Tre sekunder är Roslund & Hellströms femte deckare om kriminalkommissarie Ewert Grens. Jag har även läst de fyra föregående böckerna och jag har gillat dem alla och verkligen sett fram emot denna.Historien i Tre sekunder kretsar kring Piet Hoffman, även känd under kodnamnet Paula. Han är kriminell och har rekryterats av polisen som infiltratör. Han lever ett dubbelliv, eller kanske ska man säga trippelliv? Med fru och barn i förorten lever han ett helt vanligt svenssonliv. Han är dessutom infiltratör åt både den polska maffian och den svenska polisen. På uppdrag av de båda ska han ta makten över knarkhandeln på ett av Sveriges största fängelser. Samtidigt utreder Ewert Grens det mord som Piet Hoffman varit inblandad i. Han leds av sina överordnade in på villospår men stöter så småningom på Piets namn i utredningen. Det är något i Piets bakgrund som gör att Ewert anar att inte allt riktigt stämmer. Han åker till anstalten där Piet sitter inne och ska förhöra honom. När den ena parten av de som är ansvariga för att Piet sitter där han sitter får reda på att Grens fått upp detta spår väljer de att röja Piets identitet som infiltratör. Han har blivit farlig för det svenska rättsväsendet. Men också för den polska maffian. Och det vet alla att en tjallare inte överlever särskilt länge. Från och med nu får Piet klara sig helt själv. Nu handlar det enbart om att överleva. Och han vet att det tar bara tre sekunder att dö.
Den här boken är riktigt spännande och bra. De dryga 600 sidorna kan verka avskräckande men jag tröttnar inte en enda gång. Precis som i tidigare böcker om Ewert Grens så är skillnaden mellan god och ond hårfin. Vem är det som är skurken egentligen? Är det den tungt kriminella? Och vem är det som egentligen gjort sig skyldig till de brott som denne utför? Samtidigt som det är en mycket bra deckare så är den även ett inlägg i debatten om brottsprovokation och hur vårt svenska rättssystem egentligen fungerar.
5 kommentarer:
Längtar efter att läsa den! Tycker att Roslund & Hellströms böcker är grymt bra.
Vilken tur att smaken är olika!
Jag har börjat läsa två böcker av Roslund och Hellström och inte lyckats läsa ut någon av dem. Det finns ingenting med dessa författare som jag tycker är bra.
Av vad jag har läst andra bloggare skriva så kan man lugnt konstatera: antingen gillar man dem, eller så inte. Det finns inget mellanting. Fascinerande!
Ja det är tur att vi alla har olika smak. Världen blir mycket roligare då. :-) Jag gillar ju deckare så det kanske inte är så konstigt att jag gillar deras böcker.
Det jag gillar med Roslund och Hellström är att de berör viktiga ämnen och tar ställning. I t ex Edward Finnigans upprättelse om dödsstraff och i Flickan under gatan om hemlösa och då speciellt unga, kvinnliga hemlösa. Det verkar ju vara lika i den här boken så den vill jag också läsa!
Du har så rätt Fia. Det är en viktig del i deras böcker som gör att de blir lite mer än bara ännu en deckare i raden.
Skicka en kommentar