Kapten Mission befinner sig på Madagaskar och är på jakt efter en lemurart som är sägenomspunnen. På Madagaskar har han grundat en frihetskoloni som han kallar för Libertatia. Genom en rad Artiklar upprätthålls ordningen i Libertatia. Det är förbjudet enligt Artiklarna att döda spöken, det vill säga lemurer. Om någon dödar ett spöke leder det automatiskt till uteslutning ur kolonin. Och det är just vad som händer. Bradley Martin, som dödat lemuren, utesluts genast ur kolonin och tar samtidigt med sig den döda lemuren för att visa den för infödingarna. Och det är det här som är startskottet för en rad händelser som leder fram till att apokalypsens portar öppnas och hela planeten drabbas av farsoter.
Dess nätta format och ringa längd till trots är den sprängfylld med filosofiska finurligheter som tål att tänkas på. Slumpens spöke är garanterat en bok som vinner på att läsas om och om igen. Det är nog många saker som går en förbi vid en första genomläsning. Nåja, kanske i alla fall för mig. Nedan några stycken ur boken som berörde mig lite extra:
Tiden är en mänsklig åkomma; inte en mänsklig uppfinning utan ett fängelse.
Människan föddes i tid. Hon lever och dör i tid. Vart hon än går tar hon tiden med sig och tvingar fram tiden.
Den sista hjortlemuren fälls av en jägares pil. Vandringsduvor regnar ner från träden till ljudet av skottsalvor och dimper ner på tallrikar framför feta bankirer och politiker med sina guldklockor och guldplomber. Människorna spyr ur sig den sista vandringsduvan. Den sista pungvargen haltar fram i den blå skymningen, med ena benet söndertrasat av en jägares kula. Det gör även de nästan, de skulle-kunna-ha-varit som hade en chans på miljonen och förlorade.
William S. Burroughs är en författare som jag länge har velat läsa men aldrig riktigt kommit mig för. Jag är glad att jag äntligen gjort det och nu ser jag fram emot att läsa mer av honom. Och framförallt kommer jag att läsa om denna bok. För den rymmer en stor läsupplevelse.
William S. Burroughs - Slumpens spöke
Originaltitel: Ghost of Chance
Översättning: Kristoffer Noheden
Förlag: Sphinx förlag
ISBN: 978-91-976568-9-4
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege...
-
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
3 kommentarer:
Jag tycker mycket om citaten. De får mig att vilja läsa den här boken.
Det är verkligen en mycket tänkvärd bok, som jag är glad att jag har läst.
Låter som en bok som jag skulle tycka om! Tack för tipset!
ja, april månad blev en rätt så bra läsmåad trots allt! :)
Skicka en kommentar