
På sjukhuset bor även en kvinna som är av fin börd och som alla är rädda för. Hon sätter skräck i sina medpatienter och det är ingen som vågar gå i närheten av hennes rum. Förutom Tora. Hon får reda på att denna kvinna är den enda på sjukhuset som är läskunnig, och Tora vill lära sig att läsa för att kunna ta redan på vad bibeln säger om leprasjuka. Trots att hon är rädd för Sunniva Dybendal som kvinnan heter, så åtar sig Tora att sköta om henne och för att försöka förmå henne att undervisa henne. Trots de hemskheter som Sunniva häver ur sig upptäcker de ganska snart att de har mycket gemensamt och medan Tora sköter om den svårt sjuka och döende Sunniva lär hon sig också att läsa. När Sunniva sedan dör blir flickan så ledsen att hon glömmer bort att undersöka sin kropp. Något som hon haft för vana att tidigare gjort för att upptäcka förändringar till följd av sjukdomen. Därför upptäcker hon inte att hennes fötter allt mer börjar ruttna bort och det enda som finns att göra är att amputera fötterna. En operation som utförs i vaket tillstånd och utan någon som helst bedövning mer än en pinne att bita i. Tora återhämtar sig dock hyfsat snabbt efteråt och trots att hon är döende så inser hon att det finns något att leva för. Hon ser som sin uppgift att lindra de andra patienternas liv så mycket som hon kan. Hon kan inte längre hjälpa dem rent fysiskt för det är hon för sjuk för att göra. Att tillverka dekokter och annat som hon tidigare gjort måste hon lämna över till andra. Men hon kan få dem att tänka på annat genom att läsa för dem varje dag. Mitt i all denna misär får hon dessa arma människor att drömma sig bort till andra världar när hon läser ur böcker som exempelvis Gullivers resor. I slutet av boken får hon dessutom återse sin far som hon inte alls hade ett gott förhållande till innan hon blev förd till Bergen. Fadern som inte ens adjö till henne när hon åkte. Men slutet gott allting gott. Nästan i alla fall. Slutet påminner en del om Bröderna Lejonhjärta.
En ganska central del i boken är den kristna tron och Tora's tvivel på en allsmäktig gud. Hon vill ju också lära sig att läsa för att själv ta reda på om det är sant det som folket säger att lepra är guds straff. Samtidigt är detta en historisk roman och sjukhuset dit Tora förs finns i verkligheten och är idag ett museum. Och prästen som i boken kallas för Välgöraren, är prästen Johan Ernst Welhaven, som tjänstgjorde där på riktigt. Det här är en av de starkaste läsupplevelser jag haft på länge och det är mer än en gång som jag fäller en liten tår medan jag läser. Jag har knappt vågat öppna boken på bussen eftersom jag inte vågat lita på mina känslor inför den trettonåriga flickan som kommer till sjukhuset i Bergen för att dö men som lär sig att leva. Det här är en helt underbar bok, inte bara för ungdomar.
Mette Newth - The Dark Light (Det mørke lyset)
ISBN: 0-374-31701-1
Jag letade ganska länge efter den här boken innan jag hittade ett exemplar översatt till engelska. Anledningen till att jag försökte hitta boken under nästan ett års tid var att det finns en låt som, enligt vad jag har hört från andra fans, är inspirerad av denna bok. Låten heter Dark Light och det är den finska love metal gruppen HIM som gjort den. Tyvärr har jag inte hittat någon officiell video till denna låt. Det kanske inte ens finns någon. Men här finns en video som är gjord av ett fan och där man i alla fall kan lyssna på låten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar