Felicia försvann. Smärtsam uppväxtskildring från en av den självutnämnda uppfostringsexpertern Anna Wahlgren. Jag är ingen anhängare av Wahlgrens uppfostringsmetoder och min bild av henne förbättrades knappast efter den här boken. Gripande innehåll och jag håller med Felicia om att det behövs en motvikt till moderns monolog.
Don't eat this book, eller Jag och extra allt som den heter på svenska är boken som på allvar fick mig att må illa över all skräpmat som mänskligheten vräker i sig. Nåja, människan glömmer ganska snabbt, för vem kommer ihåg larmet om akrylamid i chips nu för tiden?
Rörande fin skildring av en mormor och hennes barnbarn, hur roller byts med åldrande. Och så kärlek förstås. Tänk om mormödrar (och farmödrar) hade ett barnbarn som Amelia. Och vice versa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar