Monsterbiff till middag? kommer ut idag på Wahlström och Widstrand och är en reportagebok om den svenska köttindustrin och kan i det närmaste beskrivas som en odyssé av djurplågeri och sexuella övergrepp på de djur som slutar sina ynkliga liv som en köttbit på det svenska folkets tallrikar. I princip överallt där författarna får tillträde till djurstallar och slakterier möter de djurplågeri och missförhållanden. Hos kycklinguppfödaren som anses vara en mönstergård och som enligt egen utsago har världens lyckligaste kycklingar dör varje år 42 000 kycklingar som har problem på grund av de avlats för hårt. Kycklinguppfödaren tycker dock inte att det är något problem för han har minsann också ont i sina knän.
Om djuren har haft ett kort och plågsamt liv så slutar tyvärr inte deras liv på något bra sätt. Missförhållandena på det slakteri som beskrivs i boken var enorma. Dålig hygien hos både slaktare och gödsel på de slaktade djuren. Och trots att det är förbjudet att slakta djur samtidigt som man flår ett annat djur i samma rum skiter slakteriet fullständigt i detta. Blod och urin från djur som slaktas skvätter på djur som avhudats. Veterinärer som arbetar med att inspektera slakterier har en vardag som ingen kan avundas. De får inte enbart stå ut med att bevittna djurplågeri utan även leva under hot av slakteriets personal. En veterinär beskriver hur han innan han åker ut till ett slakteri alltid meddelar någon vart han ska och när han ska höra av sig igen. Han lämnar nycklarna i bilen och låser aldrig för att snabbt kunna ta sig därifrån om något skulle inträffa. Låter det som en trevlig arbetsmiljö? Efter att ha sett missförhållanden på små slakterier försöker författarna att få komma in på något av Scans slakterier för att få se ett slakteri som sköts ordentligt. Men där stöter de på patrull. Hos Scan släpps de inte in alls.
Att enbart köpa KRAV-märkt kött kan till synes verka som en lösning på problemt. Men det finns ett stort aber. Det finns inga särskilda slakterier utan djuren slaktas likadant som konventionellt uppfödda djur. Även om de haft det något bättre än sina konventionellt uppfödda systrar och bröder. De går samma plågsamma död till mötes. Det enda som räknas är profit. Profit på levande, kännande varelser. Hela tiden medan jag läser boken känner jag att det beslut som jag tog för tretton år sedan, att bli vegetarian, är helt rätt. Det är jag som vegetarian som brukar ses som ett freak, medan den som äter kött från plågade djur anses vara helt normal. Den cynism som verkar finnas hos uppfödare och slaktare gör mig illamående. De krav som bönder och slaktare har på sig leder till att hänsyn till djurens välbefinnande ständigt åsidosätts. Men de kan när som helst byta arbete om de inte orkar med arbetsbördan. Den möjligheten har inte djuren.
Boken beskriver också hur den omdebatterade rasen belgisk blå har etablerats i Sverige av bönder som har smugglat både djur och sperma till Sverige. Om det var något i bokens om jag inte tidigare kände till så var det detta. Trots att man inte får föda upp belgisk blå i Sverige så finns den alltså redan här. Och det är inte osannolikt att du redan har ätit kött från dessa så omdebatterade djur.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om denna bok men jag är rädd att ingen skulle orka läsa för det skulle bli allt för långt. De missförhållanden som beskrivs var tyvärr ingen nyhet för mig. Dessa har varit kända inom den svenska djurrättsrörelsen länge. Men det är inte många som lyssnar. Och när missförhållanden avslöjas brukar folk glömma snabbt. Men förhållandena inom den svenska köttindustrin måste förändras radikalt. Jag hoppas att så många som möjligt kommer att läsa den här boken. Jag utser den till årets viktigaste bok!
Torbjörn & Ylva Esping - Monsterbiff till middag? Fusket och snusket med vårt älskade kött
Walhström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-22032-9
