14 november, 2010

Parfymen är utläst

och mina förvirrade reflektioner kring boken och dess innehåll kommer så småningom. Det känns som jag behöver sortera intrycken och fundera lite innan jag kan sätta ord på dem. Märklig bok kan jag väl säga redan nu.

5 kommentarer:

Tobias sa...

Jag tyckte mycket om den, men några märkliga inslag finns förstås (som någonstans i början när några rader av texten tar pjäsform).

Åsa (Kafka på jobbet) sa...

Men shit, Parfymen. Den gick jag igång totalt på i somras varpå ett litet bloggarkrig utbröt. Ska bli spännande att läsa vad du tycker! Mina åsikter hittar du bland annat här: http://kafkapajobbet.se/bloggen/2010/7/4/nu-tar-jag-parfymen-till-slakt.html

Titti sa...

@Tobias: Ja vart sjutton kom det ifrån? Helt plötsligt bara.

@Åsa: Ditt inlägg om Parfymen har jag allt hört ryktas om. ;-) Jag ska läsa så snart jag har formulerat ett vettigt inlägg. För tillfället vill jag försöka få ner mina egna tankar om boken innan jag läser vad någon annan har skrivit om den. Så jag sparar din länk och återkommer till den snart.

Anonym sa...

Har precis hittat till denna blogg och jag måste få säga att parfymen är en av de böcker som satt spår i mig och jag tänker fortfarande på den ibland. Jag vet inte om det var för att den så förvånade mig, eller för att den var bra, eller var den kanske inte bra eller för att den kanske bara var annorlunda?

Känslan är så rörig att jag inte tänker läsa boken igen bara för att få behålla känslan :)

/Anna

Titti sa...

@Anna: Välkommen hit! Jag måste hålla med dig om den där känslan. Jag har svårt att sätta ord på vad jag själv tycker om boken. Den är så mycket och så olika på en och samma gång.

Härligt att inte vilja läsa om den för att du vill behålla känslan. :-)

M.W. Craven - Botanikern

Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...