04 augusti, 2015

Hoppjerka...

känner jag mig som. När jag hade skrivit mitt senaste blogginlägg trodde jag faktiskt att jag var färdig med bloggen. Men...den senaste tiden har jag saknat bokbloggosfären väldigt mycket. Jag har kommit på mig själv med att tänka "det här måste jag lägg upp på bloggen" eller " den här boken bara måste jag tipsa om". Sedan kommer jag på att nej det kan jag ju visst inte för jag har ju lagt ner bokbloggandet. Det känns tomt. Och kanske samtidigt lite dumt att försöka väcka den till liv igen. För tänk om jag misslyckas...igen? Å andra sidan - en av anledningarna till att bloggandet fick ge vika var att jag inte mått bra under en längre tid. Bloggandet blev ännu ett måste för mycket. Läsningen var också väldigt ojämn och ibland obefintlig. Det fanns inte så mycket att blogga om. Idag mår jag bättre och det känns som om jag läser böcker som aldrig förr. Så jag ger bloggandet en chans till. Skiter det sig så är väl inte det hela världen. Jag gör helt enkelt ett försök. Så... hej igen. :-)

2 kommentarer:

bloggbohemen sa...

Välkommen tillbaka! Klart bloggandet kan bli för mycket när livet blir för mycket (jag har också varit där tyvärr), men om man låter bli att ha för höga krav på sitt bloggande och skriver ett inlägg lite då och då när man orkar och känner för det, så är det väl helt ok. Bloggande skall vara kul och inget tvång. Hoppas du hittar blogglädjen igen nu när du väckt bloggen till liv.

Titti sa...

Tack så mycket! Just nu känns det i alla fall väldigt roligt och jag hoppas att blogglädjen håller i sig. :-) Ska försöka att inte ha allt för höga krav på mig själv. Det är ett av mina stora problem, tyvärr.

M.W. Craven - Botanikern

Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...