Tröstshoppning del 3

När jag var på biblioteket sist råkade jag hitta de här två böckerna på hyllan med makulerade böcker. De fick följa med mig hem och utgöra en del i min tröstshopping. Men nu tror jag att jag får ge mig ett tag med bokinköpen. Tror alltså.

Jag kan inte förmå mig själv...

att öppna Lark & Termite av Jayne Anne Phillips. Jag har bara hört gott om denna bok vart än jag läst om den och nu kan jag inte förmå mig själv att börja läsa. Nu när jag håller på och skriver själv är jag rädd att jag ska tycka att boken är så perfekt att jag får mindervärdeskomplex och får skrivkramp som heter duga.

Precis som jag sa...

så kom den där inre kritikern inramlandes idag och tyckte att jag var en riktigt sopa. Det kan ha att göra med att jag är trött efter en dag på jobbet och därtill att en liten dam (på snart fem år) också var väldigt trött när jag hämtade henne trots att hon hävdade bestämt att så inte var fallet. Tre sidor har jag i alla fall lyckats producera sedan vi kom hem och den lilla damen lugnat ner sig och mutats med en stund vid datorn Knatte-länkar. Jag har sedan suttit och knapprat på min laptop och det var ju alltid något. Jag får se om det hinner bli lite mer skrivtid ikväll...

Tröstshoppning del 2

Jag fortsätter tröstshoppa för att jag inte kunde gå på bokmässan i Göteborg. Del ett hittar ni här. Här ovan ser ni böckerna jag fann på Myrorna i helgen.

Det går framåt.

Min inre kritiker verkar vara rätt så svag just nu. Jag fruktar dock att h*n kommer på besök snart. Det känns som att det går för bra att skriva. Jag har visserligen inte lyckats producera tio sidor om dagen men det går framåt, fortare än vad jag hade trott att det skulle göra. Det känns väldigt roligt. Den planering som jag har haft tror jag hjälper mig väldigt mycket. Den är ganska detaljerad men inte så pass att det inte finns utrymme för fantasin och karaktärerna att utvecklas. Men nu ska jag väl inte babbla för mycket om att jag har ett bra flow just nu för då hittar väl den där kritikern hit och sabbar alltihop. Det har ju trots allt bara gått ett par dagar sedan jag påbörjade projektet och det är långt kvar till den 31 oktober så det kan hända en hel del under den tiden. Men så här långt kan jag säga att jag längtar till att få sätta mig och skriva. Och när jag inte skriver funderar jag över vad mina karaktärer har för sig när jag inte är där.

Bokbloggsjerka

Nu tänkte jag hoppa på jerkan denna gång. Frågan denna gång lyder som följer;

NÄR DU SKRIVER RECENSIONER: SKRIVER DU DEM UNDER TIDEN DU LÄSER ELLER VÄNTAR DU TILLS DU HAR LÄST UT HELA BOKEN?

Jag skriver alltid mina recensioner när jag läst ut boken. Ibland kan jag skriva lite stödord eller markera ett stycke i boken som fastnade hos mig. Men oftast inte. Ibland kan jag tänka att jag ska skriva ner något men sedan fastnar jag i boken och glömmer bort det. Samtidigt är det skönt att kunna koncentrera sig på läsupplevelsen istället för att fundera på hur man ska formulera en recension. Jag läser ju för själva läsandets skulle och inte för att jag senare ska skriva en recension om boken. Det får komma sen.

Lästa böcker i september

Jo Nesbø - Fladdermusmannen
Erskine Caldwell - Tobaksvägen
Enid Blyton - Fem på rymmarstråt
Kjersti Annesdatter Skomsvold - Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Skrivande

Mitt galna romanprojekt har smittat av sig till Marie på Vaxdukshäftet. Häftigt! Jag vet också att det var någon mer som skulle satsa på sitt skrivande under oktober men nu minns jag inte vem det var. Kul att det finns fler "tokstollar" där ute. Det känns lite mindre ensamt nu. Målet med den här månaden är inte, som det kanske låter, att ha ett färdigt manus som jag ska skicka in till förlag. Nej, absolut inte. Att ha det som mål vore ju korkat. Mitt mål är att skriva varje dag. Det finns inga ursäkter. Möjligtvis om jag hamnar på sjukhus och måste opereras eller hamnar i koma. Det skulle kanske kunna ses som godtagbara ursäkter. Men sannolikheten för att jag skulle råka ut för det är ju liten så det är bara att köra!

Jag fick nästan en hjärtattack..

Ja, jag trillade nästan av pinn när jag såg mitt namn med stora bokstäver på den här bloggen. Jag fick paketet här i veckan och jag blev väldigt glad för det. Sean är bassist i Kamelot som jag ju babblat en hel del om här på bloggen. Så ni kan nog förstå att jag blev väldigt glad över att vinna detta pris. Min nära-döden-upplevelse kom sig nog mer av att jag inte var beredd att se mitt namn så där. Men jag har återhämtat mig nu. Jag är okej. Och jag är väldigt glad!

Nu kan det bli glest med inlägg

Men en liten uppdatering skadar väl inte. Officiellt började jag att skriva min roman idag men som ni kanske läst bland kommentarerna till dessa inlägg så hade jag redan tjuvstartat lite, så med det jag hade skrivit sen tidigare och det jag fick ner under morgonen så har jag 21 manussidor nedplitade. Jag är nöjd och det känns som en bra start. Nu ska jag ägna resten av dagen åt mitt riktiga liv. Ni vet, disk och tvätt och annat skoj. Jag ska väl försöka hinna med att läsa en och annan bok och dessutom skriva om dem under månaden också. Men det kanske är bäst att förvarna er om att inläggen under den här månaden säkerligen kommer att handla om mitt skrivande, med allt vad det innebär. Förhoppningsvis innebär det att min blogg kommer att leva vidare även efter månadens slut. Misslyckas jag måste jag gå under jorden för att skämmas livet ur mig och förbanna min stora käft.