Jag googlade lite på begreppen för att reda ut i vilken kategori jag själv platsade. Bibliofili (av grek. biblion "liten bok" och philos "vän") är enligt wikipedia ett begrepp som beskriver människans kärlek för böcker. En bibliofil är en bokälskare och boksamlare. Bibliofilen samlar böcker på grund av deras innehåll. Bibliomani (av grek. biblion, bok, och mania, galenskap) innebär mer eller mindre ett sjukligt begär att samla och äga böcker. Till skillnad från en bibliofil så är det bokens yttre egenskaper och själva ägandet som är centralt. Det inre värdet är inte av lika stor betydelse för en biblioman. Jan Myrdal uppges på wikipedia som en känd biblioman. Om det stämmer låter jag vara osagt. Man ska ju inte tro på allt som står där...
Av ovanstående kan jag därmed dra slutsatsen att jag är en bibliofil, med kanske en någon lätt dragning åt bibliomanihållet. Fast å andra sidan är det ju innehållet i böckerna som gör att jag vill äga dom... Så nej jag är bibliofil och inget annat. Inte ens en boknörd som jag vill ju verka allt för fanatisk... ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
5 kommentarer:
bibliophile (plural bibliophiles)
1.One who loves books.
2.One who obsessively collects books, not necessarily due to any interest in reading them
Jag betraktar mig nog som Boknörd, Bibliofil i mina ögon är en person som är intresserad av boken som objekt, inbundet, förstaupplaga, fina läderband osv. Dvs inte bara innehållet. Jag kan tex köpa ett fult band (storpocket tex) för att få storyn och inte vänta på pocket som passar resten av serien.
Sen är det ju sant att man är lite manisk också :-)
Simon du har rätt. Det är inte så enkelt som det verkar utan mer komplicerat än så. Håller med om att det för mig inte är lika viktigt hur en bok ser ut som vad innehållet är. Förutom i vissa fall där jag har en finare inbunden upplaga av böckerna och en billigare pocketupplaga som läsex.
Hittade följande på engelska wiki: The classic bibliophile is one who loves to read, admire and collect books, often amassing a large and specialised collection. Bibliophiles do not necessarily want to possess the books they love; an alternative would be to admire them in old libraries. However, the bibliophile is usually an avid book collector, sometimes pursuing scholarship in the collection, sometimes putting form above content with an emphasis on old, rare, or expensive books, first editions, books with special or unusual bindings, autographed copies, etc.
Till viss del kan jag säga att jag är bibliofil. Men en mer korrekt benämning blir nog i så fall den gamla hederliga boknörden... med klara drag åt bibliofili och till viss del även en del maniska (fast det vill man väl egentligen inte säga högt men iaf...)
Om du frågar min man så säger han nog utan tvekan att jag är biblioman.. :)
För mig går läsandet och ägandet hand i hand, jag lånar sällan eller aldrig böcker, jag måste äga dem. Men det är en last jag gärna har.... :)
Det skulle nog min sambo också göra om mig. Men så långt vill jag inte själv gå. Jag kan sträcka mig till att jag har vissa drag men inte fullt ut (vem försöker jag övertala egentligen?). Jag köper, lånar, byter i en salig blandning. Vissa böcker vill jag gärna äga själv medan det inte spelar någon roll med andra. Förut hade jag väldigt svårt att skiljas från min böcker men sedan jag upptäckte BookMooch så har jag blivit bättre på det. Jag får ju en annan bok som jag vill läsa i utbyte.
Men jag kan inte låta bli att fundera över om definitionen av bibliofil verkligen måste innebära att man vill äga böcker av finare kvalitet eller om det är ägandet av själva boken i sig? Om jag fattade det rätt ville en bibliofil äga en bok först och främst på grund av innehållet i boken. Trots de finare utgåvorna av böcker så är det trots allt innehållet som var av betydelse. Kan en bibliofil inte samla på "sämre" utgåvor eller är det bara finare utgåvor som räknas?
På grund av platsbrist tvingas jag bota min bokomani. Jag kan inte köpa så mycket då vårt bibliotek numera är grabbarnas rum. Vi är istället hänvisade till vårt ombyggda fd. badrum och grabbarnas gamla rum har blivit nytt badrum. Snurrigt? Inget mot vad det var att bo i flytt- och renoveringskaoset...
Skicka en kommentar