Bram Stoker - Domarens hus och andra noveller

Bram Stoker är väl mest känd för sin vampyrroman Dracula. Stoker skrev dock en hel del annat också, både romaner och noveller. 2006 gav Bakhåll ut en volym innehållande sju av hans noveller; Domarens hus, Abel Behennas återkomst, Råttbegravningen, Draculas gäst, Det växande guldets hemlighet, En dröm om röda händer och Konungens slott. Novellen som gett volymen dess titel, Domarens hus, är enligt min mening den läskigaste av dem alla. Det kan dock ha något att göra med min extrema fobi för råttor. En student som behöver få komma bort och få lite studiero hyr ett hus som stått tomt under en mycket lång tid. Han kan inte förstå varför alla verkar så rädda för huset. Han blir avrådd från att vistas där men när han frågar varför är det ingen som vill prata om det. Till slut får han veta att det för länge sedan bodde en mycket grym och skoningslös domare i huset och att hans grymhet fortfarande anses bebo huset. Studenten är dock inte det minsta vidskeplig utan flyttar in i huset och gör sig hemmastadd. Redan första natten, när han sitter djupt försjunken i sina böcker, för råttorna i huset ett fasligt oväsen. När de tystnar och han lyfter blicken ser han en jättelik råtta stirra på honom med ondskefull blick. Råttan sitter i domarens gamla länsstol och den kommer tillbaka natt efter natt, och snart nog inser studenten hur allt hänger samman och att skrönorna om domarens hus alls inte var några skrönor och han försöker i panik fly för sitt liv...

Jag läste novellen med skräckblandad förtjusning en kväll innan jag skulle sova. På natten drömde jag om, just det, råttor. Resterande noveller tyckte jag var lagom spännande och de påminner till viss del om Edgar Allan Poe, vars noveller jag tycker mycket om. Dracula gör ett litet gästspel i en av novellerna, Draculas gäst. Det hela utspelas under walpurgisnatten, den natt när djävulen och alla döda steg upp ur sina gravar, och kusken vägrar att fortsätta köra författaren, (som jag antar är Jonathan Harker även om det inte är tydligt i novellen), och han måste fortsätta sin resa till fots. Snart nog finner han sig stående framför grevinnans gravkammare där han tvingas ta skydd mot ett häftigt oväder. När gravkammaren lyser upp av en blixt ser han hur den döda kvinnan reser sig från sin grav.

Spännande, eller hur? En sak som jag gillar med Bakhåll är deras efterord. De innehåller mycket information om författaren och innehållet i boken. Jag hoppas de aldrig slutar skriva sina efterord. De är lärorika och mycket intressanta. Jag hoppas också att de, någon gång framöver, väljer att ge ut något annat av Bram Stoker på svenska. Det skulle vara trevligt att läsa mer av honom.