Vad passar bättre än en arktiskt spökroman i den här arktiska kylan. -23 grader i morse. Brr... Jag tror hoppar över den där morgonpromenaden och stannar inne med en varm kopp te och mina böcker istället. Läsa om kylan går ju dock bra. Teet tinar upp den kyla som eventuellt sipprar ut ur de här boksidorna.
Evig natt är en riktigt bra spökhistoria. Jack är en fattig yngling från London som 1937 ger sig iväg på en arktiskt expedition tillsammans med ett par andra män. Som radiotelegrafist följer han med till en plats som kallas Gruhuken. Kaptenen på fartyget vägrar först att ta dem så långt som till Gruhuken. Han menar att det vilar en förbannelse över området och ingen i hans besättning vill stanna i området längre än nödvändigt. Till sist går kaptenen dock med på att föra dem ända fram och deras läger står snart klart. Det dröjer dock inte länge förrän oförklarliga saker börjar hända och snart är Jack ensam kvar med enbart en flock hundar som sällskap. Och det finns något som vandrar där ute i mörkret. Något som omges av intensiv och orubblig illvilja. Men Jack tror inte på spöken, de kan inte fysiskt skada en annan människa. Eller...
Det här är en av de bästa böcker jag har läst på länge. Helt omöjlig att lägga ifrån sig och spänningen byggs upp på ett skickligt sätt. Till slut vågar man knappt vända blad samtidigt som det är omöjligt att inte göra det. När sista sidan var utläst var jag helt tagen av innehållet.
...med näsan i en bok och
Books on my mind har också läst.
2 kommentarer:
Då måste jag läsa mitt ex som jag köpte på bokmässan av författarinnan.
Hon är en helt fantastisk person som även skrivit de underbara böckerna Vargbröder så jag förstår att du blivit tagen.
Hon pratade länge med barnen som kommit dit för att få en autograf och gav dem hela sin person.
Sådan hoppas jag också bli när jag får ut min bok.
Ha det gott.
Evig natt är verkligen helt underbart bra! Jag saknar en arktisk spökhistoria att läsa nu när kylan och snön lagt sig...
Skicka en kommentar