måndag 31 maj 2010

Yarden

Kristian Lundberg's Yarden är väldigt personligt skriven. En berättelse om författarens klassresa, fram och tillbaka. Återigen befinner han sig i den värld som han en gång kom ifrån. Han har inga pengar och varje dag blir en utmaning att få mat på bordet. I Kristians beskrivning av livet som timanställd kan jag mycket väl känna igen mig. Glädjen över att ännu en månads ekonomi är räddad, när man i slutet av månaden räknar ihop antalet timmar man "skrapat ihop". Och den där känslan när det inte har blivit så många arbetstimmar. Osäkerheten att inte veta från dag till dag om man får jobba eller inte.

Yarden blev därför inte bara en personlig berättelse om Lundbergs eget liv. Den kändes väldigt personlig för mig. Det fanns så mycket jag kunde känna igen mig i. Men i slutet av boken blev det näsan lite läskigt. Ja, kanske inte läskigt på det läskiga viset, men när han beskrev mötet med en gammal kompis så var beskrivningen av brödraparet (varav den ena hade koppling till Örebro) så likt ett brödrapar som jag själv känner till (och som har koppling till Örebro-trakten). Men okej, sannolikheten att det skulle röra sig om samma bröder är minimal. Deras livsöde delas tyvärr av många fler. Men det blev ändå en ganska märklig läsupplevelse på slutet.

Av Lundberg har jag tidigare läst Grymhetens stad och det kommer garanterat att bli fler.

Kristian Lundberg - Yarden
Förlag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion
ISBN: 978-91-7139-838-3
Related Posts with Thumbnails