När man har läst ut den här boken börjar man se på sitt hem med helt andra ögon än tidigare.
Den flamsäkra katten, som är utgiven av
Naturskyddsföreningen, gör en djupdykning i vårt kemikaliesamhälle. Och man går verkligen inte säker någonstans för alla dessa kemikalier som omger oss. Det är med en lätt känsla av panik som jag läser boken. Nej, nu ljög jag. Jag blir faktiskt helnojjig i någon vecka innan den värsta paniken lagt sig. Teflonpannan måste ut, vad är det egentligen för fel på den gamla hederliga gjutgärnspannan? De oskyldiga dammtussarna under sängen är inte så oskyldiga som de ser ut att vara, i själva verket är de små bollarna biologiska stridsmedel som sakta men säkert förgiftar min familj. Det übercoola duschdraperiet med den enorma döskallen är kanske i själva verket inte alls übercool, den kanske helt enkelt ska ses som varning att man beträder badrummet på egen risk för här hägrar all sköns giftiga kemikalier i hårschampot, tvålen, tvättmedlet, tandkrämen, hårborsten, toalettpappret, you name it...
Phu! Inte ens här framför datorn är jag säker för kemikalier som ständigt läcker ut ur dataskärm och tangentbord, mobiltelefoner, lampor och cd-skivor. Shit! Men! Själva boken innehåller i alla fall en utförlig innehållsförteckning och till min stora glädje innehåller inte boken vare sig azofärger, tungmetaller eller ftalater. Kan jag möjligtvis använda boken som skydd mot alla andra kemikalier som hotar mig i mitt hem? Kanske till viss del, om jag följer de råd som boken avslutas med. Att bli helt kemikaliefri går tyvärr inte längre i vår värld, men att minska de farliga kemikalier vi dagligen utsätts för kan vi alla göra.
Den flamsäkra katten är en påtaglig väckarklocka som jag hoppas att många kommer att läsa.
