Överraskning i brevlådan

Det damp ned ett litet recex i form av Arundhati Roy's De Små Tingens Gud som Brombergs förlag ger ut på nytt nu i vår. Jag har inte läst den här tidigare så det var en mycket trevlig överraskning.

Läser just nu

Efter en tids kötid på biblioteket så har jag äntligen börjat läsa Kanada av Richard Ford. En bok som jag hört mycket gott om den senaste tiden. Återstår att se om förväntningarna på boken infrias.

Böcker jag ser fram emot till hösten

Läser just nu

J.M. Coetzee - Sommartid

Sommartid är den tredje delen av Coetzee's självbiografiska böcker. Tidigare har han skrivit Pojkår och Ungdomsår. Sommartid är skriven som en slags research inför en biografi som ska handla om J.M. Coetzee. Vi för följa en man som arbetar med denna biografi och som intervjuar personer som han tror har varit viktiga i Coetzee's liv. Genom deras berättelser får vi veta att Coetzee var väl inte en sån märkvärdig författare, därtill var han en efterhängsen beundrare som inte lämnade kvinnor i fred trots att de inte var intresserade. Han ansågs vara en udda person och socialt missanpassad. Av flera av kvinnorna beskrivs han som könlös och omanlig. En person som helt enkelt inte har någon sexualdrift eller attraherar kvinnor.

Det är alltså inte någon särskilt positiv bild man får av författaren i den här boken. Mot sin egen person är han definitivt inte nådig. Samtidigt kan man inte låta bli att ta hans parti när kvinnorna beskriver honom på det sätt man gör. Särskilt den brasilianska dansösen Adriana som han var förälskad i men aldrig fick. Hon är nog den mest osympatiska människan i boken och trots att hon hade en svårt sjuk man som hon senare förlorade är det svårt att sympatisera med henne. Hon är helt enkelt inte någon trevlig människa.

Jag har läst ett par av Coetzee's böcker förut där min favorit hittills är Djurens liv då den tar upp ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Utan att ha läst alla hans böcker kan man nog dra slutsatsen att Coetzee överlag avhandlar viktiga frågor i sina böcker. Jag ska nog ta och läsa några fler av hans böcker under året.

J.M. Coetzee - Sommartid. Scener ur ett liv i provinsen: 3
Brombergs bokförlag
ISBN: 978-91-7337-216-9

Arto Paasilinna - Hoppsan, jag är död!

I Hoppsan, jag är död! dör huvudpersonen precis i början av boken när han kollar in ett par snygga ben på väg över gatan. Efter sin död ser han kvinnans ansikte och kan torrt konstatera att han gick och dog efter att ha spanat in en kvinna som inte var särskilt snygg. Han ger sig iväg hem för att se hur hans änka reagerar när hon får reda på att han dött. Som han befarat blir hon inte särskilt ledsen och efter att ha bevittnat sin egen begravning lämnar han änkan och fortsätter med sitt liv, eller snarare sin död. Han lär känna prosten Hinnermäki som efter sin död tvingats inse att det han predikade om i livet inte alls var sant. Men Jesus finns i alla fall och det ryktas om att han kommer att besöka Helsingfors inom en snar framtid. Vår huvudperson möter även sin stora kärlek och blir vän med påven Pius IX som knappast framstår som en god katolik. Vart tionde år samlas Finlands döda författare och håller möte. Samtidigt sitter kritikerna uppflugna i träden och lyssnar intresserat på vad som avhandlas på mötet. Kritikerna vågar sig sällan ner på marken under författarnas möten ty de satt där i sina träd likt lystna skator som bevakar höstens grisslakt utan att än så länge våga sig ner och kalasa på resterna, men också utan att kunna slita sig därifrån.

Det här var den första bok som jag läser av Paasilinna men det kommer säkerligen inte att bli den sista. Tyckte den var väldigt underhållande och lättläst.

Arto Paasilinna - Hoppsan, jag är död!
Brombergs bokförlag
ISBN: 91-7608-928-2

Jhumpa Lahiri - Främmande jord

Det är inte ofta som jag läser novellsamlingar i ett sträck. Jag brukar varva med andra böcker mellan novellerna. Men den här boken kunde jag inte släppa på det viset. Jhumpa Lahiri's Främmande jord är en samling noveller som handlar om indiska invandrarfamiljer och deras svårigheter att anpassa sig till en ny kultur i USA. Framförallt tycker jag att det handlar om kulturkrocken vad gäller barnuppfostran. Flera noveller beskriver just det, hur svårt det är för föräldrarna att uppfostra sina barn i USA. Dels vill de föra sitt arv vidare men vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till det amerikanska sättet att leva. Den indiska pliktkänslan gentemot den äldre generationen blir rentutav omöjlig att föra vidare till sina barn. I en novell konstaterar en familj som flyttat tillbaka till Indien för att sedan återigen återvända till USA att de i Indien lyckades att uppfostra sonen mer amerikanskt än vad de gjorde i USA medan de bodde där.

Det är sammanlagt åtta noveller i boken varav de sista tre handlar om två personer vars familjer möts och där man får följa dem från olika perspektiv. Det är nästan så i hela boken. I novellerna får de olika personerna i berättelserna komma till tals vilket ger ett fint djup. Det blir ingen monolog och man får också veta varför en person har betett sig på ett visst sätt mot en annan. Det är inte alltid så enkelt som man tror och det visar hur lätt det är att missförstå och misstolka varandra.

Som jag skrev ovan så handlar de tre sista novellerna i boken om två familjer som möts i vardagen på ett speciellt sätt. Men mest handlar om det om barnen i de två familjerna. Hema och Kaushik. De två familjerna umgås med varandra och när Kaushik's familj bestämmer sig för att flytta tillbaka till Indien håller Hema's familj en avskedsfest för dom. Men så bestämmer sig familjen för att återvända till USA och Hema's föräldrar tar emot dem i sitt hem med öppna armar och låter dom bo där tills de hittat något eget att flytta till. Men det drar ut på tiden och de börjar allt mer känna sig utnyttjade. Vad de inte vet är att familjen de har boende hos sig bär på en hemlighet och att det är därför de valt att återvända till USA och det är också svaret på varför det tar sån tid för dem att hitta ett eget hus. I den första novellen är det Hema som berättar, i den andra är det Kaushik och i den tredje förenas de två efter att inte ha träffat varandra sen de var barn.

Jag gillade alla novellerna i boken men de sista tre tyckte jag extra mycket om eftersom man fick veta lite mer om personerna där. Överlag kände jag när jag läste novellerna att de tog slut för fort. Jag ville gärna veta mer om vad som hände med huvudpersonerna. Å andra sidan är det väl kanske där som ens egen fantasi tar vid. Jag kommer definitivt att läsa mer av Jhumpa Lahiri i framtiden.