Vi har ju olika sätt att se på saker och ting och det som kan verka exotiskt för den ene är urtråkigt för den andre. Det hela blir väldigt tydligt när jag läser Skriv på! av Elizabeth George. I kapitlet som handlar om miljöbeskrivningar skriver Elizabeth George på sidan 37:
Ett råd som den oerfarne författaren alltid får är att "skriva om sin egen bakgård". Fritt översatt innebär det att man bör skriva om den miljö man känner till. Men andra ord skriva det man vet. Dumheter, säger jag. Om jag hade trott på det, skulle jag ägnat många år åt att försöka skriva om Huntington Beach i Kalifornien, en plats som i mitt tycke inte kunde ha varit mindre intressant som miljö.
Jag skrattade högt när jag läste detta. För Huntington Beach råkar vara precis en sån där exotisk och spännande plats. Och som jag, tillsammans med min syster, drömmer om att en gång åka till. Inte för att jag vill skriva om platsen, utan för att uppleva den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar