08 mars, 2010

Muriel Barbery - Igelkottens elegans

OBS!! Det här inlägget förses med en spoilervarning! OBS!!

Jag brukar inte avslöja sluten i böcker som jag skriver om. Men slutet i den här boken gjorde mig så upprörd så jag måste få skriva om det. Jag vill inte förstöra en fantastisk läsupplevelse för dig men samtidigt vill jag ju gärna tipsa om en bra bok. Jag gör därför så att först skriver jag om boken som jag brukar, spoilern kommer längre ner efter informationen om boken med ytterligare en varning innan. Så har du inte läst boken än så klicka dig bort då. Men först hoppas jag att du läser följande rader om vad boken handlar om.

I Igelkottens elegans av Muriel Barbery finns två berättarjag. Den ena är portvarten Renée Michel och den tolvåriga Paloma Josse. De båda bor i samma hus men kommer från helt skilda världar. Trots detta har de mycket gemensamt. Mycket mer än de tror. Båda är nämligen väldigt intelligenta och gör allt de kan för att dölja detta för sin omgivning. Renée är änka och försöker utåt leva upp till den bild som de boende på Rue de Grenelle 7 har om en portvakt. Men innerst inne är hon intresserad av bland annat konst och litteratur. Paloma är en liten vilsen tjej som vantrivs i sin ytliga familj och planerar att begå självmord på sin trettonårsdag samt bränna ner familjens lägenhet. När en av de boende på Rue de Grenelle nummer 7 avlider flyttar den japanske affärsmannen Kakuro Ozu in. Kakuro blir den som ser igenom Renées försvarsmur och ser den kvinna som hon verkligen är. Det är han som för samman Paloma och Renée och de båda blir vänner. Han börjar också att uppvakta Renée och efter att ha levt som änka i femton år har hon äntligen hittat sin själsfrände.

Igelkottens elegans är inte bara en hyllning till livet utan till litteraturen. Det är en sann fröjd att läsa om litteraturkännaren Renée Michel och hennes förhållande till läsning och till livet i stort. Och Palomas filosofiska funderingar är även de en läsupplevelse utöver det vanliga. Den här boken har jag funderat på att läsa sedan den kom ut på svenska och nu är jag väldigt glad för att jag äntligen läst den. Samtidigt avundas jag alla som ännu inte har läst Igelkottens elegans. Ni har många fina lässtunder att se fram emot.

Muriel Barbery - Igelkottens elegans
Originaltitel: L'élégance du hérrison
Översättning: Marianne Öjerskog & Helén Enqvist
Förlag: Sekwa förlag
ISBN: 978-91-976003-7-8


SPOILER!!!

Och det som höll på att sluta så bra slutade såå fel! Jag blev så upprörd när Renée dog! Varför? Hur kunde du, Muriel Barbery! Hur kunde du låta Renée dö, när hon hade funnit sitt livs stora kärlek? Men så inser jag, att allt som sker har en mening. Om inte Renée hade funnits, om inte Kakuro hade kommit in i både Palomas och Renées liv så hade det kunnat sluta i en än större tragedi. Tack vare Renée så ändrade sig Paloma. Och Renée dog lycklig. Men ändå. Jag är i alla fall förbannad. Och samtidigt väldigt glad att jag läst den här fantastiska boken.

Inga kommentarer:

M.W. Craven - Botanikern

Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...