Det är första gången jag läser Sommarboken av Tove Jansson, och andra gången jag läser någon av hennes böcker för vuxna. Tidigare har jag bara läst novellsamlingen Lyssnerskan som jag tyckte mycket om. Förutom barnböckerna då. Om det finns någon som inte läst någon bok om Mumin eller Vem ska trösta Knyttet? så kan man nästan undra om de läst någon bok överhuvudtaget. (Är jag stroppig nu?)Jag vet inte om man ska kalla Sommarboken för en roman eller en novellsamling. Handlingen utspelar sig på en ö i Finska viken och personerna som står i centrum är Sophie, hennes farmor och pappa. Pappan befinner sig dock i periferin hela tiden och det är samspelet mellan Sophie och hennes farmor och ön som är framträdande. Det är korta kapitel som är som små nedslag i deras liv på ön. Det verkar inte vara någon vidare kronologisk ordning på kapitlen men det spelar heller inte så stor roll. Det är en njutning att läsa om samspelet mellan två generationer och Sophies frågor och farmoderns underfundiga eller undvikande svar.
Tove Jansson - Sommarboken
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100120641
1 kommentar:
Å, Sommarboken. Fullständigt beroendeframkallande. Kapitlet om Katten, till exempel. Jag har haft anledning att citera det många gånger för väninnor som först inte står ut med egensinniga fria katter, men som sedan blir galna på alltför tama huskatter. "Ut" skrek Sofi "ut i stormen! Var som en katt!" Eller något åt det hållet. Jag har givit bort mitt sista ex till en behövande, men ska köpa ett nytt så snart jag kan.
Skicka en kommentar