Också Momos vänner drabbades av dessa nya regler. De skildes från varandra och stoppades in i de olika barninlämningarna i de stadsdelar de kom från. Och det var naturligtvis inte tal om att man skulle få leka något man hittade på själv i inlämningarna. Här fanns särskilda lekövervakare som bestämde vad man skulle leka, och de valde bara sådana lekar som var nyttiga och lärorika. Följden blev att barnen också vande sig av med en del andra saker, nämligen förmågan att glädjas och ha roligt, att fascineras av något och att drömma.
Så småningom började barnen allt mer se ut som små tidssparare, de också. Sura, hätska och uttråkade gjorde de som de blev tillsagda. Och om de någon gång överlämnades åt sig själva, hade de alldeles glömt bort alla de roliga saker de brukade göra förr i världen.
Ur Momo eller kampen om tiden, Michael Ende
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar