Ett ungt par reser runt i Europa och mördar andra par, arrangerar liken som kända konstverk, fotograferar sitt "verk" och skickar bilderna till journalister. I Sverige är det reportern Dessie Larsson som får ett vykort av dem och hon blir även kontaktad av Jacob Kanon, mordutredare från New York, som har personliga skäl till att vilja få fast mördarna. Hans dotter är ett av mordoffren.Så skulle man kort kunna sammanfatta Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson. Det var några dagar sedan jag läste ut boken och jag har varit tvungen att fundera lite på vad jag egentligen tycker om boken. Den är lättläst, kapitlen är extremt korta och med stort radavstånd. Tidvis är boken helt okej i underhållningssyfte men jag irriterar mig hela tiden över de korta kapitlen. Men det jag irriterar mig över mest är att redan i första kapitlet avslöjas mördarna (eller nåja, kanske inte hela sanningen, ni som läst vet vad jag menar). Den enda "spänningen" i boken är egentligen själva jakten och att få svar på frågan varför de mördar och avbildar kända konstverk. Ändå är den samtidigt tämligen underhållande, men det blir inte mer än ett okej tidsfördriv.
Om jag köpt den här boken hade jag nog känt mig snuvad på konfekten och tyckt att jag slösat bort mina surt förvärvade pengar. Jag brukar gilla deckare men den här föll mig inte riktigt i smaken. Synd, för jag hade verkligen sett fram emot att få läsa den.
Liza Marklund & James Patterson - Postcard Killers
Piratförlaget
ISBN: 978-91-642-0293-2
2 kommentarer:
Jag hörde Liza M prata om den här boken i något morgon-TV-program. Patterson säljer tydligen ohyggliga mängder som släpper nio böcker per år... och tog kontakt med Liza M eftersom han ville samarbeta med en annan bestsellerförfattare, med mer litterära kvaliteter. Samarbetet gick delvis via översättare, eftersom Marklund inte kan skriva böcker på engelska. Man undrar om vitsen med det hela är någon typ av PR-grej, eller om Patterson ville samarbeta med någon icke-engelskspråkig så han utan bråk fick sista ordet i utformningen?
Det kan säkert stämma. Överlag känns boken väldigt amerikaniserad så Patterson hade nog mycket att säga till om.
Skicka en kommentar