Hur man åker till Göteborg utan att gå på bokmässan

Först inser man att ens favoritband kommer till Trädgårn i Göteborg fredagen den 25 september och man planerar in semester från jobbet, köper konsertbiljett osv. Sedan tänker man att det räcker om man bokar tågbiljetter och boende någon månad innan. Det brukar inte vara något problem. När man väl får tummen ur och börjar leta boende får man panik för att det är fullbokat överallt! Till slut får man tag på en bädd i en sovsal för kvinnor på ett vandrarhem. Den tar jag!! Sedan googlar man för att få reda på vad det är för ett evenemang i Göteborg den 25 september. Det är när resultatet kommer upp som man slår sig för pannan och känner sig jävligt dum. Bokmässan! Javisst ja, den brukar ju vara på höstkanten... Så åker man till Göteborg och går på konserten (som var fantastiskt bra förresten), ramlar in på vandrarhemmet efter midnatt och väcker (förhoppningsvis inte) alla trötta bokmässebesökare man delar rum med. Och sen åker man hem igen. Ja, så kan det gå... ;-)

Läser just nu

Prisa Gud! En bakbok för alla med IBS!

Sofia Antonssons kokböcker är verkligen som en skänk från ovan för oss som lider av IBS. Jag har haft en fruktansvärt krånglig mage i stort sett sen jag var tonåring. Jag har heller inte fått någon vidare hjälp från sjukvården. Råden från sjukvården har bestått i: "Ät mer fiber/ät mindre fiber/minska kolhydraterna. Lär dig leva med det." Diverse prover har tagits och eftersom de inte har visat någon form av födoämnesallergi har jag fått gå hem med svaret "du är inte allergisk, du kan äta det här". Det är bara det att när jag äter det livsmedlet som jag, enligt läkarna, kan äta så får jag ligga i fosterställning med riktigt plågsamma magsmärtor i ungefär ett dygn. Men allergisk är jag alltså inte. Nej, men något annat är ju uppenbarligen fel. I ren desperation har jag provat både det ena och det andra, både dieter och olika preparat som ska vara "bra för magen". Finns inget som har hjälpt, snarare har det bara blivit värre. Förrän nu. Jag säger bara FODMAP. I våras fick jag en remiss till en FODMAP-dietist och sedan dess är livet sig inte likt. Det är ett litet mirakel hur mycket bättre man kan må bara av att undvika vissa kolhydrater i kosten. Till en början trodde jag nog att jag skulle tycka att maten var tråkig, för mycket av det där som jag har tyckt mycket om är just det som irriterar magen mest. Vitlök till exempel. Jag åt vitlök mest varenda dag. Och bröd... Jag tycker det är väldigt roligt att baka bröd så det blev ett antal skivor bröd varje dag. Plus en hel del annat som man bör undvika om man har IBS. Inte konstigt att jag mådde skit mest varenda dag. Nog om mig och min mage. Över till mirakelboken.

Sofia Antonsson är dietisten som introducerade FODMAP-dieten i Sverige. Den kommer ursprungligen från Monash-universitetet i Australien. FODMAP står för Fermentable Oligo., Di-, Mono-saccharides and Polyols. På svenska fermenterbara oligo-, di-, mono-sackarider och sockeralkoholer. Dessa kolhydrater jäser i tarmen och orsakar de problem som personer med IBS lider av. Livsmedel som har ett högt innehåll av FODMAP:s är bland annat äpple, päron, mjölk, vete, korn, råg, bönor, lök, blomkål och sötningsmedel så som xylitol. Undviker man dessa livsmedel blir magen lugnare. Eller undviker är väl egentligen fel ord. Behandlingen handlar mer om att man ska hitta den gräns som man själv tål. Jag kanske klarar att äta en rågmacka till frukost men inte två, eller ett halvt äpple men inte ett helt. Det är därför det är så viktigt att man tar hjälp av en dietist när man provar den här behandlingen så man inte utesluter livsmedel som man skulle kunna äta. Jag hade till exempel inte vågat äta några sojaprodukter överhuvudtaget på flera år eftersom jag var jätterädd för att bli dålig. Hos dietisten fick jag lära mig att tofu och tempeh (som är sojabaserade) var FODMAP-vänlig mat. Jag älskar tofu och hade verkligen saknat det. Skönt att kunna lägga till ett livsmedel igen.

Sofia har tidigare gett ut två kokböcker som utesluter FODMAP:s och jag har dem båda två och använder dem flitigt. När jag såg att det skulle komma ytterligare en bok och denna gång med brödrecept blev jag jätteglad. Jag tycker som sagt mycket om att baka och det har inte blivit så mycket hembakt bröd sedan i våras. Det har mest blivit fröknäcke och de brödrecept som fanns i de två tidigare kokböckerna. De glutenfria bröd som finns att köpa smakar heller inte så bra tycker jag. Dyrt är det också. Jättekul att det nu kommer en bakbok. Allt ser verkligen gott ut och det ska bli roligt att få prova de olika bröden. Bakade tekakorna här om dagen och de får godkänt. Härnäst är jag sugen på att prova att baka dinkelsurdegsbröd och knäckesticks. Nu väntar jag bara på en FODMAP-anpassad vegetarisk kokbok. ;-)

Ninni Schulman - Pojken som slutade gråta

En mordbrännare härjar i Hagfors och skördar flera offer. Offren har till synes inte något gemensamt. Polisen verkar famla i blindo och får avskriva den ena misstänkte efter den andre. Journalisten Magdalena Hansson får i yrket in flera tips och dras in i jakten på pyromanen. Det lilla samhället lever i ständig skräck för att pyromanen ska slå till igen. Magdalena får reda på att samtliga offer har fått ett meddelande skickat till sig några dagar innan dådet utfördes. Meddelandet innehöll bara en mening: Du hör inte när jag slutar gråta. Det hela blir högst personligt när Magdalena en dag får ett brev till redaktionen. Ett brev med samma budskap som mordoffren fått.

Pojken som slutade gråta är den andra delen i serien om journalisten Magdalena Hansson som jobbar på en tidningsredaktion i Hagfors. Det är med motvilja man lägger undan boken. Jag tycker inte bara om handlingen utan även karaktärerna i boken. Man kan känna igen sig i vardagens alla bekymmer och livet i en småstad. Jag hade i min ungdom en pojkvän som kom från Hagfors och minns hur man klipper av halva orden. Att komma upp till Hagfors kändes nästan som att resa utomlands. Tur att Ninni Schulman inte skriver på Hagfors-mål, för jag skulle inte begripa ett dugg. Jag ser i vilket fall fram emot att lästa nästkommande delar i serien. Hon lämnar oss ju med en riktig cliffhanger i slutet av boken.

Att köpa eller inte köpa, det är frågan

Under hela förra året hade jag ett slags köpstopp på böcker, eller snarare begränsade jag mina bokinköp väldigt mycket. Jag har inte köpt så många böcker i år heller utan är mycket sparsam med mina inköp. De flesta böcker finns ju att tillgå på biblioteket och mitt lokala bibliotek är verkligen fantastiskt. De fixar hem det allra mesta jag vill läsa, så till den grad att jag i bland känner att jag utnyttjar bibblan lite väl mycket. (Om det nu är möjligt). Mina bokhyllor bågnar av olästa böcker från tidigare års överkonsumtion av böcker och jag behöver verkligen inte fylla på med nya böcker som kanske blir liggande länge innan de blir lästa. Men nu när jag så smått börjar komma tillbaka till bokbloggandet igen så suger det i shoppingtarmen. Många gånger har jag surfat in på nätbokhandlarna och klickat runt. Än så länge har jag förmått mig att låta bli och i stället surfat in på bibliotekets hemsida och sökt i deras katalog. Och jo, hittills har de allra flesta titlarna funnits tillgängliga. Det är en titel jag vill läsa som mitt bibliotek inte har - Slakthus 5 av Kurt Vonnegut. Den har legat i  kundkorgen i nätbokhandeln ett tag nu men hittills har jag lyckats stävja det där shoppingsuget. Intalar mig själv att jag måste få ner antalet olästa böcker innan jag köper nya.

Helen Fielding - Bridget Jones dagbok

Bridget Jones är den eviga singeln, på ständig jakt efter karlar och kalorier. Med en urusel självkänsla försöker hon hitta en karl innan det är för sent. Vid trettio års ålder börjar klockan ticka iväg och "alla" Bridgets vänner har sällskap. Hon för dagbok över sin pendlande vikt, sina misslyckade försök att sluta röka, sin senaste flirt med sin nuvarande chef och moderns tappra försök att para ihop henne med den präktige Mark Darcy.

Det är ett evigt uppräknande av Bridget's vikt, antal intagna kalorier, alkoholkonsumtion, cigaretter med mera i början av varje kapitel. Till slut hoppar jag över den delen för det tröttar ut mig. Bridget Jones dagbok är en modern version av Stolthet och fördom och visst är den både rolig och dråplig. Visst känner jag igen mig i bland, vi lever trots allt i ett väldigt utseendefixerat samhälle. Det är svårt att inte bli påverkad av alla bilder hur man "borde se ut". Men det känns som om jag hade haft större behållning av att läsa boken när jag var 25 och inte som nu, närmre 40. Bridget Jones dagbok var underhållande och ett trevligt tidsfördriv, dock kommer jag nog inte gå vidare till de uppföljande böckerna om Bridget Jones.