It's time to fess up, mina fellow boknördar. Jag gör hundöron i mina böcker.
Länge har jag tyckt att detta i det närmaste är en dödssynd. Numera viker jag flitigt hundöron i de böcker jag äger. Jag stryker till och med under vissa meningar. Ibland gör jag det med kulspetspenna! Allt för att kunna gå tillbaka till de stycken jag fann minnesvärda och som berörde mig under läsningen. Hur skulle jag annars hitta just den där meningen som gick rakt in i mitt hjärta? Blir inte texten lite mer levande då, istället för en envägskommunikation. Kanske ändå inte, men nu när jag har lättat mitt hjärta känns det i alla fall lite bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
1 kommentar:
Det är nästan som jag läser mina böcker med bomullshandskar på händerna, så hundöron pch anteckningar i böcker finns inte ens på kartan men så hörde jag spanarna för någon vecka sedan och Jessica Gedin som menade på att läsa var som ett samtal. Författaren talar med läsaren, så varför inte tala tillbaka med hundöron och understrykningar etc. Det lät rätt klokt men än är jag inte övertygad. :)
Skicka en kommentar