Osummering av läsåret 2010

Jag har varken tid eller lust att summera året som gått och vilken som var den sämsta eller bästa bok under året. Den egentliga anledningen är kanske att det är så himla svårt att välja. Så jag skippar det.

Istället vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt Läsår 2011!

Inga bokklappar i år

Tomten kom inte med några bokklappar i år. Kan möjligtvis bero på att min familj tycker att jag har alldeles för många böcker redan och att de tycker det är svårt att köpa, eftersom de inte vet vad jag har läst. Men en bokrelaterad julklapp blev det i alla fall. Förra året fick jag ett års medlemskap i The Dickens Fellowship av min sambo. Det fick jag också i år. Så nu kan jag njuta av ännu ett år med deras utskick och tidningen The Dickensian. Väl läsvärd. Förresten måste jag nog sätta igång med att läsa lite Dickens igen.

Som ett tecken från ovan...

Eller nja kanske inte, men jag fick i alla fall ett nyhetsbrev med passande rubrik i min inkorg idag. Sedan flera år tillbaka är jag medlem på online-communitiet Care2. Idag skickade de alltså ut ett nyhetsbrev med titeln: Learn 5 Mental Habits for Cutting Consumption. Bra punkter, särskilt den sista. Kanske är det ändock ett tecken att jag ska genomföra mitt köpstopp. Dock tror jag inte att det kommer bli ett helt år. Men det är inte många dagar kvar tills jag måste bestämma mig. Jisses, dessutom måste jag ju sätta mig ner och upprätta lite regler inför det här. Hur tänkte jag nu?

Köpstopp ett helt år - vågar jag?

Jag ska erkänna att tanken på att ha köpstopp ett helt år kittlar fantasin och skrämmer mig på en och samma gång. Och då menar jag inte köpstopp på bara böcker utan på... ja allt som egentligen är onödigt . På något sätt lyckas de där onödiga sakerna nästan obemärkt ta sig in i våra liv och fylla upp våra skåp och förråd. Märkligt, eller hur? Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag följt Köpstoppsbloggen och jag har läst ganska många böcker i ämnet. I somras hade jag ett tre månader långt köpstopp på böcker som faktiskt gick väldigt bra, men som blev väldigt jobbigt åtminstone på sluttampen. Om jag hade fortsatt lite till så kanske den där känslan hade försvunnit så småningom. Tre månader är egentligen inte lång tid och för att det ska ge något tror jag att man behöver genomföra ett köpstopp under minst sex månader men gärna längre. Jag tycker att Judith Levines sätt att resonera i Not Buying It som jag håller på att läsa om just nu är ganska sunt:

[...] what if I were to meditate on the true meaning - and economic, environmental, social, and personal consequences - of the Retail Season not just for a day, but for a month? Too easy. I've enough stuff to last me for three. Okay, three months. Nah, gratification of desire can be forestalled that long without much trouble - at six months, I might start feeling the pinch. What if I resisted for the actual lenght of the retail season: the whole year? What if I (along with my live-in partner, Paul) undertook and X-treme trial of nonconsumption, a Buy Nothing Year?

Mmm, jag har fortfarande inte bestämt mig. Och jag har fortfarande inte diskuterat igenom det här med min sambo, som inte kommer vilja genomföra ett sånt här köpstopp helt och hållet. Han är definitivt för minskad konsumtion. Men inte så här extremt. Om jag väljer att genomföra kommer jag därför att få göra det själv. Jag har som sagt fortfarande några dagar på mig att bestämma hur jag ska göra...

Klassisk mordgåta

Den som törstar är Kristina Appelqvists andra bok om Emma Lundgren, rektor på Västgöta universitet. Precis som i Den svarta löparen hamnar snart Emma mitt i en ruskig mordgåta. På en semesterresa till Rom får Emma beskedet att en av hennes kollegor, professor Vidar Malmberg, har dött i hjärtinfarkt. Emma är också medlem i Sancta Elins kyrkokör och de får förfrågan om att sjunga vid begravningen. Angela Hansson, en världsberömd operasångerska som växte upp i trakten har också blivit ombedd att sjunga. Angela och kören samlas allihop dagen innan i anslutning till kyrkan för att öva tillsammans. Samtliga medlemmar i kören och Angela Hansson övernattar dessutom på platsen. Av en ren slump upptäcks ytterligare en kropp i kistan precis innan begravningen ska äga rum. Vilken tur att Vidar Malmberg var en ganska omfångsrik person så han fick en rymlig kista. Hur skulle det annars ha fått plats ytterligare ett lik där i? Liket är dessutom ingen mindre än operasångerskan Angela Hansson. Snart är det inte bara poliser på platsen utan det kommer även journalister från hela världen för att bevaka den sensationella nyheten. Den makabra upptäckten leder också till att man ser Vidar Malmbergs död i ett nytt ljus.

Nåväl, Emma befinner sig återigen mitt uppe i denna mordgåta och mordutredningen leds även denna gång av Filip Alexandersson som Emma har ett något komplicerat förhållande till. Precis som i Den svarta löparen får man leta i det förflutna för att finna svaret på vem som mördat inte bara Angela Hansson utan även Vidar Malmberg.

Jag gillade Den svarta löparen och jag måste säga att Den som törstar är en uppföljare som man inte blir besviken på. Det är en riktig pusseldeckare av klassisk karaktär där mordoffer och mördare befinner sig i samma (slutna) rum. Jag hoppas att Kristina Appelqvist fortsätter skriva om Emma Lundgren och att den där romansen mellan henne och Filip Alexandersson kan få ta fart snart!

Kristina Appelqvist - Den som törstar
Förlag: Alfabeta
ISBN: 978-91-501-1266-5

Kapitel 1

Har du erfarenheter av sajten Kapitel 1? Jag varit medlem ett tag men ännu ej lagt upp något material. Har du gjort det? Vad är bra eller dåligt med sidan. Jag vill gärna ta reda på lite mer innan jag publicerar något på den sidan. Då kan det ju vara bra att fråga andra vad de har för erfarenheter av sajten. Att de som driver den tycker den är bra är ju ganska självklart. Men vad tycker användarna? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.

Scrooge

Så här till jul tycker jag att det passar bra med en fin adaption av Charles Dickens A Christmas Carol. Från 1935. (Jag tror att jag tidigare nämnt att jag gillar gamla svartvita filmer. Så även denna.)

God Jul!

Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul med mycket god mat och många hårda (bok)klappar!

Tomten - Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

Läs hela dikten här.

Adlibris ska köpa in böcker till Stockholms stadsbibliotek

Jag sitter och varvar ner med Ordfronts litterära magasin så här efter att ha haft fullt upp med alla förberedelser inför julen. På flera ställen i magasinet läser jag att Adlibris nu ska bestämma 60 procent av inköpen till Stockholms stadsbibliotek. Jag har faktiskt inte hört talas om det här förut. Ska en nätbokhandel ansvara för inköpen till ett bibliotek? Borde det inte vara kompetenta och utbildade bibliotekarier som är ansvariga för det? Det tycker jag i alla fall. Så är det inte jag som bestämmer på Stockholms stadsbibliotek. Den litterära kvaliteten på de böcker som Bonnier ger ut har jag ingen synpunkt på. Men Bonnierförlagen tagit ännu ett steg mot total dominans över vilka böcker vi ska läsa, det tycker jag är helt galet!

Uteblivna mutor

Funderar lite på varför ett förlag skickar förfrågan om recex och lovar att skicka boken i fråga efter att jag har tackat ja. Men någon bok dyker inte upp. Dessvärre är det inte första gången det händer med just det förlaget. Samma sak har hänt förut. De har tagit kontakt med mig och frågat om jag velat recensera en specifik bok. Men någon bok dyker sedan inte upp. Varför ens skicka ut förfrågning om man ändå inte tänker skicka ut boken? Jävligt Jättedåligt!

Skrivarböcker, skrivarböcker, här vare skrivarböcker!

Jäklar vad många bra skrivarböcker det finns har jag märkt. Det ploppar upp hur många förslag som helst när jag tittar på exempelvis Amazon eller Bookdepository. Och alla ser ut att vara hur bra som helst och helt oumbärliga för skrivandet. Jag ska inte sticka under stol med att jag blir väldigt sugen på en hel del av dem. Men om jag ska ha råd med en bråkdel av dem så behöver jag nog få klart det där manuset och få det antaget av ett förlag snart. Så jag får nog klara mig utan alla oumbärliga böcker i skrivandets konst. Jag hoppas jag klarar mig en bit på vägen utan dem i alla fall. ;-)

Ska julen ta död på lästiden, eller?

Alltså, julen har ju inte ens börjat och jag förmår mig knappt att öppna en bok. Det finns en hel hög med julrelaterade böcker som jag tänkte att jag skulle hinna läsa före julafton. Nu är det bara några dagar kvar och jag inser att det inte kommer att bli så. Jag hoppas det kommer finnas tid i julhelgen åtminstone. Men jag tvivlar. Tur för mig att dottern ville läsa Tomtemaskinen av Sven Nordqvist redan i november. Vi har redan läst ut och läser nu om. Så en julbok har det ju blivit. Nej två! Jag glömde Pettson får julbesök.

Boktips från Oliver Palotai i Sons Of Seasons/Kamelot

Jag hade nyligen äran att få göra en intervju med några av medlemmarna i Sons Of Seasons. Som bokbloggare var jag såklart tvungen att ställa en bokrelaterad fråga och jag tänkte dela med mig av den till er. Personligen har jag inte läst någon del i serien som han rekommenderar, men efter att Oliver har talat så mycket om den, nu i intervjun och på deras forum, så måste jag nog försöka få tag i den första delen faktiskt. Har ni läst den?

Administratören för den här sidan (Sons Of Seasons svenska fansite på MySpace, min anmärkning) är en riktig boknörd. Om du skulle rekommendera en bok (eller tio) som hon ska läsa innan hon dör, vilken eller vilka skulle det vara?

Oliver Palotai: Då har vi mycket gemensamt. Just nu läser jag serien om Malazan Book of the Fallenav Steven Erikson. Det är en av de mest intensiva och komplexa bokupplevelser jag någonsin har haft. Jag tycker den är så fascinerande att jag funderar på att skriva ett konceptalbum om den.

Jag har vunnit igen

Jag har vunnit ett hemligt bokpaket i Breakfast Book Clubs utlottning bland bokbloggare som nominerade till Bokbloggarnas litteraturpris. Jättekul! Det ska bli spännande att se vad bokpaketet innehåller.

Skrivtecken

Min sambo undrade igår varför jag inte uppdaterat min blogg på flera dagar! Ni kanske undrar detsamma? Eller så tycker ni det är skönt att slippa mina tjatiga inlägg om mitt skrivande. I vilket fall som helst så beror på min tystnad helt och hållet på att jag är upptagen med skrivandet. Vilken dag som helst nu tänkte jag dock skriva om en bok eller två som jag läst ut.

För många idéer, före lite tid

Just nu har jag så många idéer till olika skrivprojekt att jag skulle behöva skriva dygnet runt för att få ner allt på papper i rimlig tid. Jag får nöja mig med att notera de jag inte hinner med och hoppas att det kommer ett tillfälle när jag får tid för just den grejen.

Boklådornas revansch

Ja, så heter en intressant artikel som jag läst i senaste numret av Situation Sthlm. Artikelförfattaren Karin Ström ser att de alternativa boklådorna, antikvariat och oberoende boklådor, har fått ett uppsving i USA och efter det verkar även de svenska antikvariaten ha fått.

Folk verkar idag söka en annan upplevelse när de handlar böcker, och det får man i ett antikvariat, där både gammalt och nytt blandas. Kanske är också tempot annorlunda mot de mer kommersiella boklådorna? De där titlarna som kan vara lite svåra att få tag i kan man fynda hos ett antikvariat. De titlarna tar inte de traditionella boklådorna in längre eftersom de sedan länge slutat att sälja (så mycket). Jag har inga väl underbyggda fakta för att komma med sådana påståenden. Men det kanske ligger ett litet korn av sanning i det?

Karin Ström avslutar sin artikel med orden: Kanske ser vi just nu en reaktion på bästsäljarism, deckarinvasion och evig kokboksfest. Ett sug efter böcker som stannar kvar, och en längtan efter möten med andra som känner likadant. Kanske får bokhandeln i framtiden sin största betydelse som galleri och försäljningslokal för bokkonst, och som fysisk mötesplats för läsande människor, där gränsen mellan konst och litteratur suddas ut.

Ja! Låt oss hoppas det! Fram för det mer personliga, för mångfalden och det litet svåråtkomliga, den inte alltid så lättsmälta litteraturen. Jag tycker det bådar gott för framtiden.

Klassiska seriealbum - Frankenstein

Argasso förlag har precis påbörjat en utgivning av klassiska böcker i serieformat. Jag fick ett ex av serieversionen av Mary Shelleys Frankenstein. Det är första gången jag läser ett seriealbum. Dessutom har jag ännu inte läst boken. Åtminstone inte i oavkortad form. Jag har därför inte så mycket att jämföra seriealbumet med rent storymässigt.

Det är dock ett snyggt album med fina bilder och utan att alltså ha läst originalet så tycker jag det funkar i serieformat. Om inte annat som en introduktion för ungdomar. Jag har själv en tonåring som inte läser särskilt mycket. Förutom serier och någon enstaka bok som han blir "påtvingad" i skolan. Lyckas jag "sälja in" det här albumet till honom så blir jag väldigt nöjd. Samtidigt som han får ett actionspäckat seriealbum får han också en liten injektion med klassisk litteratur.

Personligen skulle jag dock aldrig komma på tanken att byta en roman mot serieversionen. Mary Shelleys Frankenstein är en bok som stått på min att-läsa-lista länge (och den står i min bokhylla också). En av de stora fördelarna med att läsa en bok istället för att läsa en serie eller se en film är att man får visualisera hur karaktärerna och miljöerna i boken ser ut. Ett seriealbum som detta serverar färdiga bilder åt dig. Därför måste jag nu vänta ett tag med att läsa boken tills bilderna från albumet har bleknat. Tills dess tänker jag placera ut det på en strategisk plats i tonårssonens rum och hoppas att det kan råka så ett litet litet frö...

Bild från förlaget

Mary Shelley - Frankenstein (seriealbum)
Förlag: Argasso förlag
ISBN: 978-91-85071-93-7

Vad man kan använda gamla valsedlar till del 2

När man vaknar mitt i natten och kommer på en lysande formulering på en mening till en novell man håller på att redigera. Då är det bra att ha en kartong med valsedlar bredvid sängen så man snabbt kan skriva ner det hela innan man lyckats glömma bort det igen. En fördel är att ha ett gäng pennor bredvid sängen också så man slipper springa upp och leta.

Sista veckan

Nästa veckan är den sista på skrivarkursen jag har läst på distans under hösten. Det känns väldigt tråkigt. Det har varit roligt, även om jag har drabbats av lite skrivkramp emellanåt. . Även om jag tycker det är skitläskigt att andra läser det jag har skrivit och som jag är allt annat än stolt över (jag kan ju inte tillbringa flera veckor med att putsa på texterna) så är det ändå väldigt utvecklande. Håller tummarna för att jag kommer in på vårens kurs.

Kreativt stråk

Jag tror jag snubblat över ett kreativt stråk eller något liknande för nu poppar det upp en himla många bra idéer som jag måste skriva ner innan jag glömmer bort dem. Väldigt kul är det i alla fall. Innan året är slut har jag lovat mig själv att våga skicka in något av mina manus till ett förlag. Friskt vågat, hälften vunnet. Jag måste börja vänja mig vid att bli refuserad om och om igen. Skickar jag aldrig in så kan jag ju heller aldrig att få ett ja, till slut. Lika bra att ta tjuren vid hornen, eller hur?

Vad man kan använda gamla valsedlar till...

Min dotter har tillverkat åtskilliga bilderböcker av alla gamla valsedlar som jag har här hemma. Själv brukar jag mest använda dem till att skriva inköpslistor eller andra anteckningar på. Men nu är det inte bara dottern som gör böcker av dem. Jag fick en idé till en barnbok! Och började genast skriva ner mina idéer på baksidan av valsedlarna. Och rita lite bilder till. Jag är verkligen inte duktig på att rita så jag är väldigt glad att det bara är jag som ska se de där bilderna. När jag läste min lilla berättelse för dottern tyckte hon den var bra. Jag hoppas hon inte sa så bara för att jag är hennes mamma. ;-)

Hur man inte ska skriva en roman = Stephenie Meyer?

Jag sitter här och kikar igenom den enorma engelskspråkiga delen av handböcker i skrivande som finns. Amazon har en hel del och där får man ju också upp en del tips som verkar intressanta. Jag lägger in alla böcker som verkar intressanta på min önskelista jag har på Bookmooch. Någon gång i framtiden kanske jag har tur och kan moocha någon av böckerna. På Bookmooch finns, när man tittar på en titel man är intresserad av, också en rad med en rekommenderad bok. När jag hade uppe sidan med Howard Mittelmark's How Not to Write a Novel är den rekommenderade boken ingen mindre än Stephenie Meyers New Moon. Jag tyckte att det var lite roligt i alla fall. Själv har jag en slags hatkärlek till Meyers böcker. Två böcker i serien har jag läst men efter att ha blivit så irriterad över bland annat de stereotypiska karaktärerna så valde jag att inte läsa några fler böcker, hur bra andra än tycker att de är. Samtidigt har jag båda gångerna dragits in i handlingen och fortsatt läsa för att jag vill veta vad som händer. Samtidigt som jag irriterar mig något enormt på det sötsliskiga och stereotyperna. Den där irritationen gjorde det därför lätt att låta bli att läsa fler böcker.

Ilandsbokbloggsproblem

Jag har ju massor av bra böcker på hög som väntar på att läsas. Just nu lider jag av både läs- och bloggtorka tror jag. Jag läser visserligen, men inte lika intensivt som jag brukar. Å herregud vilket i-lands(bokbloggs)problem detta är! Däremot skriver jag mycket mer. Jag har ju precis börjat skriva om mitt romanmanus. Lyckades idag klura ut en betydligt bättre titel än arbetsnamnet jag har haft hittills. Efter lite googlande insåg jag att titeln redan är tagen. Tusan också! Å andra sidan har det ju med tätt mellanrum i år kommit ut två vitt skilda böcker med samma titel så det kanske inte är något hinder om nu mitt manus skulle bli antaget och utgivet med den titeln? Förmodligen kommer titeln att ändras ett antal gånger till under resans gång. Jag inser att jag oroar mig i helt i onödan alltså. Jag väldigt förtjust i just den titeln och ingen annan. Den första arbetstiteln var så b. Om den någonsin blir utgiven så lovar jag att avslöja under vilken namn jag sparade den på datorn. Det är kanske inte ens b, utan till och med c eller d!

Nu haver jag påbörjat skrivfas två

Det känns verkligen jätteroligt att i lugn och ro få sätta sig och skriva om mitt snabbt nedskrivna manus. Det känns helt fantastiskt roligt att ha kommit så här långt i skrivprocessen. En sak som gjort det här möjligt är nog den press jag har känt genom att outa mitt skrivande här på bloggen. Kanske hade det tagit ännu längre tid att komma till skott om jag inte hade talat vitt och brett om det här. Nu var (och måste) jag helt enkelt genomföra det här. Pinsamt vore det annars.

Samtidigt som jag skriver om så känns det ändå lite som att jag börjar på nytt. Jag har valt att inte skriva om direkt i dokumentet. Istället har jag mitt utskrivna manus med alla röda markeringar här och var. Det är så mycket som jag måste skriva om så jag kan lika gärna skriva in den nya texten i ett helt nytt dokument. Jag funderade mycket på hur jag skulle göra, men bestämde mig till slut för att den metoden passar mig bäst just nu. Till nästa gång, när jag lärt mig mer om skrivprocessen kanske det passar bättre med en annan metod, vad vet jag.

Förutom det så har jag börjat fundera på hur jag ska hantera den enorma uppmärksamhet som min framtida bok kommer att ge mig. Jag vill ju inte stå helt handfallen när jag vinner Nobelpriset i litteratur och all världens press kommer att ringa till mig och fråga hur det känns. Och tänk alla människor som kommer att vallfärda till orten där min bok utspelar sig för att vandra i huvudpersonernas fotspår. Jag försöker också komma på vilken strategi jag ska använda mig av när en del av mina läsare kommer för att ställa sig utanför huset där jag bor i hopp om att få se en skymt av mig i ett fönster. Jag tänker mig att de som en liten tröst tar en bild av huset innan de åker hem till sig. Ja, det finns mycket man måste förbereda sig på inför sitt författarskap. Som ni förstår är det inte vilken roman som helst jag skriver på och jag är inte vilken författarwannabie som helst.

Till sist hoppas jag att ni förstår ironin i ovanstående stycke. Förargligt vore det annars om inte det framgick ordentligt. ;-)

Jag som aldrig brukar tävla

Men det pågår så många bra tävlingar lite här och var i bokbloggosfären just nu så jag kan inte låta bli. Fiktiviteter lottar just nu ut boken The Passage av Justin Cronin. Den vill jag vinna. Nu håller jag tummarna.

Att skriva om

Äntligen har jag läst, strukit över och under och allt möjligt i mitt manus. Nu är jag redo att faktiskt börja skriva om. Jag har sett fram emot det. Jag har visserligen haft väldigt roligt när jag läst igenom mitt manus och sett alla stavfel och en hel massa annat roligt och konstigt. Ett par goda skratt har jag fått. Här och var har det faktiskt också varit ganska spännande om jag får säga det själv. Och det får jag. Det är nu allvaret börjar på riktigt känns det som. Den där månaden när jag spydde ur mig den här storyn var bara en liten fis i rymden. Nu ska jag ju förvandla det till något som skulle kunna kallas för en roman...så småningom.

En award

Jag fick en till award av Eli på Eli läser och skriver. Denna gång en Beautiful Blogger award som verkar vara inne på ytterligare ett varv i bloggosfären. Jag niger och tackar ödmjukast för utmärkelsen. Eftersom jag redan fått en sådan award tidigare i år så väljer jag att behålla den för mig själv. Se så fin den är här ovan. Tack Eli!

Let it be...

Videon kan tyvärr inte ses längre eftersom den inte var en officiell video. Hoppas några av er hann se den i alla fall. Den fick i alla fall mig att le.

Jag kan inte låta bli att posta denna video som jag hittade på nätet. Oslagbar!

Mina knän längtar efter en riktigt bra bok!

Jag har tillbringat hela dagen med att städa skåp och lådor i köket och nu börjar både rygg och knän att protestera mot allt hushållsarbete och säger åt mig att jag måste lägga mig på soffan och läsa en bok efter att vi har ätit middag. Eller middag, det blir mackor på sin höjd. Det finns gränser för hur mycket hushållsarbete jag gör under en dag. Dessutom är jag inte riktigt klar än. Några skåp återstår innan min sambo kommer hem. Men sen tänker jag minsann inte röra en fena mer än jag behöver, dvs när jag ska vända blad i boken som så lämpligt nog heter Döden i grytan. Jag ska bege mig mot grytskåpet för att se om döden ligger där och lurar nånstans.

So You Want To Write A Novel

Jag vann!

Jag vann en påse pepparkakste i tävlingen som ...med näsan i en bok... hade. Åh vad kul! Just pepparkakste har jag aldrig druckit förut så det ska bli kul att prova. Glöggte gillar jag dock skarpt. Tack så mycket, Anna!

Lilla ekonomiska katekesen

Jag läste en väldigt bra seriestrip av den alltid lika träffsäkra Jan Berglin på baksidan av det senaste numret av Grus & Guld (JAK:s medlemstidning för er som inte vet). Seriestrippen passade väldigt bra in på det föredrag om att leva enkelt som jag var på igår. Eftersom jag är osäker på huruvida man får publicera dessa serier hur som helst så länkar jag istället till en sida hos Arbetarbladet där denna strip finns med, plus en hel del andra tankeväckande strippar.

Författarbesök Giséla Linde

Igår var jag på mitt lokala bibliotek och lyssnade på ett föredrag med Giséla Linde, författare till boken Lev enklare: idéer för en hållbar livsstil. Hennes bok läste jag ut dan före nyårsafton 2008 (thank god for mina läsdagböcker, jag fick för mig att jag läste den för ett år sedan, men jag tog visst fel på ett helt år!).

Så här i efterhand grämer jag mig över att jag inte tog med mig papper och penna så jag kunde anteckna lite under föredragets gång för att bättre kunna veta vad jag skulle skriva i det här inlägget. Minnet är ju bra men tämligen kort ibland.

Med utgångspunkt ur sin bok berättade i alla fall Giséla om värdet av att leva lite enklare utan att för den sakens skulle späka oss själva. Vi hamnar lätt i ett ekorrhjul av arbete och konsumtion som det kan vara svårt att ta sig ur, eftersom vi är rädda för att sticka ut. Tidningar, magasin och reklam gör också sitt bästa för att upprätthålla en falsk bild av hur verkligheten ser ut; med smala och perfekta (med retuscherade bilder av redan anorektiska) modeller och perfekt stylade hem som vanliga människor försöker leva upp till samtidigt som de arbetar heltid och uppfostrar barn (som också de påverkas av idealen i samhället).

Giséla tog upp ett exempel (som jag också tror finns med i boken) om en psykolog som arbetar med utsatta barn. För tio år sedan (jag minns nu inte om siffran är helt rätt, det kanske var tjugo) var en av barnens önskan att bli stora, eftersom det verkade vara roligt att vara stor och man fick göra så mycket som man inte får som barn. Idag är det få barn, som hon möter, som uttrycker en önskan om att bli stora för de ser hur jobbigt det är att vara just stor. För det är en värld där vuxna är stressade, irriterade och jäktar runt för att hinna än det ena än det andra i jakten på "det goda livet". Det är rätt beklämmande, eller hur?

Tillsammans med Giséla fick vi även hjälpas åt att fylla i några av de listor som finns i hennes bok och som man kan använda för att fundera på vilka ens måsten och borden är vad man vill här i livet. Även en lista över 100 saker man älskar är ett bra sätt att se hur mycket i ens liv som man faktiskt redan idag är tacksam över. Jag har själv gjort flera av de listor som Giséla visade oss men det var i samband med att jag läste boken. Det skulle nog vara nyttigt för mig att göra om flertalet av dem. När man är arbetslös och står utanför a-kassan och vik-jobben inte direkt haglar över en så kan jag säga att det inte känns allt för roligt i alla lägen. Jag ska nog göra en sån där lista ganska omgående.

Giséla talade dock inte om för oss hur vi ska göra för att leva enklare, det måste man komma på själv. Vi har olika förutsättningar i livet och det som passar en behöver inte passa en annan. Hon var dock väldigt tydlig med att påpeka att den konsumtionshysteri som råder i samhället inte kan fortsätta. Det klarar inte vår planet av. Hon nämnde också Anki som driver Köpstoppsbloggen och andra som haft köpstopp under en period och vilka lärdomar det ger. Enligt hennes erfarenhet har samtliga som haft köpstopp av en eller annan anledning sänkt sina krav efter att köpstoppet är över. Efter ett köpstopp blir det väldigt svårt att rättfärdiga samma konsumtionsmönster som innan.

Lev enklare: idéer för en hållbar livsstil hoppas jag kommer på pocket snart. Så länge tänker jag ställa mig i kö på biblioteket och läsa den igen. Jag kommer knappast hinna läsa den innan året är slut. Jag gissar att det var fler som besökte föredraget som är sugna på att läsa boken.

Julpyntat manus

Det är ju inte så långt kvar till jul och vi har ställt fram adventsljusstakar och det öppnas adventskalendrar på morgnarna här hemma. Ungarna längtar efter julklapparna och vi andra efter all den goda julmaten, även om vi nog inte längtar efter riktigt samma sorts julmat. När sambon längtar efter julskinka längtar jag efter griljerad kålrot. Och mina bönor i senapssås. Smaskens!

Det är inte bara hemmet som blir julpyntat utan också mitt manus. Sida för sida (en i sänder) blir fint pyntade med julens röda färg. Här och var även med inslag av blått eller svart när jag lyckats lägga rödpennan på ett alldeles för bra ställe. Det blir verkligen jättefint! Jag skulle gärna visa hur fint det blir men jag vill ju inte att ni ska bli röda gröna av avund inför det stora mästerverk jag har författat. ;-)

Tyskatipsvinst

Igår fick jag min vinst från Lyrans tyskatips. Dottern är tokig i att öppna paket så det var hon som hjälpte mig att öppna. Innan hon öppnar mina paket brukar hon alltid fråga: "Vad vill du helst ha? En bok, eller?" Naturligtvis önskar jag alltid att det är en bok i paketet och jag blir lika överraskad (!) varje gång. ;-)

Dottern blev extra glad över de två små påsarna med gelebjörnar som trillade ut ur paketet. För godiset var ju tvunget att vara till henne, tyckte hon. En bok till mamma och godis till henne. Perfekt!

Priset? En tyst minut av Siegfried Lenz från Thorén och Lindskog. Den ser jag mycket fram emot att läsa. Tack Lyran och förlaget för boken!