Emellanåt håller man en bok i sina händer, vars text berör en ända in i själen. Sista testamentet är en sådan bok. Tretton personer berättar om sina möten med Ben Zion Avrohom, mannen som lever bland hemlösa, prostituerade och kriminella och som sägs vara Messias som åter vandrar på jorden. Ben lämnar inte någon oberörd, vart han än går rör han upp känslor när han pratar om att älska alla, att Bibeln är som vilken annan bok som helst, att Gud inte dömer en människa på grund av vilket kön den man älskar har. Och Ben lever som han lär, han älskar alla - bokstavligen.
När jag läser boken förstår jag varför den har ansetts vara kontroversiell i hemlandet USA, samtidigt som man häpnar över att en bok kan röra upp så mycket känslor. Det är ju samtidigt det fina med litteratur, den ska beröra, provocera och lämna spår efter sig. Det tycker jag verkligen att Sista testamentet gör. Kanske är det jag som läser in mer än vad som finns i texten, men jag tyckte mig se att här är någon som insett hur viktigt livet här och nu är. Att göra det bästa av vad man har. Det finns åtskilliga passager i boken som jag har strukit under, hundöronen är många. Det är som om boken talar direkt till mig. Men det finns två meningar som gick rakt in i hjärtat på mig när jag läste. Det är Ruth som berättar om sin uppväxt och sina fosterföräldrar som överlevde förintelsen med orden Ett trauma går att överleva, men ofta inte mycket mer. Det dödar dig samtidigt som det låter dig leva. De orden stannar kvar, för det är så sant. Det är inte förrän senare, när jag tittar på avsnittet av Skavlan, och hör James Frey berätta om när hans lille son dog som jag inser att jag kanske inte hade så fel ändå när jag trodde mig läsa in mer än vad som stod där i boken. Jag tyckte mig känna igen tankegångarna från en människa som har förlorat ett barn, för det är de tankarna som också rör sig i mitt eget huvud. Kanske inbillar jag mig ändå, men det spelar inte så stor roll, Sista testamentet har berört mig på djupet. Tack James för att du skrev boken. Tack Gilla Böcker för att ni gav ut den på svenska, tack tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar