Min Halloweenläsning

Egentligen ska man väl läsa skräck den här helgen, men istället har jag blivit helt absorberad i läsning av biografier om Charles Dickens och sådant som han själv har skrivit. Igår läste jag ut Les Standifords bok om A Christmas Carol. Ett lite längre inlägg om boken kommer så småningom. Dessutom kunde jag inte låta bli att påbörja Peter Ackroyds tegelstensbiografi om Dickens. Jag har undvikit att öppna boken tidigare på grund av dess tjocklek. Nu kunde jag inte längre stå emot. Jag vet inte om jag gjorde rätt eller inte för jag har dessutom fortsatt läsningen av Martin Chuzzlewit, som har legat på is ett tag. Två tegelstenar samtidigt alltså. Så håller jag ju på och läser Vardagsord som nyligen kom ut på svenska. Det går inte särskilt fort, men det är intressant att läsa hans mer journalistiska texter (eller texter som han har redigerat).

Julläsning

Det är ju inte riktigt jul ännu men jag har börjat läsa en bok som man väl får kalla för julrelaterad. The Man Who Invented Christmas: How Charles Dickens's A Christmas Carol Rescued His Career and Revived Our Holiday Spirits av Les Standiford. Precis som titeln antyder så handlar det om i vilken kontext A Christmas Carol skrevs och vilken betydelse den har haft för julkänslan ända fram till våra dagar.

Det är en riktigt trevlig liten bok som har stått i min bokhylla och framkallat dåligt samvete i ett år ungefär. På sistone har den pockat på uppmärksamhet extra mycket och till slut kunde jag inte längre stå emot. Nu blir jag ju bara så himla sugen på att läsa om A Christmas Carol igen, men jag tror den får vänta åtminstone till vi kommit in i december åtminstone.

Les Standiford - The Man Who Invented Christmas
Förlag: Crown Publishers
ISBN: 978-0-307-40578-4

Skriva har landat

Igår landade den här fina tidningen i min brevlåda. Det är första numret av den nya tidningen Skriva som handlar om... att skriva. Läste några artiklar igår och jag gillar innehållet skarpt! Ser redan fram emot nästa nummer.

Utläst

Jag har läst ut Den långa flykten. Det känns som en stor bedrift just nu. Samtidigt måste jag säga att det var väldigt skönt att inte läsa så fort. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Jag tyckte den var så bra och ville inte lämna kaninerna allt för snart. Långsamläsning passade mycket bra just nu. Man borde rent av långsamläsa lite oftare.

Tjolahopp!

Aktiviteten på den här bloggen har ju inte varit den allra bästa på sistone. Jag har lite dåligt samvete över det hela. Glömt bort bloggen har jag således inte. Det är nog bara den där bloggtorkan som har slagit till så här på höstkanten. Tillsammans med höstförkylning och sånt där annat trevligt som brukar slå till så här års. Nuvarande läsprojekt går sakta men säkert framåt. Man behöver ju inte läsa igenom alla romaner på en kvart liksom. Jag tycker att Hassel, Femman, Järnek, Maskros och de andra kaninerna på Watership Down är värda mer tid än så. De har precis gett sig av till Efrafa, för andra gången, för att skaffa fler honor till sin koloni. Det är så spännande och de är så tappra så man häpnar. Så hoppas jag att de ger general Svartstarr vad han tål...

Icke-recensioner

eller hur man speedrecenserar böcker.

Kan man speeddejta författare så kan man väl speedrecensera deras böcker också. Alla dessa böcker som man har läst ut men inte kommit sig för att recensera ännu. Ju längre tiden går desto svårare blir det också att skriva något vettigt om dem. Här kommer några av dem.

Vi börjar med Grand Mal av Linda Boström Knausgård. En bok som det har bloggats om och som många andra bokbloggare har tokhyllat. Jag gillade en del noveller, men inte alla. Tyckte den var helt okej men älskade den inte hämningslöst. Favoritnovellen var Vitbjörn Kung Valemon. Hade gärna velat att den var lite längre.

Recex från förlaget

Skrivarboken Pennan och det tomma tomma pappret av min gamla svensklärare från Komvux Staffan Ekegren. Jag gillar det personliga greppet att föra en konversation med någon som lider av skrivkramp. Fick många bra tips från den här boken.


Booklife; Strategies and survival tips for the 21st-century writer av Jeff Vandermeer innehåller många bra tips och tänkvärda saker som varje författarwannabe bör veta.



Slutligen har jag äntligen läst min första bok av Marguerite Duras. Älskaren. Jag älskar den!

Recex från förlaget

Monica Dickens - Londons hjärta

Det nedgångna området i Cottingham Park, London ska rivas! En ny trafikled ska dras genom området och de gamla kvarteren ska lämna plats åt nya bostäder och nya fräscha butiker. Invånarna i de sunkiga kvarteren upprörs. Vad ska hända med deras hus, vart ska de ta vägen? Ett par gamla tanter bildar en förening för att protestera mot rivningen. Lärare och elever på skolan med det dåliga ryktet oroas av nyheten. Vad ska hända med eleverna? En del riskerar att förflyttas till en skola med ännu sämre rykte i ett ännu sämre bostadsområde. Barn och ungdomar från redan påvra hemförhållanden riskerar på den nya skolan att dras med i kriminalitet och drogmissbruk.

Barnmorskan May som fortfarande lever tillsammans med sina föräldrar och vars högsta önskan är att gifta sig för att komma bort från sina föräldrar. Hennes föräldrars hyresgäst Arthur Sears, snuskgubben som blottar sig och ringer snuskiga samtal till kvinnorna i området. Horan Eileen som hyr ett litet rum hos den gamla damen miss Sutcliffe. Vad ska hända med dem?

En central del i boken är rasmotsättningarna i 1960-talets England. Rashatet som förs vidare från föräldrar till sina barn. Motsättningarna mellan de båda grupperna och omöjligheten att umgås dem emellan skildras av vänskapen mellan Frankie och Edgar. Edgars föräldrar kommer från Trinidad och deras enda önskan är att tjäna ihop tillräckligt med pengar så de kan åka hem till Trinidad igen.

Monica Dickens var barnbarnsbarn till Charles Dickens och Londons hjärta är den första bok jag läser av henne. Hon har skrivit åtskilliga. Jag har ytterligare några titlar av henne i bokhyllan och jag kommer läsa mer av henne. Jag ville veta hur det gick med alla dessa människor som skildrades i boken. Vad skulle det bli av dem och skulle de lyckas med sina protester mot bygget?

Londons hjärta är utgiven av Forum 1969 och omslaget är gjort av Rolf Lagersson och jag tycker det är riktigt, riktigt snyggt!

Monica Dickens - Londons hjärta
Originaltitel: The Heart of London
Förlag: Forum

Camilla Läckberg - Änglamakerskan

Ebba och hennes man Mårten återvänder till Ebbas barndomshem några månader efter att de har förlorat sin lille son. Ebbas egen barndom är full av olösta mysterier. På påskdagen 1974, när Ebba bara var ett litet barn, försvann hela hennes familj spårlöst. Endast lilla Ebba lämnades kvar. Under alla år är det ingen som har vetat hur hennes familj försvann. Kort efter att Ebba återvänt till ön och börjat rusta upp den gamla internatskolan, som hennes pappa drev med järnhand, börjar saker att hända. Någon försöker tända eld på huset och paret hittar gammalt blod under golvbrädorna i köket. Det är då någon försöker skjuta Ebba. Är det någon som försöker stoppa dem från att komma sanningen på spåren?

Erica håller naturligtvis på och rotar i det gamla fallet och tänker skriva en bok om försvinnandet och blir som vanligt inblandad. Eller rättare sagt, hon lägger sig i och dras in i fallet till Patricks stora förtret. Jag kan inte låta bli att irritera mig på att Erica lägger näsan i blöt för jämnan, samtidigt som jag naturligtvis vill att hon ska göra det. Hon är ju så bra på att lägga ihop alla pusselbitar och rota i det förflutna.

Samtidigt, jag vet inte om jag skulle ha läst den här boken just nu. Det går inte att komma ifrån att det blev en väldigt jobbig läsupplevelse för mig. Camilla beskriver parets sorg efter sin son så trovärdigt. Min egen sorg efter min lilla flicka, som är färskare än vad Ebbas och Mårtens är, ger läsningen av Änglamakerskan en helt annan dimension.

Camilla Läckberg - Änglamakerskan
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13665-3