Tyst hav - Isabella Lövin

Tyst hav av Isabella Lövin har blivit mycket uppmärksammad i media sen den kom ut på Ordfront förlag. Nu finns den även i pocketutgåva och det är den som jag har fått från förlaget som recensionsex. Det är en tämligen dyster läsning. Hon beskriver ingående hur fiskbestånden har minskat dramatiskt under lång tid och att inget görs för att vända den trenden. Tidigare så fiskrika områden som utanför Newfoundland i Kanada kollapsade 1992 trots att det förekommit varningar från forskare. Detsamma händer även hos oss. Trots utredningar, rapporter och protester från sportfiskare som alla varnar att torsken, ålen och en rad andra fiskarter är nära utrotning väljer ansvariga politiker att stå på fiskeindustrins sida. Genom subventioner, moderniseringar och effektivare fiske försöker man att öka fångsten på fisk som redan befinner sig i kristillstånd. Torskhonor blir lekmogna långt tidigare än förut vilket troligtvis är ett tecken på den stress som de befinner sig för sin egen överlevnads skull.

Några siffror från boken:
"2007 finns uppskattningsvis 80 000 ton levande lekmogen torsk i Östersjön. Enligt forskarnas beräkningar borde det finnas 240 000 ton så kallad lekbiomassa för att Östersjön åter ska bli ett hav i balans där torsken är den dominerande toppredatorn."

"Om man stoppade torskfisket i Östersjön skulle Östersjöns lekpopulation efter tre till fyra år vara på den säkra sidan om försiktighetsprincipens miniminivå på 240 000 ton, dock långt ifrån toppnivåerna i mitten av 1980-talet då lekbiomassan var närmare 700 000 ton.

"Omkring 25 procent av all fisk dumpas i havet. Detta för att den är för liten, för olönsam eller för att den tillhör en art vars fångstkvot redan är full. I Sverige innebär det att 60 000 - 70 000 ton fisk om året dumpas. Nästan all denna fisk dör av hanteringen."

Lövin beskriver också hur EU har fiskeavtal med fattiga länder och tömmer haven utanför deras kuster, exempelvis utanför Kap Verde. Landets småskaliga fiske har inte en chans gentemot EU:s fiskeflotta som har betydligt större kapacitet än landets egna. Tredje världens befolkning behöver näringen från fisket betydligt bättre än den europeiska. Men de står sig slätt mot den stora jätten EU. Fler sådana exempel finns i boken.

Det är som sagt en inte allt för upplyftande, men ack så viktig läsning. Och trots känslan av hopplöshet så finns det ändå något som man kan göra för att förhindra att havets näringskedja kollapsar totalt. Genom att inrätta marina reservat kan man på utvalda platser i havet återställa den naturliga balansen. 30-40 procent av världshaven borde avsättas enligt marinbiologer. Förbud av bottentrålning är en annan åtgärd. Bottentrålning tar med sig allt som kommer i dess väg så förbud mot detta skulle göra fisket mer selektivt. Dumpning av fisk borde förbjudas. Det säger sig självt vilket resursslöseri som dumpningen medför. Ett skräckexempel i boken visar att mellan 20 och 80 procent av allt som fångas vid trålfiske är bifångster som dumpas. Det är stora siffror! Miljö- och ursprungsmärkning av fisk är ännu ett förslag. Och här kan man raskt hoppa över till frågan: Vilken fisk kan man äta? Isabella Lövin hänvisar till den lista som Världsnaturfonden har upprättat. Den hittar du här.

En fråga som Lövin ofta återkommer till är vem tillhör fisken egentligen? Som vegetarian sen lång tid tillbaka är mitt svar ganska enkelt. Fisken tillhör inte någon annan än sig själv. De finns för sin egen skull, inte för människans. Det är tragiskt hur vi väljer att behandla våra medvarelser bara för att de inte kan göra sig förstådda av oss. Men det här inlägget ska inte handla om det även om det är ganska lätt att komma in på ämnet, särskilt som Lövin själv snuddar vid ämnet när hon ganska ingående beskriver hur en fiskhona faktiskt betraktar henne. Jag tyckte boken var väldigt intressant och ett viktigt dokument som visar hur illa det kan gå när profiten får styra. läs boken du också!

Isabella Lövin har arbetat som miljö- och kulturjournalist och konsumentkrönikör. I valet till EU-parlamentet blev hon invald som andra namn för Miljöpartiet. Där ska hon arbeta med frågor som rör EU:s fiskepolitik.