En mordbrännare härjar i Hagfors och skördar flera offer. Offren har till synes inte något gemensamt. Polisen verkar famla i blindo och får avskriva den ena misstänkte efter den andre. Journalisten Magdalena Hansson får i yrket in flera tips och dras in i jakten på pyromanen. Det lilla samhället lever i ständig skräck för att pyromanen ska slå till igen. Magdalena får reda på att samtliga offer har fått ett meddelande skickat till sig några dagar innan dådet utfördes. Meddelandet innehöll bara en mening: Du hör inte när jag slutar gråta. Det hela blir högst personligt när Magdalena en dag får ett brev till redaktionen. Ett brev med samma budskap som mordoffren fått.
Pojken som slutade gråta är den andra delen i serien om journalisten Magdalena Hansson som jobbar på en tidningsredaktion i Hagfors. Det är med motvilja man lägger undan boken. Jag tycker inte bara om handlingen utan även karaktärerna i boken. Man kan känna igen sig i vardagens alla bekymmer och livet i en småstad. Jag hade i min ungdom en pojkvän som kom från Hagfors och minns hur man klipper av halva orden. Att komma upp till Hagfors kändes nästan som att resa utomlands. Tur att Ninni Schulman inte skriver på Hagfors-mål, för jag skulle inte begripa ett dugg. Jag ser i vilket fall fram emot att lästa nästkommande delar i serien. Hon lämnar oss ju med en riktig cliffhanger i slutet av boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar