31 januari, 2012
Snabbmat, guppies och en försvunnen dotter
Felicia försvann. Smärtsam uppväxtskildring från en av den självutnämnda uppfostringsexpertern Anna Wahlgren. Jag är ingen anhängare av Wahlgrens uppfostringsmetoder och min bild av henne förbättrades knappast efter den här boken. Gripande innehåll och jag håller med Felicia om att det behövs en motvikt till moderns monolog.
Don't eat this book, eller Jag och extra allt som den heter på svenska är boken som på allvar fick mig att må illa över all skräpmat som mänskligheten vräker i sig. Nåja, människan glömmer ganska snabbt, för vem kommer ihåg larmet om akrylamid i chips nu för tiden?
Rörande fin skildring av en mormor och hennes barnbarn, hur roller byts med åldrande. Och så kärlek förstås. Tänk om mormödrar (och farmödrar) hade ett barnbarn som Amelia. Och vice versa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggen på Instagram
Sedan nyårsafton finns jag på Instagram under namnet tittis_bokblogg. Kika gärna in där och följ kontot. Sedan en lång tid har jag endast up...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege...
-
Sedan nyårsafton finns jag på Instagram under namnet tittis_bokblogg. Kika gärna in där och följ kontot. Sedan en lång tid har jag endast up...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar