Ett skepp kommer lastat!

Min dotter fick för någon vecka sedan en kartong med gamla ungdomsböcker. Att kolla igenom kartongen blev en liten flashback till min egen ungdomstid då jag kände igen många av böckerna. Den allra finaste boken i hela kartongen är, i mitt tycke, Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag minns att den gick som följetong i radion. Det måste ha varit någon gång i slutet på 1980-talet och jag tyckte att den var så enormt spännande och såg med spänning fram emot varje nytt avsnitt. Sedan dess har jag läst boken ett flertal gånger, även i vuxen ålder. Det är en bok som jag aldrig tröttnar på. 

Lycka är...

när dottern vill att jag högläser Agnes Cecilia - en sällsam historia.

Maria Gripe - Tordyveln flyger i skymningen

Jag växte upp på 80-talet och minns en sommar från min barndom när Tordyveln flyger i skymningen gick som följetong i radion. Jag minns inte mycket från själva handlingen men har i många år tänkt att jag ska läsa boken. Det tog några år. Nu har jag läst. Och vad ska man säga. Maria Gripe kan konsten att trollbinda sin publik.

Jonas, Annika och David är tre ungdomar som får i uppdrag att sköta om blommorna i Selanderska gården medan det står tomt under sommaren. Folk i den lilla byn Ringaryd menar att det vilar en förbannelse över Selanderska gården och att de bör hålla sig därifrån. Men barnen har lovat att sköta om blommorna som under inga omständigheter får lämna huset. Det är order från huset ägare. Deras besök i Selanderska gården blir allt fler och mystiska saker börjar ske. Viskningar på bandinspelningar, folk som snokar utanför huset och en blomma som verkar visa vägen upp till vinden där barnen hittar gömda brev som vittnar om både kärlek, ond bråd död och en egyptisk staty som fördes till Ringaryd under 1700-talet. Var finns den nu? Det övernaturliga finns hela tiden med i berättelsen som en vägvisare för barnen i deras sökande efter den försvunna statyn. Vad är slump och vad är ödet?

Jag läste aldrig boken när jag var barn och det kanske var tur. Att läsa om sina barndomsfavoriter som vuxen kan göra en besviken. Tur då att jag har så dåligt minne att jag inte minns så mycket av den där radioföljetongen för jag tyckte mycket om att läsa boken nu.

Barnboksvärldar

I En bok för allas stora utgivning kan man verkligen hitta små pärlor, som den här boken. Barnboksvärldar av Birgitta Fransson. En antologi med intervjuer av barnboksförfattare. Intervjuerna har tidigare publicerats i tidskriften Opsis Kalopsis, men finns nu samlade i den här behändiga volymen. Det är idel intressanta samtal med författare som Henning Mankell, Maria Gripe, Ulf Nilsson, Peter Pohl, Jostein Gaarder och Gunnel Beckman, för att nämna några. Boken är verkligt inspirerande och gör mig intresserad av flera författarskap som jag inte tidigare läst. Dessutom får jag på nytt möta en del författare som jag inte har läst sedan jag var barn, eller tonåring. Gunnel Beckman är ett sådant exempel. När jag läser samtalet med henne och boken Tillträde till festen, kan jag nästan känna hur det griper tag i mig, precis som boken gjorde när jag läste den för många år sedan. Barnboksvärldar är verkligen en guldgruva att ösa ur.

Utlästa böcker

Jag har läst flera bra böcker den sista tiden som jag ännu inte har hunnit blogga om. Jag borde kanske ta tag i det nu när jag ändå bara ligger hemma i soffan och är sjuk...igen! Men jag orkar mest bara slösurfa så ni får hålla tillgodo med att titta på de fina omslagen istället.

Just nu läser jag...

Jag läste den här boken för många år sedan. Jag minns inte mycket av boken, mer än att jag tyckte väldigt mycket om den. Nu ska det bli kul att läsa om den och se vad jag tycker om den som vuxen. En bok för alla har nyligen gett ut boken på nytt.