Berättelser från Bårhuset

I Facebookgruppen Berättelser från Bårhuset - snack om skräcklitteratur pågick för en tid sedan en novelltävling. Alla medlemmar i gruppen fick skicka in tre bidrag till det som är tänkt att bli en antologi. Jag skickade in två noveller men tyvärr kom inte något av mina bidrag med. Det gör ingenting, jag har istället varit med och hjälpt till att korrekturläsa några av novellerna. Nu när jag har läst den färdiga antologin så vet jag hur svårt det är att korrekturläsa texter, för trots att jag tycker att jag var noggrann så finns det ändå fel i texterna. Mycket irriterande. 

   Berättelserna i antologin är riktigt bra. Jag läste dem nästan i ett svep. Om jag ska välja ut mina topp tre-favoriter i antologin blir det novellerna Kejsaren befaller av Frida Windelhed, Ann-Caroline av Eva Häggmark och Bua mig av Jimmy Berestål. 

Berättelser från bårhuset

Förlag: Swedish Zombie

ISBN: 9789188185785

Decenniets första publicering!

Nyligen utgavs de två första numren av Ferox Novelette. I det andra numret finns min novell "De dödas perrong" publicerad. Den handlar om en skräckfärd i Stockholms tunnelbana sent en kväll när jagberättaren råkar kliva på Silverpilen, spöktåget som sägs trafikera den blå linjen.

Miniböckerna finns att beställa här. 

Jag har vunnit en novelltävling!

I slutet av mars skickade jag in ett bidrag till Marwa Förlags novelltävling på temat modern teknik gone wrong i genren skräck/sci-fi. Tidigare ikväll fick jag reda på att jag är en av vinnarna. Min novell tillhör skräckgenren och handlar om en biltvätt som går bärsärk. En lista på alla vinnare finns att läsa på Marwa förlags hemsida eller Facebooksida. Utgivning av antologin är planerad lagom till bokmässan i Göteborg i september. Återkommer med titel och omslag så snart det är klart. Ska bli så roligt att få medverka i denna antologi och ser verkligen fram emot att få läsa mina medförfattares bidrag.

Svar från lektör

Äntligen har jag fått svar från lektörerna hos Liv i Sverige, dit jag skickade mitt manus, Du måste bli frisk, du får inte dö i början av året och som handlar om min dotter Lilly och sorgen efter henne när hon dog efter endast tre dagar. Manuset har lästs av två av deras lektörer så det är inte så konstigt att det har tagit tid. Sammantaget verkar de båda lektörerna gilla mitt manus. Jag fick pappersmanuset i retur med kommentarer i själva manuset samt två sidor med kommentarer på sådant som de tycker att jag bör fundera på när jag påbörjar redigeringen.
   Jag är mycket nöjd med deras lektörsutlåtande. Det hjälper mig att förbättra manuset innan det är dags att skicka iväg det till förlag. När man arbetar med en text så länge blir man till slut blind för den. Det är så värdefullt att få respons från andra. Jag vill ju att det ska bli så bra som det bara går innan jag släpper det ifrån mig och hoppas på det bästa.

Uppdatering: Liv i Sverige har ingen egen utgivning, men kan om de gillar ett manus, anta det som en Liv i Sverige-bok. De kan då skriva ett rekommendationsbrev och ge förslag på förlag som de samarbetat med tidigare. Riktigt så långt har jag inte kommit i processen än. Men förhoppningsvis efter att ha bearbetat manuset och skickat in det till dem igen för ytterligare en lektörsläsning. Håll tummarna!

Antagen novell

I höstas skrev jag ett par noveller och skickade in till några veckotidningar. Jag ville pröva om jag kunde tjäna lite pengar på mitt skrivande. Jag fick en bunt med gamla veckotidningar av en vän och läste igenom deras noveller och skrev sedan ett par noveller i samma anda och skickade in dem. Igår fick jag ett mail från tidningen Kvällsstunden att de vill publicera min novell "Gammal kärlek rostar aldrig" någon gång under våren/sommaren. Så kul! Honoraret är blygsamt men det var ändå kul att mitt lilla test föll väl ut. Nu fick jag lite ny energi till mitt skrivande.

Skrivarböcker

I hyllan som sitter på mitt databord har jag samlat alla mina böcker som handlar om skrivande. Den enda som jag, ännu inte, har läst är den som står först. Misslyckas igen. Misslyckas bättre av John Ajvide Lindqvist. Anledningen till att jag inte har läst den är att jag inte har läst några av de böcker som finns med i boken. Det rör sig om böckerna som ingår i serien Platserna. Himmelstrand har jag läst i dagarna och de andra böckerna har jag införskaffat och ska läsa inom en snar framtid. Är det tänkt. Ni vet hur det är. Ibland kommer det andra böcker emellan. ;-)

Böcker om skrivande är väldigt inspirerande att läsa. Jag gillar särskilt Elizabeth George's bok Skriv på!: En handbok i skrivandets konst, som av någon outgrundlig anledning inte finns med på bilden här ovan. Förmodligen för att jag nyligen har plockat ned den och läst lite i. Hennes bok innehåller mycket matnyttigt om gestaltning, persongaller och miljöbeskrivningar. Har du någon favorit bland alla skrivarböcker?

Skickat manus till lektör

För några veckor sedan skickade jag in mitt självbiografiska manus till föreningen Liv i Sverige. Som medlem i föreningen erbjuds man kostnadsfri lektörsläsning av ett manus. I bekräftelsemailet fick jag information om att mitt manus skulle delas ut till en av deras lektörer på det styrelsemöte som de hade i slutet av februari.
   Sedan tidigare har jag fått respons på manuset från den skrivargrupp jag tillhör, samt från en för mig helt okänd person, som jag fick kontakt med i en skrivargrupp på Facebook. Samtliga har gett mycket bra respons. Både positiv och konstruktiv kritik som jag värdesätter mycket.
   Det känns läskigt att återigen vänta på respons på ett manus som faktiskt handlar om mitt liv och som är så personligt skriven.
   Igår fick jag faktiskt ett mail från den lektör på Liv i Sverige som har läst mitt manus. Jag får lov att vänta ett tag till innan jag får hela lektörsutlåtandet. För att föreningen ska anta ett manus som en Liv i Sverige-bok behöver två lektörer vara positiva till manuset. Så nu ska alltså ytterligare en lektör läsa mitt manus innan jag får besked. Att manuset blir antaget betyder i det här fallet inte att det kommer att bli utgivet. Föreningen har inte någon egen utgivning men kan, om jag förstår det hela rätt, skriva rekommendationsbrev och hjälpa till med andra råd kring att kontakta förlag.
   Det är ett stort steg för mig att våga dela med mig av det jag har skrivit men jag blev väldigt glad över det lilla som stod i mailet jag fick. Lektören har bland annat skrivit att mitt manus är "ett starkt, bra skrivet och berörande manus. Texten är väl bearbetad och sansad i den bemärkelsen att du trots intensiteten i dina känslor och din förtvivlan ändå kan hålla en författares distans till det djupt personliga ämnet."
   Alltså wow! Jag blev så glad och fick så mycket fjärilar i magen av att läsa dessa få meningar. Nu har två, för mig helt okända, människor läst mitt manus och tycker att det är bra. Då borde det väl finnas fler som också tycker det? Eller?
   Hur som helst, så väntar jag med spänning på deras slutgiltiga omdöme, oavsett om manuset blir antaget som en Liv i Sverige-bok eller inte.

Jag är Sveriges nya arbetarförfattare!

Nåja, det kanske är att överdriva. Men jag ska i alla fall gå skrivcirkeln Läs och skriv: Är du en ny arbetarförfattare? som ABF ger i samarbete med bland annat tidningen Kommunalarbetaren. Skrivcirkeln går både som vanlig studiecirkel på plats i Stockholm och som distanskurs. Jag har anmält mig till distanskursen. Jag har tidigare skrivit en novell där jag har hämtat stoff från mitt arbete som undersköterska på ett kommunalt vårdboende så jag har varit inne och nosat lite på området tidigare. Kursen startar den 12:e mars. Jag ser verkligen fram emot att börja.

Min härliga skrivargrupp

Nyss hemkommen från en träff med min härliga skrivargrupp. Vi är några kvinnor som brukar träffas varannan vecka. 2012 gick vi en skrivarcirkel tillsammans i Studiefrämjandets regi. För 1 1/2 år sedan började vi att ses igen, men nu i privat regi. Vi äter en lättare måltid tillsammans och pratar högt och lågt om skrivande (det blir en hel del snack om annat också).
   Jag ser verkligen fram emot de här träffande för jag går alltid därifrån med massor av energi och inspiration. Vi har inga krav på att prestera något (vilket kanske inte alltid är så bra) utan vi delar med oss av det vi känner för. Jag har fått väldigt fin respons på ett av mina manus. Att lämna ifrån mig den texten var otroligt svårt. 

   Jag förlorade ett barn för snart åtta år sedan. Sent i graviditeten upptäcktes det vid ett ultraljud att barnet i min mage var svårt sjukt. Jag började under den här tiden att skriva dagbok då jag visste att man omöjligt kan komma ihåg allt som händer. Det första utkastet till manuset skrev jag redan ett par månader efter att min dotter dog på sin tredje levnadsdag. Sedan har manuset vilat, men jag har tänkt på det hela tiden, men inte haft kraft nog att bearbeta det. I somras, på min semester, tog jag fram det och började skriva om. Runt jul tryckte jag upp en provbok via Publit och gav till mina vänner i skrivargruppen. Det var oerhört svårt att lämna ifrån sig en så djupt personlig text. Men jag är tämligen överväldigad över responsen jag fick. 

   Jag arbetade om texten igen och skickade in den till föreningen Liv i Sverige. Det är en förening som främjar självbiografiskt berättande. Lektörsläsning av ett manus ingår i medlemsavgiften. Samma version skickade jag även till en tjej som jag fick kontakt med via en skrivargrupp på Facebook. Fick även av henne mycket bra respons. Hennes slutord: "Oerhört gripande! Jag kunde knappt slita mig från ditt manus. Vackert språk och konsekvent skrivstil." gav mig verkligen energi till att fortsätta mitt skrivande.
   Nu väntar jag alltså spänt på lektörsutlåtandet från lektören hos Liv i Sverige. Som kan dröja flera månader. Under tiden ska jag försöka låta bli att peta i texten. Istället skriver jag ned alla tankar och idéer som dyker upp.
   Jag är medveten om att de traditionella förlagen inte är allt för intresserade av att ge ut ett självbiografiskt manus av en okänd person, men jag ska ändå prova att skicka in manuset när det är klart. Under tiden försöker jag att lära mig så mycket som möjligt om egenutgivning och skriva på andra projekt. 

Min första recension

Jag hittade den här recensionen av Eskapix volym 6 från 2011 där en novell som jag har skrivit var publicerad. När man själv tycker att det mesta man skriver är skit så är det roligt att läsa att andra trots allt uppskattar det man har skrivit. Så här skriver skribenten David på bloggen From Beyond om min novell:

"Novell nummer två i samlingen är Rött Slem av Titti Bäckman, som handlar om den patetiske David som hankar sig fram genom att arbeta svart lite då och då. Hans lägenhet är lika nedgången som han själv, och han fördriver dagarna med att supa och titta på tv. Hans liv tar en makaber vändning när han upptäcker något slags rött slemliknande i hans kylskåp, vilket visar sig vara något långt hemskare än han kunnat föreställa sig. En kort men effektiv och väldigt underhållande berättelse som ekar av Stephen Kings äldre noveller, där något övernaturligt slår ner i vardagen och skapar en kaotisk situation. Mycket bra."

Önskelista - skrivarböcker

Novellåret 2013

Det är dags att ta tag i mitt eget skrivande. Det gick lite trögt under föregående år. Åtminstone under andra halvåret. Nytt år, nya möjligheter, dags att sätta upp mål inför 2013. För att sätta lite press på mig själv lägger jag upp mina mål här på bloggen. Mina högst modesta mål under 2013 är att:

• Skriva minst en ny novell.
• Publicera minst en novell (i tryck eller på nätet).
• Redigera de noveller jag redan har skrivit och skicka in till lämpliga tävlingar eller tidskrifter.

Mina mål ser inte mycket ut för världen men det gör det lite lättare att uppnå dem. Det finns ju för övrigt ingenting som säger att jag inte kommer skriva mer än så här. Jag tänkte, i vilket fall som helst, ägna det här året åt novellskrivandets konst.

Förlagens jakt på nästa bästsäljare

Läste just en intressant artikel om det här med att skicka in manus till förlag, vad det är förlagen söker efter. Artikeln avslutas med en lista på vad förlagen gillar, respektive inte gillar. Bra punkter att tänka över innan man skickar in. Jag sitter för övrigt fortfarande och väntar på att de där refuseringsbreven skall dyka upp. Så har jag snart skrivit färdigt ett utkast till ett annat manus. Får se om det blir något vettigt av det att skicka in så småningom. Det där sista rådet i artikeln, om att inte ge upp, nej det tänker jag inte göra i första taget.

Hur gör man för att bli författare?

Frågeställaren, Molly, undrar hur man egentligen ska göra för att bli författare. Svaret får du här, i DN:s Fråga bibliotekarien.

Det viktigaste av allt är tydligen:

slå dig inte i slang med äldre skrivarmän. Nej Molly, jag vet att du tänkt tanken, men du ska inte. Skrivarmännen verkar eldigt samhällsomstörtande men under de vinstänkta kavajerna döljer sig ofta en kulturkonservativ självgodhet, vilken de gärna uttrycker genom att stolt klappa på sin mögliga debutbok och säga saker som: ”Sån här litteratur skrivs inte längre” medan ögonen flanerar Söderbergskt längs med din urringning. När de övergår till att berätta sövande anekdoter om bokmässan år 1997 alternativt fylle­sluddra över förytligandet av DN Kultur kommer du att pysa, men då är det försent. Din själ är redan såld – till Artur Lundkvist.

Läs resten av svaret och många andra frågeställningar här.

Här sitter jag och väntar på refusering

Det där manuset är inskickat nu. Det har gått mer än de där tre månaderna som, (de flesta) förlag, skriver att det kan ta innan de hör av sig. Undrar vilket förlag som skickar sitt refuseringsbrev först? Spänningen är olidlig...

Under tiden har jag påbörjat ett nytt skrivprojekt som än så länge består av en handfull handskrivna A4-sidor. Återstår bara att försöka få ned resten av den där fantastiska historien jag har i huvudet...

Missa inte Skrivadventskalendern

Idag är det dags att öppna första luckan i Ann Ljungbergs Skrivadventskalender!

När ska man lära sig?

Ja, när ska man egentligen lära sig att skriva ner de där fantastiska formuleringarna som dyker upp på kvällen när man gått och lagt sig och redan har släckt lampan? Men man tänker att det där är så superfantastiskt bra så det kommer jag ihåg imorgon... Jo, tjena! Jag lär mig visst aldrig. Några fragment återstår så jag får väl plita ner det jag minns åtminstone.

Skriva har landat

Igår landade den här fina tidningen i min brevlåda. Det är första numret av den nya tidningen Skriva som handlar om... att skriva. Läste några artiklar igår och jag gillar innehållet skarpt! Ser redan fram emot nästa nummer.

Färdigskrivet manus

Helt klart är det naturligtvis inte. Men första versionen (eller egentligen andra) är klar att läsas av andra än mig själv. Pirrigt kan man säga. Innan året är slut ska manuset vara inskickat till förlag. Sån är tanken i alla fall. Men först måste det putsas på lite till, och lite till, och kanske ännu lite till och så vidare.

Läsa vs skriva

Lästiden har minskat betydligt under veckan som har gått, men skrivandet har gått betydligt bättre än vad det har gjort på länge. Men snart ska jag nog ta och skriva om de där böckerna som är utlästa men som jag ännu inte har bloggat om. Grejen är bara den att vissa böcker funderar man på vad man ska skriva om, och ju längre tiden går efter att man har läst ut boken, desto svårare blir det att skriva om den. Dagens i-landsproblem.