Bibliotekslån och sånt

Var på biblioteket idag och hämtade en bok som jag reserverat och som jag velat läsa länge. Igelkottens elegans av Muriel Barbery som jag hört så mycket gott om. Den ska jag nog ta itu med efter att jag läst ut Nicholas Nickleby av Charles Dickens. Jag har bara en si så där 450 sidor kvar att läsa i den. Men trots att boken till en början var lite svår att komma in i så går det nu väldigt lätt att läsa den. Och den är riktigt bra! Från biblioteket har jag sen förut lånad Vägen av Cormac McCarthy, Nattvakten av Sarah Waters, Ofärd av Dick Harrison, Den ljuva giftkokerskan av Arto Paasilinna och så tegelstenen Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset plus ett par böcker till. När tänkte jag att jag egentligen skulle hinna läsa dem tillsammans med de andra jag har hemma? Nåja, jag hinner det jag hinner... Det är ju inte hela världen om jag inte hinner med att läsa alla. För så är det ganska ofta. Precis om man gapar efter för mycket när man köper böcker så är det lätt hänt att låna lite för många böcker på biblioteket. Men där är det i alla fall gratis.

Bokmässerapport

I lördags halv nio på morgonen satte sig min syster och jag på en buss för att åka in till Örebro och den årliga bokmässan som hålls på Örebro slott. Dagen började med en stor besvikelse för mig. Det utlovade seminariet med arkeologen Jonathan Lindström som jag sett fram emot var flyttat från 10.30 till 13.30. Vi skulle nämligen vidare och var tvungna att åka från mässan kl 13. Men lite ändringar i schemat för min del gjorde att jag kunde stanna kvar och lyssna på hans seminarie i alla fall. Mer om det nedan.

Istället för Lindströms seminarie lyssnade vi på "Samtal i soffan" och först ut var Monika Fagerholm som pratade om sina böcker Den amerikanska flickan och Glitterscenen. Hon berättade lite om skrivprocessen till Glitterscenen och hur hon försöker skapa en melodi i språket för "Jag tror att musiken kan ta oss längre än orden. Därför är musiken så viktig." Jag tycker det var så vackert sagt och både jag och min syster blev väldigt intresserade av hennes böcker efter detta. Det är alltid trevligt att upptäcka en ny författare.

Efter Monika Fagerholm var det dags för Lars Åke Augustsson och Agneta Rosendal att ta plats i soffan. Båda två håller i skrivarkurser och har gett ut böcker i skrivandets konst. De båda var överens om att det är viktigt att försöka hitta sitt språk och att det enda sättet är att skriva, skriva, skriva. Att inhämta synpunkter från andra är också viktigt. Man ska inte vara för stolt för det. Dessutom är det viktigt att inte "skriva med lånta kläder". Att skriva utifrån sig själv och sin egen verklighet är viktigt menade de båda.

Efter dessa samtal och lite allmänt strosande i slottets alla salar bland utställare blev vi lite fikasugna. Vilket många andra tydligen var och det fanns inte ett enda bord ledigt. Det satt dock en ensam man vid ett bord med plats för fyra personer så vi frågade om vi fick slå oss ner där, vilket vi fick. Denne ensamma man visade sig vara ganska pratglad och efter en stunds samtalande går det upp ett ljus för oss. Mannen är författare. För flera år sedan läste jag en av hans böcker. Mannen som vi satt oss hos var fotografen och författaren Åke Mokvist som bland annat skrivit den bok jag läst; De ovanliga: människor som går mot strömmen. Mokvist talade sig varm om den bok som han håller på att skriva nu. En bok som handlar om människor som lider av elöverkänslighet och som skulle komma ut till sommaren. Jag ska definitivt hålla utkik efter den.

Efter detta högst oväntade men väldigt trevliga författarmötet så begav vi oss återigen till Länssalen för att lyssna på lite "Samtal i soffan". Vi hann höra de sista fem minuterna med Herman Lindqvist och Ragnar Björk som pratade om Bernadotte. De båda herrarna verkade ha väldigt trevligt i soffan och satt kvar och småpratade med varandra medan vi väntade på att Jonathan Lindström skulle komma och sätta sig i den blommiga soffan. Jag hade tagit med mig det recensionsex av Lindströms bok som jag fått från förlaget och innan han tog plats i soffan tog jag mod till mig och gick fram till honom och frågade om jag kunde få den signerad. Det fick jag.

Lindström berättade kort om hur det kom sig att han skrivit en bok om en tretusen år gammalt lik som kom i dager på 1950-talet och hur han till och med har lyckats rekonstruera utseendet på bronsåldersmannen. Lindström berättar väldigt inlevelsefullt och med små humoristiska anekdoter ur livet. Likaså på det seminarie som han höll senare. Eftersom det blev omflyttningar i programmet börjar Lindström så med att förklara att han inte är Ulla Trenter men att han ska bjuda på ett tretusenårigt mord istället för från förra seklet. Samtidigt som han berättar om hur han levt med den här tretusen år gamla gubben i större delen av sitt liv så fick vi även se ett bildspel med bilder som även finns med i boken. Det märks att han verkligen brinner för detta och det smittar av sig på publiken. Han får påminna sig flera gånger om att inte gå in i detalj på föremålen som han visar bilder på. De 45 minuter som var avsedda för seminariet gick alldeles för snabbt och jag tror att tiden sprang iväg även för Lindström som utan problem nog hade kunnat tala i minst 45 minuter till. Och de humoristiska inslagen är ständigt närvarande även under seminariet. När Lindström exempelvis förevisar en sannolik förlossningsställning under bronsåldern är det många som skrattar. När det gäller historia brukar Dick Harrison lyftas fram som en föreläsare och författare av populärvetenskapliga verk som kan konsten att trollbinda sin publik. Lindström gör verkligen det. Jag känner inte till så många arkeologer som gör samma sak. Björn Ambrosiani och Göran Burenhult i all ära men särskilt roliga är ni faktiskt inte.

Efter Lindströms seminarie var det dags för mig att åka vidare och bokmässan var slut för min del. Kort och koncist. Underbart är kort. Eller? Nästa år ska jag nog försöka att vara där hela dagen för det fanns många intressanta seminarier som jag gärna velat gå på.

Harrison och Svensson - Vikingaliv

På baksidan av denna bok kan man läsa att författarna, Dick Harrison (professor i historia) och Kristina Svensson (arkeolog) "...bokstavligen ryckt hjälmen av vikingarna och blickat in i deras mentala universum. Aldrig tidigare har så mycket skrivits om både männen och kvinnorna...".

Jag instämmer till viss del i detta. Hjälmarna har nog ryckts av de härjande vikingarna långt innan denna bok havs ut (2007) men den ger å andra sidan en väldigt nyanserad bild av hur livet tedde sig under vikingatiden i form av nedslag i fem vikingakvinnors och fem vikingamäns liv. Boken är ett mycket lyckat försök att lyfta fram kvinnorna under forntiden. De som ofta blivit glömda i historieskrivningen. För att kunna bilda sig en uppfattning om livet under vikingatiden måste man se till individen menar författarna. Det går inte att behandla det vikingatida samhället som en homogen massa.

Vad är det då för myter som avlivas i Vikingaliv? För det första myten om att vikingar hade hornbeklädda hjälmar och våldtog och plundrade allt som kom i deras väg. Den härjande vikingen var i själva verket legosoldater i det bysantinska riket. Det är knappast den bild som vi blivit matade med. För det andra var det inte Erik Röde eller Leif Eriksson som "upptäckte" Amerika. I vårt kollektiva medvetande är den "Store Upptäckaren" en man, en djärv viking. Gudrid Torbjörnsdotter var en av vikingatidens mest vittberesta personer och en av de som var pådrivande i försöken att kolonisera Amerika, vikingarnas Vinland. I 1300-talets Sverige fanns ännu Gudrid levande i folks medvetande med sedan har hon fallit i glömska. Även Leif Eriksson's syster Frejdis Eriksdotter var en av Vinlands pionjärer men henne får vi inte heller veta något om i historieböckerna.

Ett flertal andra myter avlivas och man får djuplodande information om de tio personer som är huvudpersoner i denna volym. De får representera hur det vikingatida samhället kan tänkas ha sett ut. Genom att studera de skriftliga källor som finns och det arkeologiska källmaterialet ger Vikingaliv ett försök att leverera de kunskaper om vikingarna som finns tillgängligt idag. Nya forskningsrön pareras med de skriftliga källorna som finns i form av Beowulf och Snorre Sturlason's sagor.

Bokens innehåll är dock snedvridet så till vida att det den enbart skildrar personer ur det övre skiktet i det vikingatida samhället. Trälar och "vanligt folk" lyser med sin frånvaro. Det kan man dock inte klandra författarna för. Det är just människor i de övre samhällsskikten som lämnat bestående spår efter sig. Det arkeologiska och historiska källmaterialet är tyvärr allt för tunt vad gäller vanligt folk. Framtida forskning kan förhoppningsvis ändra på detta.

Dick Harrison och Kristina Svensson - Vikingaliv
Natur & Kultur
ISBN: 978-91-27-35725-9

Möte med Dick Harrison

Jag är nyss hemkommen från författarbesöket med Dick Harrison och hans föreläsning om medeltida cistercienserkloster. Jag är näst intill mållös. Den karln kan verkligen konsten att föreläsa på ett oerhört intressant och underhållande sätt och levandegör verkligen historia. Ikväll gjorde han det iklädd kläder á la Bockstensmannen. Kort och gott är han verkligen raka motsatsen till vad man vanligtvis associerar med en professor. Extra roligt var att jag efter föreläsningen tog mod till mig och gick fram till honom med Vikingaliv i högsta hugg och bad att få den signerad. Och det gjorde han. Så nu är jag stolt ägare till ett signerat ex av nämnda bok och har nåt att skryta med när jag kommer till museet nästa gång. Alltid något. Och småningom kommer en recension av boken här på bloggen.

Författarbesök på torsdag

Nu lägger jag övrig läsning åt sidan till på torsdag och ägnar resterande dagar till dess åt intensivläsning av Dick Harrison's Vikingaliv. På torsdag kommer han nämligen till min hemort för att föreläsa om "Sigillet och spaden - att leva nära ett kloster". Vi har ju nämligen ett medeltida cistercienserkloster i vår kommun. Ett kloster som jag själv skrivit om i min c-uppsats i arkeologi. Så det ska bli väldigt kul och intressant att höra vad han har att säga om klostret i fråga. Vikingaliv fick jag hem för två veckor sen i samband med att jag blev medlem i bokklubben Clio. Sen tidigare har jag även Uppror och allianser - politiskt våld i 1400-talets svenska bondesamhälle. Den ligger dock nerpackad någonstans så Vikingaliv får det bli.