...fast ändå inte. Jag har blivit medlem på Poeter.se och lagt ut mina första dikter. Känns pirrigt men samtidigt roligt att se vad andra tycker om det jag har skrivit. Men nej, jag vågar inte outa mina texter här än. Kanske senare. Det beror på vad jag får för respons på poetforumet. Samtidigt som det är pirrigt att lägga ut sina texter så känns det ändå tryggt eftersom jag än så länge är anonym.
Uppdaterat: Så jäkla anonym var jag visst inte. Sambon kom hem från jobbet och sa att han läst mina dikter. Men okej, jag inser att för dom som känner mig så är det inte så svårt att lista ut vilket som är mitt nick...
Uppdaterat igen ...och där hittade en kompis mig också. (Den enda som jag känner irl som läser den här bloggen tror jag, förutom min mamma och lillasyster). Och jag måste få lov att citera vad hon skrev till mig på Facebook angående min poesi: "fin, modern rakt på sak poesi [...] Om du släpper lös lite mer så kan du hamna i ett Bob Hansson fack och det är icke det sämsta." Fattas bara att jag bli så styv i korken att jag lägger upp mina dikter här också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
2 kommentarer:
Ooh. Kan känna igen mig när jag publicerade mina första kapitel ur ett bokmanus på internet ... Nervöst men roligt! :)
Oh ja det är såå pirrigt.
Skicka en kommentar