Två veckor in i köpstoppet

Idag har jag haft köpstopp i två veckor, vilket innebär att jag har ytterligare 2 1/2 månad kvar. Än så länge går det bra. Jag har inte känt något sug efter att köpa böcker. Det finns visserligen några böcker som jag gärna vill läsa och som jag säkerligen skulle klickat hem annars. Jag har en anteckningsbok där jag skriver upp alla böcker som jag får tips om via andra bloggar, recensioner i tidningar och så vidare. En del har jag fått tag i via BookMooch och andra hoppas jag få tag i därifrån så småningom. På bibblan går det ju alldeles utmärkt att reservera och lämna inköpsförslag. Något som jag visserligen gjort förut också men det blir nog oftare nu. I helgen var jag till och med inne i en bokhandel utan att få några större abstinensbesvär. En fin anteckningsbok köpte jag dock. Den ska jag ha och skriva ner skrividéer. Sedan tidigare har jag en i samma stil som jag skriver ner mina dikter i.

Hur som, det egna skrivandet går också framåt. Håller just nu på en novell där inspirationen till den kom från en tavla jag såg medan jag matade en tant på vårdhemmet där jag jobbar som timvikarie. Det verkar bli en fin liten berättelse. Helt annorlunda mot det jag skrivit tidigare. Min skräcknovell gick även hem hos min sambo som läste igenom den i helgen. Jag har varit lite nervös inför att låta honom läsa, eftersom han så sällan läser skönlitteratur överhuvudtaget. Men han visade sig vara en väldigt bra första läsare. Trots att han visste hur det hela skulle sluta (han har haft ett finger med i spelet vad gäller själva storyn) så drogs han in i handlingen och tyckte den var spännande. Han kom även med mycket bra förslag och såg sådana där fel som man själv blir blind för när man jobbar med en text. Nästa gång jag har ett utkast som är anständigt nog att läsas av en utomstående så kommer jag nog inte vara så nervös inför att låta honom läsa den. Och om man inte vågar låta den man lever ihop med läsa det man har skrivit, hur ska man då låta hela världen läsa?