06 oktober, 2011
Camilla Läckberg - Änglamakerskan
Ebba och hennes man Mårten återvänder till Ebbas barndomshem några månader efter att de har förlorat sin lille son. Ebbas egen barndom är full av olösta mysterier. På påskdagen 1974, när Ebba bara var ett litet barn, försvann hela hennes familj spårlöst. Endast lilla Ebba lämnades kvar. Under alla år är det ingen som har vetat hur hennes familj försvann. Kort efter att Ebba återvänt till ön och börjat rusta upp den gamla internatskolan, som hennes pappa drev med järnhand, börjar saker att hända. Någon försöker tända eld på huset och paret hittar gammalt blod under golvbrädorna i köket. Det är då någon försöker skjuta Ebba. Är det någon som försöker stoppa dem från att komma sanningen på spåren?
Erica håller naturligtvis på och rotar i det gamla fallet och tänker skriva en bok om försvinnandet och blir som vanligt inblandad. Eller rättare sagt, hon lägger sig i och dras in i fallet till Patricks stora förtret. Jag kan inte låta bli att irritera mig på att Erica lägger näsan i blöt för jämnan, samtidigt som jag naturligtvis vill att hon ska göra det. Hon är ju så bra på att lägga ihop alla pusselbitar och rota i det förflutna.
Samtidigt, jag vet inte om jag skulle ha läst den här boken just nu. Det går inte att komma ifrån att det blev en väldigt jobbig läsupplevelse för mig. Camilla beskriver parets sorg efter sin son så trovärdigt. Min egen sorg efter min lilla flicka, som är färskare än vad Ebbas och Mårtens är, ger läsningen av Änglamakerskan en helt annan dimension.
Camilla Läckberg - Änglamakerskan
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13665-3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege...
-
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar