Efter att under flera veckor knappt har öppnat en bok (jag har läst desto fler tidningar och magasin istället) så riktigt sögs jag in i Alice Lyttkens Fader: okänd. Vilken bok! Jag måste erkänna att jag aldrig hade hört talas om Alice Lyttkens när jag plockade med mig en av hennes böcker hem från biblioteket. Det är ju nästan så jag börjar misstänka att den bara stod där och väntade på mig. Precis som resten av böckerna i samma serie nu väntar på att få följa med mig hem och bli lästa. Det finns nämligen inte mindre än sju böcker i serien jag nu påbörjat. Självklart vill jag veta hur det går för huvudpersonerna i boken. Om det nu skulle vara någon mer som, av någon outgrundlig anledning, skulle ha missat Alice Lyttkens författarskap så kommer här en liten resumé över boken jag nyss läst.
Stina Pihlgren är en ung huspiga på Ekelunda slott i Sörmland. Greve Fabian är känd för sina amorösa affärer och hans blick faller snart på den unga och vackra pigan som snart blir "rådd" med barn av greven. I ett försök att dölja det som skett ger greven Stina ett medel som ska fördriva fostret. Det misslyckas dock men Stina blir illa däran och tjänstefolket på slottet börjar snart lägga ihop två och två. En kort tid innan har nämligen en fin fröken som besökt slottet drabbats av samma "sjukdom" som Stina. Om det kommer fram till länsman vad hon gjort riskerar hon att bli halshuggen och bränd på bål. Greven går naturligtvis fri.
Det här kvinnoödet griper verkligen tag i en och man är inte direkt oberörd över det öde som drabbade kvinnor under 1700-talet när bokens handling utspelar sig. Orättvisorna och klyftorna mellan klasserna upprör och Alice Lyttkens gestaltar dem väldigt väl. Det finns som jag nämnde tidigare ytterligare sex delar i serien om Stina Pihlgren och jag vill såklart veta hur det går för henne och hennes barn. För det är inte bara hennes egen "oäkting" som hon ska ta hand om utan blir också tvingad till att ta sig an grevens andra oäkting som han fick med den fina fröken.
Till er som inte har läst Alice Lyttkens än skulle jag, som nyfrälst, vilja säga: Läs, läs, läs för bövelen!
Alice Lyttkens - Fader: okänd
Förlag: Bonnier
ISBN: 91-0-041679-7
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
7 kommentarer:
Hej! Hur går det med boken?
Jag erkanner, jag har inte heller hort talas om henne, men det later onekligen spannande, det ar sadant upplaggg som jag gillar!
Jag har läst en hel del Lyttkens, men inte just den här serien. (Hon var oerhört produktiv, blev nästan 100 år). Jag påminns dock om hur jag slukat tidigare serier, så det är inte alls omöjligt att jag läser det här också. Härlig, kravlös läsning.
Lyttkens är lite ojämn, är min erfarenhet. En del är riktigt bra, och andra böcker känns väldigt som utfyllnad. Men hon har ett ganska tydligt perspektiv att skriva om kvinnor, och kvinnors perspektiv i historien, och det är ju aldrig fel .
Har säkert läst någon Lyttkens, för jag minns hur min mamma läste många, många Lyttkens - de kom via Svalans bokklubb med ojämna mellanrum. Det kom en hel del från den bokklubben; jag undrar om den ens existerar längre..?
@Zachan: Det går skitdåligt med den. Detgår skitdåligt med skrivandet överhuvudtaget just nu. :-(
@Emma: Tur att det inte bara var jag. Jag kände att jag verkade rätt obildad som hade missat henne. :-)
@Vixxtoria: Än så länge har jag ju bara läst en bok av henne så det där med ojämnheten vet jag inte så mycket om. Men jag har tänkt utforska den.
@Enbokomdagen: Bokklubben finns allt kvar: http://www.bokklubbensvalan.se/
Vad fint att min gamla släkting har fått en revival här! Själv har jag bara läst Lyckans tempel, och var inte så imponerad, men jag var en pretentiös tonåring på den tiden, borde kanske testa igen.
Vad roligt att en släkting till Alice hittade hit. :-)
Ja man kan ju inte gilla allt, även om man är släkt med författaren. Eller kanske just därför. :-)
Stina Pihlgrens öde grep verkligen tag i mig och jag måste bara få veta hur det går.
Skicka en kommentar