Tatiana de Rosnay - Vi mår bättre i morgon

 

Candice lever ensam med sin lille son i Paris. En kväll blir hon vittne till hur en kvinna blir överkörd och inte många verkar bry sig. Istället är det flera personer som har tagit upp mobiltelefonen och börjat filma. Candice följer med kvinnan, som heter Dominique, till sjukhuset. Dominique förlorar sitt ena ben till följd av olyckan. Hon verkar mycket ensam, utan familj och vänner i närheten och Candice börjar besöka henne på sina lunchraster. Candice fascineras av Dominique och hennes berättelser men samtidigt finns det något mörkt som gåtfullt över henne. De båda kvinnorna blir i alla fall vänner och trots att Candices vänner varnar henne för att släppa in Dominique för mycket i livet så kan hon inte låta bli att hjälpa henne. Men snart börjar Candice undra vad Dominique egentligen vill och hon inser att den äldre kvinnan har börjat nästlat sig in i hennes liv. Frågan är bara vad hon ska göra åt saken? Samtidigt snubblar Candices syster över en familjehemlighet. 

Jag läste Huset du älskade av Tatiana de Rosnay för många år sedan och minns att jag verkligen älskade den. Vi mår bättre i morgon är också väldigt bra och jag vill bara fortsätta läsa för att få veta vad som händer. Ska Candice lyckas stå upp för sig själv och vad är det egentligen för familjehemlighet som Candices syster har upptäckt? Och vem är Dominique egentligen? Jag måste säga att jag ibland, nej ganska ofta faktiskt, blev irriterad på Candice för att hon inte sa ifrån till Dominique fastän hon uppenbarligen själv tyckte att kvinnan tog över lite för mycket. Men det är väl det som bra litteratur ska göra tänker jag, röra om bland känslorna helt enkelt. 

En sak som jag uppskattade mycket med den här boken var all information som man fick om Émile Zola. Han är nästan som en huvudkaraktär i boken och man får lära sig mycket om honom, om hans böcker men också om hans familj. Jag har aldrig läst något av Zola men nu blir jag riktigt nyfiken på att läsa någon av de böcker som nämns i boken! Mer av Tatiana de Rosnay vill jag också läsa förstås. Sarahs nyckel står i bokhyllan redan och jag blir lite sugen på att läsa om Huset du älskade också. Jag lånade den då på biblioteket och lyckligtvis finns den att låna som e-bok, om än inte som fysisk bok. 

Tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar! 

Vårens böcker

Det är alltid en fröjd att bläddra i Svensk bokhandels katalog. Här är några av de böcker jag ser fram emot att läsa från vårens bokutgivning.

Höstönskelista # 2

Boken jag älskade

Tänk dig artonhundratalets Paris. Husen, gränderna, dofterna, ljuden av vagnshjul. Tänk dig en kvinna, Rose, som sitter ensam i en kall källare och skriver ett brev till sin älskade make, Armand, som har varit död sedan länge. I brevet, som hon skriver i skenet av stearinljus och i bitande kyla, berättar hon för honom om sin kamp mot för att huset ska få stå kvar trots de stora omdaningar som ska ske i området. Huset som han älskade så mycket och som hon också kommit att älska och aldrig tänker överge likt en kapten till havs aldrig överger sitt skepp. Det blir också en tillbakablick över hennes liv, hur hon träffade sin make för första gången och till slut avslöjar hon den hemlighet som hon har burit inom sig så länge och som hon inte vågat yppa för någon levande själ tidigare. När man läser hennes rader kan man känna skammen och skuldkänslorna. Till sista sidan hoppas man att hon ska sluta vara så fruktansvärt envis, för Rose är en kvinna som man inte kan låta bli att tycka om.

Den var omöjlig att lägga ifrån sig, en riktig sträckläsningsbok. Läs den!

Tatiana de Rosnay - Huset du älskade
Originaltitel: The House I Loved
Förlag: Sekwa
ISBN: 9789186480226

Virginie Mouzat - Ingen riktig kvinna

"Jag har inga barn. Jag kommer inte att få några. Aldrig någonsin. Jag har inte parat mig med någon avelshingst. Jag vill inte till varje pris leva med en man av det slaget. Jag eftersträvar varken äktenskaplig lycka eller ett liv som sambo, jag tycker inte att adoption är storslaget, att man måste spränga jagets gränser eller hjälpa andra. Jag är inte desperat. Jag sneglar inte på klockan. Jag föraktar andra kvinnors rädsla för att tiden ska springa ifrån dem; mig oroar det inte ett dugg."

Så står det på baksidan av Ingen riktig kvinna av Virginie Mouzat. Det är ett litet utdrag ur det brev huvudpersonen skriver till en man som hon har träffat. Hon känner att hon måste förklara en del saker för honom innan de kan gå vidare. Om de kan gå vidare. Brevet, eller boken som man så vill, blir en djupdykning ner i en människas innersta. De innersta tankarna. Vad det innebär att vara kvinna. Hur omvärlden betraktar kvinnor. Hur brevskriverskan själv betraktar kvinnor och således betraktar sig själv. En kvinna som kanske inte alls har rätt att kalla sig för kvinna, eller?

Virginie Mouzat - Ingen riktig kvinna
Originaltitel: Une femme sans qualités
Förlag: Sekwa förlag
ISBN: 9789186480110

(Av)Smaken

Jag gillade verkligen Muriel Barbery's Igelkottens elegans som jag läste för ett tag sedan. När Barbery's debutroman skulle komma ut på Sekwa förlag blev jag därför glad eftersom den utspelar sig i samma byggnad som Igelkottens elegans gjorde. Jag är dock rädd att den inte alls föll mig i Smaken.

Pierre Arthens, gastronomikritiker, ligger för döden och försöker erinra sig en speciell smak. Smaken framför alla andra. Det blir en odyssé av smaker och minnen från Arthens barndom och som formade honom till den gastronom han skulle komma att bli. Jag kan mycket väl tänka mig att de ingående beskrivningarna av olika sorters mat får det att vattnas i munnen på en mängd läsare. Men den här läsaren råkar vara vegetarian sedan tretton år tillbaka och en hel del av smakodyssén har en motsatt effekt på mig. Hemskt ledsen. Det är inte förrän i beskrivningen av moster Marthe's köksträdgård som det riktigt klickar mellan mig och innehållet i boken.

Smaken var dock inte helt osmaklig att läsa. Jag gillar verkligen Barbery's språk. Men i övrigt motsvarade den tyvärr inte mina förväntningar och jag känner mig lite kluven till den. Nej det här var tyvärr ingen stor läsupplevelse för mig. Men det finns säkerligen många fler som tycker väldigt mycket om den.

Mitt ex lägger jag ut på BookMooch.

Muriel Barbery - Smaken
Originaltitel: Une gourmandise
Översättning: Marianne Öjerskog
Förlag: Sekwa förlag
ISBN: 978-91-977269-8-6

Muriel Barbery - Igelkottens elegans

OBS!! Det här inlägget förses med en spoilervarning! OBS!!

Jag brukar inte avslöja sluten i böcker som jag skriver om. Men slutet i den här boken gjorde mig så upprörd så jag måste få skriva om det. Jag vill inte förstöra en fantastisk läsupplevelse för dig men samtidigt vill jag ju gärna tipsa om en bra bok. Jag gör därför så att först skriver jag om boken som jag brukar, spoilern kommer längre ner efter informationen om boken med ytterligare en varning innan. Så har du inte läst boken än så klicka dig bort då. Men först hoppas jag att du läser följande rader om vad boken handlar om.

I Igelkottens elegans av Muriel Barbery finns två berättarjag. Den ena är portvarten Renée Michel och den tolvåriga Paloma Josse. De båda bor i samma hus men kommer från helt skilda världar. Trots detta har de mycket gemensamt. Mycket mer än de tror. Båda är nämligen väldigt intelligenta och gör allt de kan för att dölja detta för sin omgivning. Renée är änka och försöker utåt leva upp till den bild som de boende på Rue de Grenelle 7 har om en portvakt. Men innerst inne är hon intresserad av bland annat konst och litteratur. Paloma är en liten vilsen tjej som vantrivs i sin ytliga familj och planerar att begå självmord på sin trettonårsdag samt bränna ner familjens lägenhet. När en av de boende på Rue de Grenelle nummer 7 avlider flyttar den japanske affärsmannen Kakuro Ozu in. Kakuro blir den som ser igenom Renées försvarsmur och ser den kvinna som hon verkligen är. Det är han som för samman Paloma och Renée och de båda blir vänner. Han börjar också att uppvakta Renée och efter att ha levt som änka i femton år har hon äntligen hittat sin själsfrände.

Igelkottens elegans är inte bara en hyllning till livet utan till litteraturen. Det är en sann fröjd att läsa om litteraturkännaren Renée Michel och hennes förhållande till läsning och till livet i stort. Och Palomas filosofiska funderingar är även de en läsupplevelse utöver det vanliga. Den här boken har jag funderat på att läsa sedan den kom ut på svenska och nu är jag väldigt glad för att jag äntligen läst den. Samtidigt avundas jag alla som ännu inte har läst Igelkottens elegans. Ni har många fina lässtunder att se fram emot.

Muriel Barbery - Igelkottens elegans
Originaltitel: L'élégance du hérrison
Översättning: Marianne Öjerskog & Helén Enqvist
Förlag: Sekwa förlag
ISBN: 978-91-976003-7-8


SPOILER!!!

Och det som höll på att sluta så bra slutade såå fel! Jag blev så upprörd när Renée dog! Varför? Hur kunde du, Muriel Barbery! Hur kunde du låta Renée dö, när hon hade funnit sitt livs stora kärlek? Men så inser jag, att allt som sker har en mening. Om inte Renée hade funnits, om inte Kakuro hade kommit in i både Palomas och Renées liv så hade det kunnat sluta i en än större tragedi. Tack vare Renée så ändrade sig Paloma. Och Renée dog lycklig. Men ändå. Jag är i alla fall förbannad. Och samtidigt väldigt glad att jag läst den här fantastiska boken.

Det sa bara klick!

Mellan mig och Sekwa alltså. Jag är ett fan av bokförlaget Sekwa på Facebook och där fick jag nys om deras nya "bokklubb" klik, där man kan prenumerera på förlagets utgivning. Böckerna ska man få i god tid före utgivningsdatumet, ungefär samtidigt som recensenterna. Och som medlem i deras facebookgrupp så får man välja en bonusbok. Kunde jag motstå erbjudandet? Nej, det kunde jag såklart inte. Så nu väntar jag ivrigt på att deras nästkommande bok ska trilla ner i min brevlåda tillsammans med bonusboken.

Bibliotekslån och sånt

Var på biblioteket idag och hämtade en bok som jag reserverat och som jag velat läsa länge. Igelkottens elegans av Muriel Barbery som jag hört så mycket gott om. Den ska jag nog ta itu med efter att jag läst ut Nicholas Nickleby av Charles Dickens. Jag har bara en si så där 450 sidor kvar att läsa i den. Men trots att boken till en början var lite svår att komma in i så går det nu väldigt lätt att läsa den. Och den är riktigt bra! Från biblioteket har jag sen förut lånad Vägen av Cormac McCarthy, Nattvakten av Sarah Waters, Ofärd av Dick Harrison, Den ljuva giftkokerskan av Arto Paasilinna och så tegelstenen Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset plus ett par böcker till. När tänkte jag att jag egentligen skulle hinna läsa dem tillsammans med de andra jag har hemma? Nåja, jag hinner det jag hinner... Det är ju inte hela världen om jag inte hinner med att läsa alla. För så är det ganska ofta. Precis om man gapar efter för mycket när man köper böcker så är det lätt hänt att låna lite för många böcker på biblioteket. Men där är det i alla fall gratis.