Under hela livet var han besatt av att tjäna pengar. In i det sista var han rädd att bli skuldsatt. Hans fars skulder och tiden när fadern satt fängslad i Marshalsea och Dickens, som ung pojke, var tvungen att arbeta, hängde tungt över honom hela livet. Så många var beroende av honom och de pengar han tjänade på sitt skrivande och sina framträdanden.
Dickens ville bara ha tre barn, istället fick han tio, och han verkar lägga ansvaret för dem på sin fru Catherine. Såg han inte sin egen del i det, månne?
Det är en mycket intressant och välskriven biografi över en av de största och mest omtyckta författarna genom tiderna. Tomalin väjer heller inte för Dickens sämre sidor. Humörsvängningarna, långsintheten och den offentliga smutskastningen av Catherine i samband med deras separation. Hans, i det närmaste, besatthet av svägerskan Mary Hogarth och hennes död. Han uttryckte en önskan att bli begravd bredvid henne. Förhållandet med den unga skådespelerskan Ellen Ternan och ryktena om det barn de eventuellt fick tillsammans, men som dog kort efter födseln. Hans användande av, och ibland lite väl igenkännbara, porträtt av personer i hans bekantskapskrets, vilket mer än en gång orsakade sprickor bland hans bekanta.
Det är en mycket läsvärd biografi om Charles Dickens. Jag hoppas den kommer ut på svenska och att 200-årsjubileet kan betyda en del nyöversättningar av hans böcker. Det är dags för det nu.
Köp Charles Dickens A Life från Bokus, eller Adlibris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar