Saeculum av Ursula Poznanski

I Saeculum av Ursula Poznanski följer Bastian med på ett lajv som ligger långt inne i en skog, helt avskärmat från civilisationen. Han har följt med Sandra, som har nyligen har lärt känna, och hennes kompisar. De ska leva som under medeltiden. Det är inte tillåtet att använda något som inte fanns under den här tiden. Alla moderniteter måste han lämna ifrån sig, till och med sina glasögon. Så snart de har kommit till platsen börjar Sandra att bete sig märkligt och avvisande. Bastian förstår inte vad han kan ha gjort för fel som får henne att uppträda på det här sättet. Och varför verkar Paul så intresserad av honom egentligen?

Inte långt efter att sällskapet har gjort sig hemmastadda i skogen och påbörjat lajvet börjar märkliga saker att inträffa. Föremål försvinner, de hittar mystiska meddelanden som verkar härröra till en förbannelse som sägs vila över den plats de befinner sig på. Bastian, som studerar till läkare, är inte vidskeplig av sig, men några av deltagarna i lajvet tror helhjärtat på förbannelsen. Så är en av deltagarna plötsligt spårlöst försvunnen. Bastian försöker att behålla lugnet men blir orolig för personen som är försvunnen. De andra deltagarna verkar inte speciellt oroliga över att deras kompis måste tillbringa en natt ensam i skogen under ett åskoväder. När ytterligare en person försvinner under en sökinsats hotar paniken att bryta ut. 

Jag har tidigare läst trilogin som kallas för Eleriatrilogin av Ursula Poznanski och dem älskade jag verkligen så mycket att jag sträckläste dem, på tyska. En tysk vän gav mig dem tillsammans med Saeculum förra året. På grund av att jag tyckte så mycket om de böckerna så hade jag kanske lite för höga förväntningar på den här boken. Den började väldigt spännande men någonstans i mitten av boken tröttnade jag lite då jag kände lite att det inte hände så himla mycket. Den tog sig dock i den sista tredjedelen av boken. Det fanns en sak som störde mig genom hela boken och det var att Bastian inte verkade ha några som helt negativa sidor utan verkade vara så himla perfekt medan Paul var hans raka motsats. Kanske fanns det en poäng med det men alla människor har ju både bra och dåliga sidor, även fiktiva sådana borde ha det tycker jag. Även om boken blev lite seg på mitten så var det ändå en ganska spännande bok som utforskade temat vad som kan ske med människors psyken om man hamnar i en utsatt situation. Vad är man beredd att offra för att kunna klara livhanken?

Har du läst boken och vad tyckte du i så fall?