Sista tiden har jag läst en hel del böcker som handlar om miljö. Den senaste i raden är Jorden vi äter som var Naturskyddsföreningens årsbok 2013. Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren har besökt bönder i olika delar av världen för att se hur vår mat odlas. Det är stora skillnader i vilka förutsättningar dagens bönder har. Familjen Mkandawire i Zambia odlar majs, vilket även är i stort sett deras enda föda. Majsgröt, majsvälling vareviga dag. I bland varieras kosten med lite te, sötpotatis eller bönor. Familjen Stewart i Illinois, USA odlar också majs men har helt andra förutsättningar för odling och deras monokultur slukar enorma mängder olja. Deras majs används antingen till föda, djurfoder eller etanol.
Den röda tråden i boken är att vi på bördig mark bygger köpcentrum eller planterar monokulturer som förstör den viktiga matjorden. Och att om man kan tjäna några ören extra genom att använda bekämpningsmedel och konstgödsel så gör man det. De som trots allt är föregångare och valt att odla ekologiskt blir oftast utsatta för spott och spe, även här i Sverige, ofta med argumentet att det inte går att föda hela jordens befolkning genom ekologisk odling.
Boken avslutas med en titt in i kristallkulan och vilken sorts jordbruk författarna vill ha om 30 år. Det handlar såklart om ekologiska jordbruk och slutet för den industriella djuruppfödningen. En klart inspirerande bok.
