Hirka har lämnat Ymslanden och befinner sig i människornas värld. En värld som är helt främmande för henne. Hirka lever som papperslös och får uppehälle i en pastor Brodys kyrka. Snart upptäcker hon dock att någon förföljer henne. Strax därefter bränns kyrkan ned och Hirka flyr för sitt liv. Som sällskap har hon en människojägare och den likfödde Naiell som föds ur Hirkas döda korp. Enligt legenden föds Siaren, som man tillber i Ymslanden, ur en korp. Kan Naiell verkligen vara Siaren? I människovärlden bor även Naiells bror Graal. Naiell berättar saker om honom för Hirka som får henne att frukta för sitt liv. Tillsammans flyr de till Venedig, men Graal verkar vara dem hack i häl. Efter ett möte med Graal lämnas Hirka tvivlande. Allt hon någonsin har trott på slås plötsligt sönder och samman. Vem kan hon egentligen lita på? Rime är kvar i Ymslanden och dras mellan att stå fast vid sina ideal och att vara medlem av Rådet. Ska han göra det som förväntas av honom som ledare och glömma Hirka? Det är när han inser att Hirka gett sig av helt i onödan som allt ställs på sin spets.
Röta är den andra delen i trilogin Korpringarna. Det är roligt att få se vår värld ur Hirkas ögon. Hur beroende vi är tekniken, miljöförstöringen men också uppfinningar som inte finns i hennes värld. Jag hade mycket höga förväntningar inför den här boken och jag blev sannerligen inte besviken. Nu kan jag knappt bärga mig tills nästa del kommer ut på svenska. Det här är en bok som man när man läser den inte vill att den ska ta slut, och när man har läst ut den önskar att man hade hela kvar.
Det här inlägget är en del i en bloggstafett om Röta. Igår bloggade Boktokig om boken och imorgon är det dags för Fantastiska berättelser.
