Jag ska erkänna att tanken på att ha köpstopp ett helt år kittlar fantasin och skrämmer mig på en och samma gång. Och då menar jag inte köpstopp på bara böcker utan på... ja allt som egentligen är onödigt . På något sätt lyckas de där onödiga sakerna nästan obemärkt ta sig in i våra liv och fylla upp våra skåp och förråd. Märkligt, eller hur? Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag följt Köpstoppsbloggen och jag har läst ganska många böcker i ämnet. I somras hade jag ett tre månader långt köpstopp på böcker som faktiskt gick väldigt bra, men som blev väldigt jobbigt åtminstone på sluttampen. Om jag hade fortsatt lite till så kanske den där känslan hade försvunnit så småningom. Tre månader är egentligen inte lång tid och för att det ska ge något tror jag att man behöver genomföra ett köpstopp under minst sex månader men gärna längre. Jag tycker att Judith Levines sätt att resonera i Not Buying It som jag håller på att läsa om just nu är ganska sunt:
[...] what if I were to meditate on the true meaning - and economic, environmental, social, and personal consequences - of the Retail Season not just for a day, but for a month? Too easy. I've enough stuff to last me for three. Okay, three months. Nah, gratification of desire can be forestalled that long without much trouble - at six months, I might start feeling the pinch. What if I resisted for the actual lenght of the retail season: the whole year? What if I (along with my live-in partner, Paul) undertook and X-treme trial of nonconsumption, a Buy Nothing Year?
Mmm, jag har fortfarande inte bestämt mig. Och jag har fortfarande inte diskuterat igenom det här med min sambo, som inte kommer vilja genomföra ett sånt här köpstopp helt och hållet. Han är definitivt för minskad konsumtion. Men inte så här extremt. Om jag väljer att genomföra kommer jag därför att få göra det själv. Jag har som sagt fortfarande några dagar på mig att bestämma hur jag ska göra...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
7 kommentarer:
Även jag har funderingar kring detta. Vill gärna resa till sommaren och köpa ny dator så vore spännande att se vad man kan spara ihop genom att enbart köpa nödvändigheter.
Skulle gärna testa men vi ska få bebis i april så det kommer jag aldrig klarav av. ;-)
Nästa år kanske....
Jag har väldigt låg konsumtion på annat än böcker, så ett köpstopp, böcker undantaget, skulle inte vara några problem och innebära väldigt lite förändringar.
Men alla bokinköpen jag gör är fullständigt onödiga givetvis då jag aldrig hinner med att läsa allt jag köper, fast det känns omöjligt att låta alla oägda bero.
Om man ligger på bokförlagen väldans under året, och de är generösa med recex så kanske det skulle kunna gå.. :)
Jag tycker absolut att du ska prova - men jag är ju jävig. Det är ett väldigt intressant experiment.
Det är just det där experimentet jag vill åt. Att få utmana sig själv, fundera lite över sina egna konsumtionsmönster. Någon hög konsumtionsnivå har jag inte idag, och har aldrig haft under mitt vuxna liv. Jag har alltid varit låginkomsttagare och just nu lever vi på en lön.
Jag vill heller inte genomföra ett köpstopp för att spara pengar till något exklusivt. Men som experiment skulle jag vilja prova. För det finns definitivt saker som jag och min familj köper som är onödigt. Chips och dricka till exempel. Hyrfilm då och då. O'Boy - behöver man verkligen det, eller går det kanske lika bra med kakao och socker. Ja det finns betydligt mer saker som man tar för givet och som för en del kanske är en nödvändighet och för andra ren lyx.
Jag ska fundera vidare... :-D
Ett år är ganska lång tid, är man ensam, funkar det kanske, men med barn och familj är det tuffare. Anki, som gjorde det, sparade ju mycket pengar.. http://notbuying.blogspot.com/
Det är verkligen en lång tid. Därför verkar det mest troligt att det landar någonstans mellan tre och sex månader. Jag har inte riktigt bestämt mig än...
Skicka en kommentar