Segare än segast

För ungefär femtielfte gången har jag nu försökt mig på att läsa Walden av Henry David Thoreau. Det går sisådär kan jag säga. Som längst har jag kommit 150 sidor in i boken, men där tar det stopp. Vad gör jag? Det här är en bok som jag faktiskt skulle vilja ha läst, i alla fall en gång i mitt liv. Men jag fastnar. För den är minsann inte så rolig att läsa. Visst, hittills har jag hittat några riktiga guldkorn, men det räcker inte riktigt för att hålla intresset uppe några längre perioder. Tidvis är herr Thoreau raljerande mot alla som inte lever som han själv gör, vilket irriterar mig något enormt. Nåja, vi får väl se om jag orkar mig igenom boken någon gång. Ni kan förvänta er ett mer utförligt inlägg om boken om en sisådär tjugo-trettio år... ;-)