Skräp av Mattias Hagberg

Den här pocketen fick jag hemskickad till mig utan att det har kostat mig en enda krona. Det har däremot kostat mig en del tid som jag har spenderat på att besvara undersökningar från internetpanelen Novus Opinion. När jag av en tillfällighet loggade in på mitt medlemskonto nyligen såg jag att jag hade tillräckligt med poäng för att lösa in mot en pocketbok via sajten Pocketogram. Och det blev alltså Skräp av Mattias Hagberg; en bok som jag har tänkt läsa länge men inte tagit mig för att göra. Jag lånade den som e-bok för inte länge sen. Det var den första och säkerligen också den sista e-bok som jag har lånat i mitt liv. Jag föredrar den fysiska boken framför en dataskärm.

Nåväl. Skräp handlar om hur författaren bestämmer sig för att en dag sluta gå ut med soporna och dokumentera vad familjen slänger. Men familjens sopor antar snabbt oanade proportioner och obehagliga dofter och projektet avbryts. Istället börjar han föra dagbok över vilka saker som slängs i sophinken alltmedan han förkovrar sig i sopornas öde i Sverige. För vad är det som händer med dem efter att vi gjort oss av med dem i soprummen och återvinningscentralerna? Efter hand som man läser i boken ser man att de fina benämningarna som kretsloppssamhälle och hållbart samhälle egentligen mest är en fasad I själva verket exporteras stora mängder sopor, framför allt elektronik till fattiga länder där vissa åtråvärda ämnen utvinns under allt annat än miljövänliga metoder. Och som i många andra fall är det de fattiga människorna i utvecklingsländer drar kortaste strået.

Det var också intressant att Hagberg drar paralleller till när Lubbe Nordström reste genom Sverige för att dokumentera Lortsverige. Den lilla dos sophistoria som man fick genom att läsa boken tyckte jag också var intressant. Jag tror vi har mycket att lära av hur människor tog till vara på resurserna förr i tiden. Men utan en återgång till Lortsverige!

Innehållet i Mattias Hagbergs bok är knappast någon nyhet för mig. Jag har varit medveten om dessa missförhållandena länge. Men jag tycker att boken visar på ett lättfattligt sätt hur snett vi har hamnat. Det är lätt att slå sig för bröstet och tycka att vi i Sverige är duktiga på att återvinna och ta hand om våra sopor på ett hållbart sätt. Men detta visar Hagberg att så är inte fallet. Så länge som vi (över)konsumerar som vi gör så kan vi aldrig bli ett hållbart samhälle.