En bok som man blir helt nojjig av att läsa

När man har läst ut den här boken börjar man se på sitt hem med helt andra ögon än tidigare. Den flamsäkra katten, som är utgiven av Naturskyddsföreningen, gör en djupdykning i vårt kemikaliesamhälle. Och man går verkligen inte säker någonstans för alla dessa kemikalier som omger oss. Det är med en lätt känsla av panik som jag läser boken. Nej, nu ljög jag. Jag blir faktiskt helnojjig i någon vecka innan den värsta paniken lagt sig. Teflonpannan måste ut, vad är det egentligen för fel på den gamla hederliga gjutgärnspannan? De oskyldiga dammtussarna under sängen är inte så oskyldiga som de ser ut att vara, i själva verket är de små bollarna biologiska stridsmedel som sakta men säkert förgiftar min familj. Det übercoola duschdraperiet med den enorma döskallen är kanske i själva verket inte alls übercool, den kanske helt enkelt ska ses som varning att man beträder badrummet på egen risk för här hägrar all sköns giftiga kemikalier i hårschampot, tvålen, tvättmedlet, tandkrämen, hårborsten, toalettpappret, you name it...

Phu! Inte ens här framför datorn är jag säker för kemikalier som ständigt läcker ut ur dataskärm och tangentbord, mobiltelefoner, lampor och cd-skivor. Shit! Men! Själva boken innehåller i alla fall en utförlig innehållsförteckning och till min stora glädje innehåller inte boken vare sig azofärger, tungmetaller eller ftalater. Kan jag möjligtvis använda boken som skydd mot alla andra kemikalier som hotar mig i mitt hem? Kanske till viss del, om jag följer de råd som boken avslutas med. Att bli helt kemikaliefri går tyvärr inte längre i vår värld, men att minska de farliga kemikalier vi dagligen utsätts för kan vi alla göra. Den flamsäkra katten är en påtaglig väckarklocka som jag hoppas att många kommer att läsa.

Miljöspanarnas bästa

Miljöspanarna består av ett gäng unga tjejer som under några år har bloggat på sajten Miljöspanarna. I den här boken, Miljöspanarnas bästa, finns några av alla de texter som har skrivits under de åren samlade och presenterade på ett lättläst sätt. Jag hade faktiskt inte hört talas om Miljöspanarna innan jag fick den här boken i min hand men jag gillade den verkligen. Texterna i boken handlar om miljö, klimat, politik och deras undran är varför vuxna lämpar över miljö- och klimatproblemen på kommande generationer? När vuxna hävdar att ungdomar inte bryr sig eller inte engagerar sig är detta inte sant, menar de. Och den här boken är ett väldigt bra bevis på det.

Förutom de fem tjejernas texter finns också texter från Johan Tell och Johan Berggren samt en intervju med Anders Wijkström, vars bok Den stora förnekelsen, jag nyligen har läst.

Anette Nyman (red) - Miljöspanarnas bästa
Förlag: LL-förlaget
ISBN: 9789170533433

Firade ni Earth Hour igår?

Här hemma firade vi Earth Hour genom att bryta strömmen helt en timma. Enligt DN så sänktes elförbrukningen och enligt Eon var effekten av storleksordningen att en hel stad försvann från nätet. Vitsen med Earth Hour är i och för sig inte att minska elförbrukningen utan är tänkt som en manifestation för att visa världens alla politiker att det är dags att ta klimatförändringarna på allvar. Här hemma hann vi precis bli klara med middagen och tända alla ljus innan vi bröt strömmen helt. Middagen avnjöts med tända ljus och allmänt småprat, mycket musik, följt av en liten godnattsaga för den minsta som somnade gott i soffan. Själv läste jag sedan lite i en ny recensionsbok som jag fått från Ordfront förlag; Bokslut Reinfeldt av Persson, Carlén och Suhonen.

No Impact Man

I dagarna läste jag ut den här boken, som handlar om Colin Beavan's årslånga projekt där han var No Impact Man med hela världen. Under hela 2007 skulle Colin, hans fru Michelle och dotter Isabella försöka leva utan någon negativ inverkan på miljön. Eller enligt Colin's egen formel: "Negative Impact + Positive Impact = No Net Impact". Vilket betyder: ingen förpackad mat, inga plast- eller pappersprodukter, lokalt odlad och ekologisk mat, ingen bil, buss eller ens hiss utan enbart transportera sig för egen maskin, ingen el och att göra bra saker för miljön som väger upp de utsläpp som de trots allt måste göra för att leva.

Under hela tiden som projektet fortgår så bloggar Colin om familjens framsteg och deras bakslag. Samtidigt har familjen med sig ett filmteam som dokumenterar projektet vilket resulterat i en film om deras liv under det året. Filmen har nyligen haft premiär i USA. Och nu finns alltså även en bok där Colin skriver om sina upplevelser och vad de innebar för honom och familjen. För att inte tala om deras vänner, föräldrar och syskon. Det var inte alla som var positiva till projektet. Eftersom de bara får transportera sig för egen maskin måste de ställa in resor till sina släktingar under jul och thanksgiving som de har planerat. Vilket inte mottas särskilt väl. Men familjen står fast vid vad de har lovat sig själva och finner att de mår mycket bättre av att stanna hemma och bara umgås med varandra. Istället för att stressa iväg och sätta sig på ett flygplan för att umgås under stress så har dom det lugn och harmoniskt hemma och får tid att utforska sin egen stad.

Boken är väldigt personligt skriven och ibland ganska utlämnande. I boken står det inte bara om hur familjen försöker minska sin negativa påverkan på miljön utan också om hans frus längtan efter ett till barn. En längtan som naturligtvis leder till diskussioner om ett andra barns påverkan på miljön. De beslutar i alla fall att låta "ödet" styra om det ska bli ett barn till eller inte, och lyckan är såklart stor när Michelle blir gravid. I alla fall blir hon glad medan han måste få lite tid att vänja sig vid tanken (han vill egentligen inte ha fler barn). Sorgen är desto större när hon senare får missfall.

Kontrasterna mellan USA och Sverige är stort. Det är svårt att ens föreställa sig det enorma slöseri och den enorma stress som människor verkar leva i där borta. De har inte tid att laga mat, familjen Beavan lever nästan uteslutande av hämtmat innan projektets början. De har knappt tid att spendera någon tid med sin dotter som har väldigt långa dagar hos sin dagmamma. Själva jobbar dom 10 timmar om dagen. Dottern har ju alltså ännu längre dagar än föräldrarna. Men allt eftersom projektet fortskrider så upptäcker familjen andra värden. De börjar äta hälsosammare, de får ju inte äta någon förpackad mat, de går ner i vikt när de får mer motion då de måste ta sig fram för egen maskin och mer tid till att umgås med varandra och sina vänner då de i början av projektet gör sig av med teven som upptog en stor del av deras tid hemma. Projektet leder alltså inte enbart till att familjen minskar sin negativa påverkan på miljön utan att hela deras familjesituation förbättras markant.

Att leva ett helt år som Colin Beavan och hans familj gjorde är nog inte något som lockar många människor. Och Colin kommer själv fram till att projektet ibland kunde bli lite väl extremt. Särskilt med tanke på att hans föräldrar och syskon blev sårade när familjen inte kunde komma och hälsa på som de planerat. Men samtidigt är det just de här människorna som vågar testa det extrema som inspirerar så många människor till att förändra sina liv. Och det är många som har blivit inspirerade av Colin. Och som av en händelse så startar No Impact Project nu på söndag. Med hjälp av en steg-för-steg-guide så kan människor över hela världen själva minska sitt ekologiska fotavtryck. Projektet är inte lika extremt som det liv som Colin levde under ett års tid utan är mer inriktat på att hjälpa människor till en mer hållbar livsstil och att reflektera över vad som är viktigt. Jag har själv anmält mig och kommer att delta. Även om jag redan nu försöker att leva miljövänligt så finns det alltid något som man kan förbättra. Jag har redan börjat fundera över vilken som blir den mest miljövänliga och närproducerade växtdryck som jag då måste tillverka själv. För de soja - och havredrycker som jag tidigare köpt i affären går ju fetbort. Har du några bra förslag?

Colin Beavan - No Impact Man
Piatkus
ISBN: 978-0-7499-2920-6

Så sparar du pengar och hjälper miljön!

Sophie Hedenstierna var 18 år när hon skrev den här boken som ett specialarbete i skolan. Hon gjorde det för att hon ville göra en insats och för att på ett konkret sätt visa på vilka vinster som följer om man lever lite mer miljövänligt. Det är inte bara miljön som är en vinnare utan även din plånbok. Hon menar att de gamla klyschorna "dra sitt strå till stacken" och "många bäckar små" måste börja tas på allvar. För många små vardagliga förändringar ger resultat. Och i hennes bok finns det många tips att ta till sig om man vill minska sitt ekologiska fotavtryck och samtidigt spara en slant.

Ur boken:
Byt ut köttet mot kyckling. Du sparar 700 kr och minskar dina utsläpp av växthusgaser med drygt 60 kg på ett år.

Släng mindre mat! Du sparar omkring 8900 kr per år och hushåll samt minskar dina utsläpp med 400 kg växthusgaser i ett hushåll på två personer.

Välj bort läsken. Du sparar 845 kr och minskar dina utsläpp med 85 kg per år.

Fyll diskmaskinen. Du sparar 370 kr och minskar dina utsläpp med 22.5 kg koldioxid per år.

Det finns totalt 70 tips i boken begagnar man sig av dessa tips så sparar man med andra ord en hel del pengar. Och det är väl en bra anledning om någon att välja att leva lite lättare på jorden? Omslaget på boken är utformad som en löpsedel vilket jag tycker är lite extra kul. Klimathotet borde verkligen uppmärksammas mer på löpsedlarna. Visst, kvällstidningarna har varit hyfsat duktiga på att skriva om vad vi kan göra för miljön. Men något som är ännu viktigare är att våra politiker tar sitt ansvar för det behövs att hela samhället ställer om till ett mer hållbart sådant. Men till dess får vi göra vad vi kan. Och här kommer Sophies bok väl till pass.

Sophie Hedenstierna - Så sparar du pengar och hjälper miljön!
Bokverket
ISBN: 978-91-973347-4-7
Köp boken här.

Tyst hav - Isabella Lövin

Tyst hav av Isabella Lövin har blivit mycket uppmärksammad i media sen den kom ut på Ordfront förlag. Nu finns den även i pocketutgåva och det är den som jag har fått från förlaget som recensionsex. Det är en tämligen dyster läsning. Hon beskriver ingående hur fiskbestånden har minskat dramatiskt under lång tid och att inget görs för att vända den trenden. Tidigare så fiskrika områden som utanför Newfoundland i Kanada kollapsade 1992 trots att det förekommit varningar från forskare. Detsamma händer även hos oss. Trots utredningar, rapporter och protester från sportfiskare som alla varnar att torsken, ålen och en rad andra fiskarter är nära utrotning väljer ansvariga politiker att stå på fiskeindustrins sida. Genom subventioner, moderniseringar och effektivare fiske försöker man att öka fångsten på fisk som redan befinner sig i kristillstånd. Torskhonor blir lekmogna långt tidigare än förut vilket troligtvis är ett tecken på den stress som de befinner sig för sin egen överlevnads skull.

Några siffror från boken:
"2007 finns uppskattningsvis 80 000 ton levande lekmogen torsk i Östersjön. Enligt forskarnas beräkningar borde det finnas 240 000 ton så kallad lekbiomassa för att Östersjön åter ska bli ett hav i balans där torsken är den dominerande toppredatorn."

"Om man stoppade torskfisket i Östersjön skulle Östersjöns lekpopulation efter tre till fyra år vara på den säkra sidan om försiktighetsprincipens miniminivå på 240 000 ton, dock långt ifrån toppnivåerna i mitten av 1980-talet då lekbiomassan var närmare 700 000 ton.

"Omkring 25 procent av all fisk dumpas i havet. Detta för att den är för liten, för olönsam eller för att den tillhör en art vars fångstkvot redan är full. I Sverige innebär det att 60 000 - 70 000 ton fisk om året dumpas. Nästan all denna fisk dör av hanteringen."

Lövin beskriver också hur EU har fiskeavtal med fattiga länder och tömmer haven utanför deras kuster, exempelvis utanför Kap Verde. Landets småskaliga fiske har inte en chans gentemot EU:s fiskeflotta som har betydligt större kapacitet än landets egna. Tredje världens befolkning behöver näringen från fisket betydligt bättre än den europeiska. Men de står sig slätt mot den stora jätten EU. Fler sådana exempel finns i boken.

Det är som sagt en inte allt för upplyftande, men ack så viktig läsning. Och trots känslan av hopplöshet så finns det ändå något som man kan göra för att förhindra att havets näringskedja kollapsar totalt. Genom att inrätta marina reservat kan man på utvalda platser i havet återställa den naturliga balansen. 30-40 procent av världshaven borde avsättas enligt marinbiologer. Förbud av bottentrålning är en annan åtgärd. Bottentrålning tar med sig allt som kommer i dess väg så förbud mot detta skulle göra fisket mer selektivt. Dumpning av fisk borde förbjudas. Det säger sig självt vilket resursslöseri som dumpningen medför. Ett skräckexempel i boken visar att mellan 20 och 80 procent av allt som fångas vid trålfiske är bifångster som dumpas. Det är stora siffror! Miljö- och ursprungsmärkning av fisk är ännu ett förslag. Och här kan man raskt hoppa över till frågan: Vilken fisk kan man äta? Isabella Lövin hänvisar till den lista som Världsnaturfonden har upprättat. Den hittar du här.

En fråga som Lövin ofta återkommer till är vem tillhör fisken egentligen? Som vegetarian sen lång tid tillbaka är mitt svar ganska enkelt. Fisken tillhör inte någon annan än sig själv. De finns för sin egen skull, inte för människans. Det är tragiskt hur vi väljer att behandla våra medvarelser bara för att de inte kan göra sig förstådda av oss. Men det här inlägget ska inte handla om det även om det är ganska lätt att komma in på ämnet, särskilt som Lövin själv snuddar vid ämnet när hon ganska ingående beskriver hur en fiskhona faktiskt betraktar henne. Jag tyckte boken var väldigt intressant och ett viktigt dokument som visar hur illa det kan gå när profiten får styra. läs boken du också!

Isabella Lövin har arbetat som miljö- och kulturjournalist och konsumentkrönikör. I valet till EU-parlamentet blev hon invald som andra namn för Miljöpartiet. Där ska hon arbeta med frågor som rör EU:s fiskepolitik.