Hela brevlådan full med Dickens!

Ja nästan i alla fall. Ni minns kanske att jag skrev att jag var sugen på att köpa Vardagsord av Charles Dickens som ges ut av Leopard förlag. Nå, ett recensionsexemplar av boken låg i mitt postfack idag. Jag hade skickat en förfrågan från förlaget men trodde inte de skulle skicka den till mig. Men det gjorde de alltså. Det tog dock lite tid innan jag lyckades få paketet ur postfacket. Brevbärarna är så roliga att de öppnar den stora luckan och lägger i paket i mitt fack. Men de glömmer att den lilla luckan som jag ska öppna är betydligt mindre, vilket resulterar i en rätt så förbannad tämligen upprörd bokbloggerska som står och sliter och svär i en del paket. Efter en dragkamp utan dess like fick jag dock ut paketet utan att blodvite uppstod, på innehållet i paketet alltså. För maken och mig (jo vi var två som försökte förlösa paketet med Dickensinnehållet) gick det inte lika bra. Okej, om jag ska vara ärlig så var det bara några skrapsår, men ändå. Med blod, svett och svordomar får man hämta posten på det här stället. Meeen, så här fint var innehållet i alla fall:

Och baksidan var så himla fin tycker jag.


Maken tyckte jag var mer än lovligt larvig när jag utbrast i ett, vad han kallade för fjolligt glädjetjut, när jag öppnade paketet. Ja, det är inte lätt att vara gift med någon som inte förstår sig på livet som boknörd.

Som om det inte var nog med en bok av Charles Dickens, det senaste numret av The Dickensian passade så lämpligt på att komma hem till mig samma dag.

Mycket Charles Dickens blir det på en och samma gång. Och jag som dessutom håller på och läser Martin Chuzzlewit.

Alltsammans skall inmundigas på bästa sätt tillsammans med innehållet i min senaste beställning från Te-Centralen. Innehållet i det här paketet klarade sig som tur var också från min desperata kamp för att få ut det ur postfacket. Jag får allt ta ett snack med brevbäraren (igen!).

Som pricken över i:t var jag på biblioteket idag och vad såg jag där om inte gratisböcker! Kunde jag låta bli dem? Nej, såklart inte. Nedanstående böcker fick därför snällt följa med mig hem. Jag tyckte de två passade väldigt bra ihop dessutom eftersom Lovecraft själv hyllat Arthur Machen i essän Om övernaturlig skräck i litteraturen som jag läste för inte alls längesedan.


Nähä, nu har jag inte tid att sitta här och blogga. Den nybakta äppelpajen doftar så gott från köket.