Läst i oktober

Barbara Voors - Fantomsmärtor
Graham Masterton - Mirror
Herman Hesse - Siddharta
Jan-Öjvind Swahn - Vampyrer och varulvar
Chris Baty - No Plot? No Problem? A low-stress, high-velocity guide to writing a novel in 30 days.
C.S. Lewis - Prince Caspian

Nej men hör ni skolungdomar!

Jag skriver faktiskt inte så utförligt om böckerna jag läser att jag skriver fakta om kapitel 12 i Apelsinflickan. Eller hur Oliver Twist slutar. Eller jo, okej ibland skriver jag hur böckerna slutar. Men det betyder ju inte att ni ska slippa läsa boken, eller? Jag vet, jag vet... det tar tid och ni har så mycket annat ni vill göra än att sitta med en tråkig gammal bok i timtals. Ni har ju dataspel som måste spelas och så måste ni chatta lite med era kompisar på msn. Ja, allt sånt där är ju mycket roligare än att läsa Oliver Twist av en gubbe som varit död i över hundra år. Det är ju mycket enklare att googla handlingen av Bleak House, eller hur Tobaksvägen av Erskine Caldwell är skriven. Förhoppningsvis kommer även ni att upptäcka att det där med litteratur och klassiker inte var så tokigt i alla fall.

Till Vixxtoria!

Jag glömde helt bort att skriva en mycket viktig sak när jag besvarade frågorna inför bokbytet! Ich bin Vegetarier! Tänk om jag glömt att upplysa dig om detta och hela paketet var fullt med ölkorv eller liknande. Puh! Så, nu kan jag andas ut. Trevlig helg!

Jag är dock inte vegan längre som jag var när Enligt O skulle försöka komponera ihop paket till mig. Så jag hoppas det gör det lite lättare för dig. Har du frågor så kan du ställa dem här nedan. :-)

Narnia

Nu ska jag försöka läsa igenom hela serien innan året är slut.

Halloweenläsning

Jag tänkte att jag kanske skulle ägna en del av helgen till att läsa lite i någon av de här böckerna. Jag funderade länge på om jag egentligen skulle skriva ett inlägg om det här. När jag skriver om vilka böcker jag ska läsa brukar det sluta med att jag inte gör det. Men jag gör ett undantag nu och hoppas på det bästa.

Mognadsprocessen

Nu har jag bestämt mig för att mitt manus kommer att ha mognat till nästa vecka. Ungarna har höstlov under nästkommande vecka och då tänkte jag att medan vi alla är hemma (ja inte sambon för han måste jobba och slita) så ska jag läsa igenom mitt manus med rödpennan i högsta hugg. Jag räknar med att hela manuset ska vara fullklottrat med kommentarer om sånt som ska ändras. Sedan... sedan ska jag börja skriva om! Jag ser verkligen fram emot det. Att få starta omvandlingsprocessen, från skräp till något som kanske, kanske kan liknas vid en roman. Jag kan trösta min sambo med att jag inte kommer att skriva lika intensivt som jag gjorde nu. Han har fått utstå en ganska frånvarande sambo vars tankar har kretsat kring det egna skrivandet (och bloggandet) under de här veckorna. Men han har stöttat och sett till att jag fått tid att skriva också de dagar när det egentligen har sett ut som att det har varit kört med skrivtid. Tack älskling! Du är den första som får läsa vad jag har skrivit! Om nu det skulle vara en ära, jag vet inte. Det kanske är en ren och skär skräckupplevelse istället.

Hårdrocksfredag!

Visst har ni väntat på att jag ska posta en video med Kamelot? Såklart ni har! Nu finns i alla fall den officiella videon till Hunter's Season på Kamelots officiella YouTube-kanal.

God bedring, Roy! Jeg håper du er raskt på beina igjen. Klemmer!

Jag är David Copperfield - vem är du?

NE har ett test där man kan se vilken fiktiv karaktär man är mest lik. När jag gjorde testet blev jag mest lik David Copperfield. Vilket givetvis får till följd att jag nu blir sugen på att återuppta den där Dickens-läsningen som helt gått i stå.

Världens bästa barnbok!

Jag kom faktiskt ihåg att titta på Babel ikväll. Efter kvällens program så flyttades Erlend Loe definitivt upp på min lista över författare som jag måste läsa. Dessutom kallades Loranga, Masarin och Dartanjang för "Världens bästa barnbok"!! Jag kan inte annat än att hålla med. Som jag älskar den boken. Eller böckerna rättare sagt. Här kan ni läsa vad jag skrev om den där heltokiga familjen för ett tag sedan. Enligt O tycker det är pinsamt att hon inte läst den ännu. Äsch då! Det är inte för sent att rätta till. Och skulle du inte vara tillräckligt knäpp för att tycka om den så är det väl inget att vara generad över? ;-)

Kulturdelen

Kulturdelen är en rätt så nystartad sajt som skriver om kultur med inriktning främst mot Örebrområdet. Jag vill minnas att jag läst att det hela startades på grund av kulturdelen i de lokala tidningarna är så få. Och det håller jag med om. Sidorna om kultur i Nerikes Allehanda exempelvis är ganska så fjuttiga. Därmed inte sagt att de inte är läsvärda. Jag läser alltid kultursidorna med stort intresse. Jag tycker det ska bli kul att se hur Kulturdelen kommer att utvecklas och vad de kommer skriva om framöver.

Babel

Ikväll tänkte jag faktiskt försöka komma ihåg att titta på Babel. Eftersom jag är en så himla dålig teve-tittare brukar jag glömma bort det. Tur då att det finns Svt Play så att man kan se på det efteråt. Ikväll kl 20.00 tänkte jag dock försöka att slå på teven istället. Vi får väl se hur det går. I kvällens program är den norske författaren Erlend Loe med. Jag har inte läst något av honom (än) men har varit nyfiken på hans författarskap ett tag nu. Har du läst något av Loe? Vilken bok skulle du rekommendera att man börjar med om man ännu inte har bekantat sig med hans skrivande?

Sommarläsningsprojekt på hösten?

Några av er kanske minns att jag hade ett läsprojekt i somras? Jag skulle läsa om The Chronicles of Narnia igen. Nå, det gick ju så där. Jag läst tre böcker i serien. Igår bestämde jag mig dock för att fortsätta. Så jag plockade upp Prince Caspian, som snart är utläst. Böckerna är ju inte så tjocka precis. Och i vanlig ordning undrar jag varför jag inte gjort det mycket tidigare? Jag gillar ju de här böckerna.

enbokcirkelföralla lottar ut bokpaket

Jag kan naturligtvis inte motstå att vinna ett helt bokpaket (boknarkoman som jag är), så jag är också med i utlottningen.

Teskedsgumman

På kvällarna när dottern ska lägga sig läser vi just nu Gumman som blev liten som en tesked av Alf Prøysen. Boken hittade vi för en femma på Röda Korset. Dottern håller noga reda på var vi är någonstans i boken med hjälp av det fina bokmärket hon har köpt på biblioteket. Hon gillar verkligen att krypa intill och lyssna på allt som Teskedsgumman råkar ut för. Eller nu ljög jag lite. Hon ligger inte alltid still och lyssnar. Ibland (läs för det mesta) har hon lite svårt att slappna av och far runt och ska göra tusen andra saker (okej nu överdrev jag lite men ibland känns det så). Jag tror i alla fall att hon har utbyte av innehållet i boken trots att det ibland inte verkar som att hon lyssnar. Vi har kommit ungefär halvvägs i boken och det är den bok hon vill att vi ska läsa om kvällarna i alla fall. Igår kom Barnposten hem i brevlådan och där fanns en film med Teskedsgumman som dottern genast önskade sig. Den filmen (den gamla julkalendern) skulle jag bra gärna vilja se själv.

Är vi inte lite trötta på alla rockstjärnebiografier?

De verkar dugga tätt, biografierna med rockstjärnor som ska berätta om sina stormiga liv med sex, drugs and rock n' roll. Rockstjärnor i all ära. Jag är en den första att erkänna att det är lite fascinerande att komma dem lite närmre in på livet. Men jag börjar tröttna nu. Ser jag en biografi/självbiografi från en (avdankad) rockstjärna så skriker jag högt. Nu står de mig upp i halsen. Jag har två sådana böcker hemma som jag inte har läst än. Bruce Dickinson - biografin och White Line Fever av Lemmy Kilmister. Frågan är om jag ens orkar läsa dem. Just nu känns det som det kvittar.

Anledningen till inlägget är att nu kommer en bok av och med Keith Richards och hans stormiga liv. Inte en till, tänkte jag då. Eller det kanske bara är jag?

Nygammalt inlägg

Förra veckan skrev jag om Jan-Öjvind Swahns nya bok Vampyrer och varulvar. I den stod bland annat om Nosferatu från 1922, stumfilmen som är baserad på Dracula av Bram Stoker. Nå, jag gillar verkligen den filmen och förra året länkade jag till den här på bloggen. Dags igen känner jag. Här nedan kan ni se hela filmen. Den är riktigt bra än idag.

Mitt manus suger verkligen

Det är dagens sanning. Jag hade heller inte förväntat mig att jag skulle ha skrivit något mästerverk efter dryga tre veckors tokskrivning. Jag är ändå väldigt glad att jag har skrivit 165 sidor med skräp, som min dotter uttryckte det igår. Hon har rätt. Det är skräp. Mycket av det i alla fall. För nu kan jag ta det där skräpet och förhoppningsvis lyckas jag omvandla det till något läsbart. Jag tror verkligen på den här storyn. Grunddragen i storyn finns redan på pränt. Huvudpersonerna finns där. Platsen där det hela utspelas finns där. Nu ska jag bara, som sagt, försöka omvandla detta till något som faktiskt går att läsa och som andra tycker är spännande. Och det kommer jag inte att göra eller ens försöka göra på tre veckor. Så galen är jag inte. ;-)

Besöksstatistik

Jag kollade min besöksstatistik i morse och kan bara konstatera att min lilla "porrkupp" igår gav resultat *säger jag och skrockar förnöjt resten av förmiddagen*

"Mamma, varför har du skrivit allt det där skräpet?"

Ja, så sa min dotter när jag alldeles för en liten stund sedan skrev ut mitt manus och höll det varma manuset i mina händer för första gången allt medan jag själv tänkte "har jag skrivit allt det här?". Som ni hör så tog dottern ner mig på jorden ögonblickligen. Hennes mamma ska snart läsa igenom skräpet och påbörja arbetet med att förvandla det till något som inte är fullt så...skräpigt. Eller nåt.

Förlag skickar porr till mig!

Nu ser ni framför er hur undertecknad öppnar en försändelse med pornografiskt innehåll va? Och här sitter jag istället med en sprillans ny bok om kyrkor som ni ser på bilden här ovan. För det är nämligen så att innehavaren av denna blogg har en böjelse i form av intresse för gamla kyrkor. De får gärna ligga i ruiner, men kyrkor som fortfarande står kvar gillar jag ju såklart också. Jag är inte det minsta religiös, men som historiska monument fascineras jag av kyrkor.

Så när jag hämtade posten idag och upptäcker den här boken så är det lite som att förlaget har skickat porr till mig. Bilderna! Jag säger bara bilderna! Det är porr för en fil. kand i arkeologi!

Skrivuppdatering

Skrivandet går bra, om än inte lika snabbt som de första två veckorna. Men det gör inget. Igår kväll skrev jag färdigt epilogen. Är jag klar? Jag vet faktiskt inte. Jag har visserligen skrivit historien från början till slut, men jag vet inte om jag är klar. Med råmanuset alltså. Är det nu jag skriver ut manuset och lägger det någonstans där det kan mogna och tar mig an det om en vecka eller två igen? Men hur i hela friden ska jag kunna lägga bort det och inte göra något med det under en tid? Det kommer att kännas tomt. I början av månaden hade jag förväntat mig att jag skulle jubla när jag satte punkt och hade skrivit sista ordet. Icke då. Jag känner mig snarare... förvirrad. Väldigt förvirrad.

Manuset består i sin helhet just nu av 165 sidor.

Inför Pocket & Påhitt

* Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Stephen King är nog min favoritförfattare numero uno. Annars Clive Barker, J.R.R. Tolkien, Edgar Allan Poe, H.P. Lovecraft, John Steinbeck, John Ajvide Lindqvist,

* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
För några år sedan var jag fast i deckarträsket. Jag har kravlat mig upp därifrån men en och annan deckare slinker fortfarande ner men jag håller på att utforska den oändliga skattkistan kallad "klassiker".

* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Håkan Nesser. Jag tvingade mig igenom Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö för väldigt många år sedan. Aldrig mer en bok av Håkan Nesser tänkte jag då. Fast sedan dess har jag läst en följetong av honom i morsans Hemmets veckotidning eller vad det nu var... och den var helt okej. Följetongen alltså. Så jag vet inte hur mycket mitt anti-Nesser skulle stämma nu.

* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Jag har nog det mesta av Stephen King, Dean Koontz (iaf de äldre böckerna), Charles Dickens. John Ajvide Lindqvist har jag också alla böcker av.

* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
2010, 2009, 2008, 2007, 2006.

* Annat litterärt, värt att veta..?
Jag läser inte gärna chic-litt eller BOATS. Läser gärna på engelska. Även norska och danska. Men där tar mina språkkunskaper slut. Jag skulle nog klara av en väldigt enkel bok på tyska (=en barnbok) men det känns som att det skulle ta mer än det ger så vi skippar tyskan. :-D


* Vad äter du för godis?
Allt höll jag på att säga men det stämmer inte riktigt. Eller jag äter allt som inte innehåller gelatin eller mjölksocker (okej jag brukar fuska med mjölksockret ibland men det är en annan femma). Men gelatingodis går fetbort!

* Naturgodis - ätbart eller inte..?
Absolut, det gillar jag. Tror inte jag ätit något naturgodis som jag inte tycker om.

* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Kaffe är odrickbart! Här är det te som gäller. Men inte gärna grönt, det har jag svårt för. För övrigt går det nog bra med vilken färg som helst. ;-)


* Hobby?
Böcker? Nej, okej det är väl ganska uppenbart. Förutom böcker är nog musik mitt intresse. Sen så gillar jag att baka, mest matbröd, och matlagning är också rätt kul för det mesta.

* Favoritfilm?
LOTR - filmerna, Den gröna milen.

* Favoritmusik?
Progressiv/symfonisk/power metal. Dream Theater, Kamelot, Symphony X, HIM, 69 Eyes, Avenged Sevenfold, Stone Sour är andra band jag lyssnar mycket på. Keltiskt gillar jag också. Lorrenna McKennit och Enya till exempel.

* Stjärntecken? Favoritfärg?
Tvilling (även om jag inte riktigt förstår varför mitt stjärntecken kan avslöja något om mig men vad vet jag). Svart är min favoritfärg.

* Samlar du på något?
Böcker ;-) Nej, jag är ingen organiserad samlare av något. Om man inte räknar dammråttor...


Jag uppdaterar listan allt eftersom jag kommer på något mer vettigt (eller ovettigt).

The Nine Stages of Dating a Novel

Jag hittade ett helt underbart blogginlägg om att skriva en bok. Läs!

Vi måste prata om Mersault!

*Spoilervarning!*

Jag läste Helenas inlägg om Främlingen av Albert Camus för några dagar sedan. Jag läste den själv i somras, dock slumpade det sig så att jag aldrig bloggade om boken.

Jag kommenterade Helenas inlägg med dessa ord: Jag läste boken för ett tag sedan och minns hur otrevlig jag tyckte att Mersault var. Ändå hade jag svårt att förstå hur de under rättegången fokuserade på saker som inte hade ett dugg med brottet att göra. Vad blev han egentligen dömd för? Mordet eller att han var känslokall?

Ja, vad blev han egentligen dömd för? Mersault är verkligen inte en karaktär som väcker ens medkänsla medan man läser boken. Han är likgiltig inför allt. Det verkar inte finnas något som orsakar någon större känsloyttring hos den mannen. Under rättegången för mordet diskuteras mest huruvida han fällde några tårar eller inte på sin mors begravning. Nej, han rökte och drack kaffe! Det är hans brott. Det verkliga brottet verkar vara hans kalla känsloliv. Inte att han med berått mod dödat en annan människa.

Plötsligt vänder sympatin och jag står på Mersaults sida. Jag vill kliva in i bokens händelse och ropa Objection your honor! varvid jag yttrar några väl valda ord om att det är irrelevant huruvida den åtalade grät på sin mors likvaka/begravning. Och att röka och dricka kaffe på en likvaka är väl ändå inget brott! Att be en kvinna följa med honom hem efter hans moders död har heller inte med saken att göra! --- Vid det här laget har alla närvarande i rättssalen rest sig upp. Alla pratar i munnen och försöker överrösta varandra. Det viftas med nävar och armar, alla vill framföra just sin åsikt! --- Nu har domaren försökt att påkalla vår uppmärksamheten stund men ser sig till slut nödgad att slå ett par gånger med sin klubba och utbrista i ett barskt Order in the court! Vi återvänder till våra platser och några fortsätter att framkasta sina åsikter om Mersault. Nu blir domaren riktigt irriterad och bankar hårt med sin klubba emedan han hotar att utrymma rättsalen. Men det här händer förstås inte...

Allt det här skulle naturligtvis göra sig mycket bättre på franska, men eftersom mina kunskaper i franska inte är mycket att hänga i julgranen, det är knappt det får plats på ett granbarr, så får det bli så där som på film. Men nu är det inte på film, det är inte ens i verkligheten. Jag kan inte ingripa i den orättvisa rättegång som Mersault fick. Men det kanske inte gör något. Han verkar ändå inte bry sig.

Ingenting, ingenting var av någon betydelse, och jag visste mycket väl varför. [...] Ur min framtids innersta djup, under detta absurda liv som jag hade levat, steg emot mig en dunkel fläkt från de år som ännu inte hade kommit, och i denna fläkt försvann skillnaderna mellan allt som man då föreslog mig för den tid som var lika overklig som den jag levde i. Vad betydde för mig andra mänskors död, vad betydde en moders kärlek, vad betydde för mig hans gud, och vad betydde det liv som folk valt att leva, de öden som de ville skulle bli deras; vad betydde allt detta för mig, när ett enda öde valde mig själv, och med mig tusentals privilegierade, vilka, liksom han, kallade sig mina bröder? [...] Vad betydde det om den som var anklagad för mord, blev avrättad för att han inte hade gråtit på sin mors begravning?

Jag ser ljuset, Jonathan!

Det här inlägget kommer inte att handla om Bröderna Lejonhjärta. Förlåt! Nu lurade jag hit alla Astrid-fantaster till ett tråkigt inlägg om mitt eget skrivande. Det var inom mig som den där känslan av att få ropa ut att jag närmar mig slutet på min historia som jag skriver. På något sätt kändes det som att jag såg ljuset. Jag är långt ifrån klar med mitt manus. Herregud så mycket arbete det återstår. När jag satt på toa i morse När jag satt och funderade i morse på allt det arbete som låg framför mig efter att jag skrivit sista ordet och satt den sista punkten i mitt manus så kände jag en blandning av bävan och förtjusning. En bävan över allt arbete; en del research som jag måste göra för att det dök upp saker i handlingen som jag inte riktigt hade koll på; scener som jag måste skriva till; scener som jag måste skriva om; allt som jag måste skriva om och så vidare, och så vidare... Edit) Och förtjusning över att jag faktiskt börjar se att det går att slutföra det här. Även om det återstår massor av arbete.

Men allvarligt. Jag är just nu väldigt nöjd med att jag gjorde slag i saken och faktiskt satte mig och skrev och skrev och skrev. För jag är dryga 150-talet sidor längre än vad jag någonsin har varit i ett skrivprojekt tidigare (akademiska uppsatser undantaget). Nu ska jag sluta babbla om hur nöjd jag är och sätta igång och skriva medan jag har lite tid. Sedan väntar städning inför helgens födelsedagsfirande av lilla tösen.

Trängande behov uppstod

Här om dagen uppstod ett mycket trängande behov av att läsa om Edgar Allan Poe's novell Handskrift funnen i en flaska (Message in a bottle). Jag minns vilket huvudbry den novellen gav mig och några kamrater när vi läste den och övriga noveller som ingår i Vertigo's förträffliga pocket Rummet, Virveln och Den döda flickan. Vi diskuterade novellerna i vår bokcirkel men dessa slutade alltid med att vi diskuterade Poe själv och drog paralleller till det lilla vi visste om hans liv. Till slut blev vi nästan gråhåriga av alla tolkningar. Men roligt var det! Eller hur? Visst var det? (om ni läser detta S & J).

Handskrift funnen i en flaska har jag återkommit till flera gånger sedan dess. Nu är det dock något år sedan jag läste den sist. Jag har dock fortsatt att rådbråka de små grå där uppe (och slita mitt allt mer grånande hår) varje gång jag läser om novellen. Det vore väl själva f*n om jag inte skulle komma lite närmare svaret på mitt huvudbry denna gång.

Dessutom måste jag bara få tala om...

hur mycket jag gillar American Gods av Neil Gaiman. Varför har jag inte öppnat denna bok tidigare? Den har ju stått i bokhyllan i säkert ett par månader. Tur att jag gjorde nu. Det hade varit illa om jag gått miste om den här godbiten under en ännu längre period.

Minusgrader ute

värme och en god kopp te inne. Helt perfekt väder för att stanna inne och skriva på sitt manus...

Men åh varför går det så trögt!

Jag har varit bortskämd med ett riktigt bra flow så nu känns det såklart inte roligt när det är borta. I-landsproblem, jag vet! De där 50 000 orden innan månaden är slut kan jag nog se mig i stjärnorna om. Men det går framåt i alla fall. 150 sidor är manuset uppe i nu. Exakt, precis på pricken 150 sidor.

Och från och med nu tänker jag fokusera på just antal sidor och inte antal ord. Hejdå ordstress!

Vampyrer och varulvar - Jan-Öjvind Swahn

Jan-Öjvind Swahn presenterar i den här nätta volymen bland annat Greve Dracula, Elisabet Báthory (Báthory Erzsébet, på ungerska), varulvar, maror och annat oknytt.

Från de allra tidigaste spåren av vampyrer i fornmesopotamien (fast de nämns bara i förbigående), antikens Lamia, den grekiska mytologins Empusa och de första vampyrerna i litteraturen så som exempelvis Varney the Vampire från 1845 av skotten James Malcom Rymer till moderna vampyrhistorier som Låt den rätte komma in och Twilight-sagan. Här stavar Jan-Öjvind Swahn konsekvent författarinnans namn fel. Hon heter Stephenie Meyer inte Stephanie. Det är dock det enda jag har att invända mot innehållet i boken.

Varulvarna behandlas likadant. De första spåren efter varulvar dyker i litteraturen upp i Völungasagan och ja även i Twilight. Dessutom finns det ett avsnitt som behandlar maror och annat oknytt. Äldre källor blandas med tämligen nya historier om varulvar och vättar som ställer till oreda.

Jag kan väl inte påstå att jag har sett alldeles jättemånga filmatiseringar av Dracula i en eller annan tappning. Men bilderna från Nosferatu från 1922 tycker jag alldeles särskilt om. Det är en av mina favoriter. Stumfilm javisst. Men den är riktigt läskig. Den där greve Orlok skulle inte jag vilja ha som granne i alla fall det är ett som är säkert.

Vampyrdelen avslutas med ett register över personer som på ett eller annat sätt kopplas ihop med vampyrer. Visste ni att, Slobodan Milošević, den serbiske och jugoslaviske president som anklagades för folkmord, fick en påle genom hjärtat av en fanatiker som ville förhindra att den forne diktatorn skulle gå igen.

Jan-Öjvind Swahn är bland annat professor emeritus i folkloristik och har skrivit en lång rad med böcker om allehanda ting. Vampyrer och varulvar är riktigt snygg och läsvärd. Boken känns påkostad och vissa sidor i har till och med förärats med blodstänk. Är du det minsta intresserad av vampyrer, varulvar eller annat oknytt ska du definitivt läsa den här boken. Om du inte rent av måste äga ett exemplar!

Jan-Öjvind Swahn - Vampyrer och varulvar
Förlag: Ordalaget
ISBN: 987-91-85465-96-5

Segt...

Just nu går det ganska segt att skriva. Igår blev det "bara" 4-5 sidor och hittills idag har jag bara lyckats prestera 2 sidor. Jag befinner mig på en plats i texten som (för mig) är väldigt svår att formulera och jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Orden flödar inte direkt. Jag måste nog fundera lite mer på den här scenen och göra ett försök senare i eftermiddag igen. Kanske har det lossnat då.

Nu ska jag gå till Apoteket (som inte heter Apoteket längre) och köpa Alvedon och bunkra upp med lite mer halstabletter. Igår fick jag ruskigt ont i halsen och jag har legat vaken halva natten med min onda hals och en huvudvärk som hette duga och så lite feber därtill.

Nomineringar till Augustpriset 2010

Så är nomineringarna till Augustpriset 2010 färdiga. De nominerade är:
Årets svenska skönlitterära bok
Spill: en damroman - Sigrid Combüchen
Ränderna - Magnus Florin
Livdikt - Johan Jönson
Darling River - Sara Stridsberg
Kioskvridning 140 grader: en wästern - Peter Törnqvist
Ingersonetterna - Magnus William-Olsson
Årets svenska barn- och ungdomsbok
Syltmackor och oturslivet - Anna Ehring
Jag finns - Maja-Maria Henriksson
Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld
Jag tycker inte om vatten - Eva Lindström
Det händer nu - Sofia Nordin
Tänk om… - Lena Sjöberg
Årets svenska fackbok
Vargen: den jagade jägaren - Henrik Ekman
Den röda grevinnan: en europeisk historia - Yvonne Hirdman
Mask: litteraturen som gömställe - Kristoffer Leandoer
Cocaina: en bok om dom som gör det - Magnus Linton
Maria Eleonora: drottningen som sa nej - Moa Matthis
Resa i Sharialand: ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien - Tina Thunander

Och jag kan konstatera att jag har läst två av de nominerade böckerna. Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman och Tänk om... av Lena Sjöberg. Den sistnämnda har jag min dotter att tacka för. :-) Några av böckerna har jag dock på min att-läsa-lista och kommer väl förmodligen att läsa någon gång i framtiden.

Biblioteksbesök

Barnböckerna vi lånat på bibblan skulle lämnas tillbaka idag. Dottern hittade naturligtvis en hel del andra böcker att plocka med sig hem. Hon har inga som helst problem att hitta böcker hon vill låna. Jag får begränsa henne med tanke på att jag måste orka bära hem böckerna också.

Trots att jag inte hade tänkt att låna några böcker själv så fick jag med mig två böcker i alla fall. Coraline av Neil Gaiman som jag velat läsa ett bra tag och 1001 böcker du måste läsa innan du dör av Göran Hägg. Dessutom har jag reserverat några böcker; Syndaflodens år av Margaret Atwood, Hetta av Ian McEwan och Den stora förnekelsen av Anders Wijkman.

På vägen hem började det regna och det är bara kallt, kallt, kallt... Välkommen härliga läshöst!

Läser just nu...

Bokbyte

För er som bor i Stockholmstrakten bjuder bokförlaget X-publishing på bokbyte den 27 oktober. Passa på att byta bort några av dina böcker som bara står där i hyllorna och agerar hyllvärmare. Mer byte om bokbytet och hur du anmäler dig hittar du här.

Ledig dag...

Jag tog ledigt från skrivandet idag. Istället har jag varit och veckohandlat, kokat äppelsaft och umgåtts med familjen helt enkelt. Men lite ångest har jag faktiskt för att jag skippade skrivandet idag...

Vinn presentkort på Adlibris

Kerstin lottar ut ett presentkort på Adlibris nu när hennes blogg fyller år. Självklart vill jag vara med i utlottningen. Och samtidigt passar jag på att säga: Grattis på 3-årsdagen!

Fredagsenkät från Bokstävlarna

Enkäten hittade jag hos Bokstävlarna.

Senaste:
Boken du läste ut? Siddharta av Hermann Hesse
Boken du påbörjade? Vampyrer och Varulvar av Jan-Öjvind Swahn
Filmen du såg? Tittar inte så ofta på filmer så jag minns faktiskt inte.
Kulinariska upptäckten? Inte riktigt upptäckt, men väl kulinarisk upplevelse kommer jag att få ikväll när jag kommer göra ugnsrostade rotfrukter (potatis, morötter, palsternacka, kålrot och massor av lök) tillsammans med någon vegetarisk schnitzel och coleslaw (från ett recept ur Cranks vegetariska kokbok.)
Tv-serien du började följa? Jag tittar som sagt ytterst sällan på teve men just nu tittar sambon och jag på Twin Peaks Definitive Gold Box Edition. Vi har väl kommit halvvägs ungefär.
Klädesplagget du köpte? Skulle tro att det var två par strumpor faktiskt...
Saken du skrattade åt? Något tokigt som min dotter sa eller gjorde förmodligen. Ibland brukar jag dock fnissa lite för mig själv när jag läser något jag tycker är roligt. Som när Karin på Enbokcirkelföralla kallade Karl Ove Knausgård för Knut Knausgård. Det tyckte jag var rätt skojigt. ;-)

Milstolpar

Tidigare i veckan kändes det verkligen som att jag passerade en milstolpe med 100 sidor. Idag är det halvlek och jag har inte riktigt kommit upp i hälften av orden som jag hade satt som mål (50 000). Men det känns mindre och mindre viktigt att nå upp till ett visst antal ord eller sidor. Det betyder dock inte att jag inte tänker försöka nå upp till 50 000 ord innan klockan slår tolv den 31 oktober.

Nu när jag har kommit så här pass långt (120 sidor känns betydligt längre än vad jag trodde att jag kunde åstadkomma under så här kort tid) så känner jag mig mer än nöjd med min arbetsinsats hittills. Den där skrivstressen som jag kände under den första veckan har i princip försvunnit. (Jag borde verkligen inte skriva eller säga det där högt för då får jag väl besök av den inre kritikern igen....)

Jag har fortfarande som mål att skriva varje dag och det som verkade vara ett helt omöjligt projekt till en början har visat sig vara genomförbart. Hade jag jobbat mer under tiden som jag har skrivit så hade jag säkert inte kommit så här långt. Ibland är det "tur i oturen" att vara arbetslös. Jag har ju fått otroligt mycket tid över för skrivandet och det är inte helt fel. Men när jag är "klar" med råmanuset kan jag ju få ett jobb, eller hur? Just nu bortser jag från alla de timmar jag kommer att spendera med omskrivning av mitt manus...

Mina nomineringar till bokbloggarnas litteraturpris

Nu har jag mailat iväg titlarna på de böcker som jag nominerar till detta eminenta litteraturpris. Min nomineringslista ser ut som följer:

5p Sarah Waters - Främlingen i huset
4p Nawal El Saadawi - Den stulna romanen
3p Nathacha Appanah - Den siste brodern
2p Milena Agus - Onda stenar
1p Josefin Sundström - Vinteräpplen

Titlarna på listan är valda efter de nya böcker som jag har läst i år. Nu håller jag tummarna för att någon av "mina" böcker ska vinna. Har du inte nominerat några av 2010 års utgivna böcker än så gör det. Du hittar all information här.

Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Mathea Martinsen är en ensamvarg och har så alltid varit. Den enda hon umgås med är Epsilon och med det har hon trivts med fram tills nu. På ålderns höst inser Mathea allt hon har gått miste om. Mänskliga kontakter, ett nätverk att luta sig mot. Mathea kan inte längre öppna syltburkarna hon köper i affären och varje gång hon närmar sig kassan tänker hon att den här gången ska hon fråga killen som sitter i kassan om han kan lätta på locket lite. Hon har ju ingen annan hon kan fråga! Och varje gång betalar hon sin syltburk och går hem. När hon ställer ännu en syltburk hon inte kan öppna bredvid de andra i skafferiet inser hon att hon måste ändra sitt liv. Innan hon dör måste hon göra ett avtryck här i världen. För tänk om hon dör och ligger i flera veckor och ingen undrar vad som har hänt förrän grannarna känner stanken från förruttnelsen. Nej, ändring får det bli! Det första hon gör är att ringa till nummerupplysningen för att fråga efter sig själv, för det kan ju tänkas att de för statistisk över de mest efterfrågade numren. Och då vill ju Mathea komma högt på nummerupplysningens tio-i-topp!

Mathea är verkligen en lustig figur som man inte kan låta bli att tycka om. Hennes funderingar kring livet är kanske inte vad man förväntar sig av en gammal dam. En kompott av humor och allvar. Det är nog det jag gillar med den här boken. Matheas torra humor. Och slutet... det griper tag i mig. Mer än så tänker jag inte säga. Läs boken och gör en gammal dam sällskap en bit på vägen ut ur sitt utanförskap.

Kjersti Annesdatter Skomsvold - Ju fortare jag går, desto mindre är jag
Originaltitel: Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg
Förlag: Gilla böcker
ISBN: 978-918663401-8

100+

Efter förmiddagens skrivande på mitt råmanus har jag nu fått ihop lite mer än 100 sidor och 20 000 ord. Det känns bra. Det känns väldigt bra faktiskt. Nu närmar jag mig halvlek på det här projektet. Jag kan bara hoppas att jag fortsätter att spruta ur mig ord (nåja, det händer ju inte alla dagar förstås). Jag vill så gärna bli klar med det här råmanuset så jag kan börja peta och ändra om i texten. När jag skrivit den sista meningen i mitt manus tänker jag dock låta det vila ett tag. Under tiden tänker jag ta reda på allt det där som jag skrivit i min anteckningsbok. Saker som jag upptäckt att jag måste kolla upp för att texten ska verka trovärdig.

Barbara Voors - Fantomsmärtor

Fantomsmärtor är den första bok jag läser av Barbara Voors. Huvudpersonen är Alba Modig som blivit gravid efter en kärlekshistoria med den fjorton år yngre Seth. Bara det är problematiskt, och därtill har hon genom fosterdiagnostik fått reda på att det barn hon bär har en kromosomavvikelse. Som en röd tråd genom hela boken får vi höra Albas resonemang kring det svåra beslut som hon nu måste fatta. Fortsätta eller avbryta graviditeten? Fokus ligger på Alba och på ett väldigt fint sätt väver Voors in nutid med dåtid, och Albas försök att finna en slags upprättelse efter mamman självmord, för att sakta men säkert leda oss fram till slutet och Albas eget beslut om det barn hon bär.

Boken är skriven i jagform och det är för det mesta genom Albas ögon vi får betrakta hennes värld, men även hennes far och några av hennes närmaste vänner kommer till tals och ger sin syn på saken. Den här formen gör att man kommer väldigt nära texten och nära Alba, men ibland villar jag bort mig och har svårt att avgöra vem det är som berättar och jag känner då att jag tappar intresset för boken.

På det stora hela fick jag en fin läsupplevelse om man bortser från att berättarformen ibland kollrade bort mig. Bokens innehåll är samtidigt ett inlägg i debatten om fosterdiagnostik. För vad händer egentligen med en människa när hon får reda på att barnet hon bär "avviker från det normala"? Fantomsmärtor ger en bra bild över vilka tankar och etiska dilemman som den ställer människor inför. Vad är egentligen ett liv värt?

Barbara Voors - Fantomsmärtor
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-012273-7

Litterära tatueringar

Via bloggen Uppbokad hittade jag den här länken till en annan blogg som är helt tillägnad litterära tatueringar. Contrariwise: Literary Tattoos heter bloggen i fråga. Där finns en hel del läckra tatueringar som har litterär anknytning.

Jag har inte en endaste tatuering vilket mest handlar om att jag har svårt att bestämma mig för vad jag vill ha. Mina systrar däremot springer till den lokale tatueraren lite titt som tätt... ;-) Som sagt, har jag svårt att bestämma mig men ett citat ur T.S. Eliot's The Love Song of J. Alfred Prufrock skulle nog inte vara helt fel. Det är något särskilt med nedanstående rader som tilltalar mig.

I should have been a pair of ragged claws
Scuttling across the floors of silent seas
Om du skulle tatuera in något med litterär anknytning, vad skulle det vara i så fall? Har du redan en? Ja, men visa upp den då!

Börjar närma mig...

20 000 ord. Och känslorna för det jag skriver pendlar något enormt just nu. Ena dagen känns det bra, andra dagen känns det skit. Men jag har hittills skrivit varje dag. Det sägs ju att det tar 21 dagar att arbeta in en ny vana (= att skriva varje dag). Jag ska hålla ut och inte låta den där inre kritikern vinna. De där svagheterna i texten (och det finns det gott om) kan jag rätta till sen.

Bokbloggarnas litteraturpris!

Äntligen! Nu får vi bokbloggare vara med och nominera och rösta fram en vinnare i litteratur. På Breakfast Bookclub pågår nu nomineringarna för fullt. Klicka på länken till Breakfast Bookclub för att läsa hur du går till väga. Nu ska jag klura på vilka böcker jag vill nominera. Gör det du också!

Gilla bloggen på Facebook

Nu har jag fixat en sak som jag tänkt göra ett tag. En sida på Facebook. Just nu finns där inte mycket att se men jag hoppas ändå att ni ska vilja trycka på gilla-knappen. :-)

Länk till bloggen på Facebook hittar ni i vänsterkant.

Graham Masterton - Mirror

Martin Williams jobbar som manusförfattare i Hollywood och skriver manus till flera kända teveserier. Privat vurmar han för barnstjärnan Boofuls, som på 1930-talet blev brutalt mördad av sin egen mormor. Enligt polisrapporterna hade hon styckat den guldlockige och skönsjungande pojken i tusentals bitar. I Hollywood är Boofuls namn tabu sedan dess. Martin försöker dock sälja in ett manus till en film som handlar om Boofuls liv, men ingen vill förknippas med det namnet. Martin har också en stor samling med filmer och nyhetsutklipp med Boofuls och en dag får han tips om att Boofuls möbler är till salu. Han beger sig genast dit för att lägga ett bud men det enda han har råd med är en spegel. Men det är inte vilken spegel som helst utan den här spegeln har blivit vittne till när Boofuls mormor mördade honom och det sägs att varje gång någon tittar i en spegel blir en del av själen kvar där i. Och det verkar som om Boofuls själ är fångad i spegeln.

Så snart spegeln har hängts upp på väggen i Martin Williams hem börjar oförklarliga saker att hända. En dag kliver katten Lugosi in i spegeln och försvinner och ut från spegeln kommer en helveteskatt som nästan dödar Martin. För att något ska kunna ta sig ut ur spegeln krävs först att någon eller något annat har kommit in. Den dagen som hyresvärdens dotterson Emilio försvinner spårlöst och Boofuls en dag står i Martins vardagsrum har helvetet bara börjat. Nu har han också börjat ana hur mormodern så brutalt kunde mörda sitt barnbarn.

Mirror av Graham Masterton får betyget hyfsad skräckis av mig. I början blev jag nästan lite uttråkad, mest på grund av att jag tyckte att språket var ganska taffligt. Men sedan drogs jag in i handlingen och ville veta vad som hände. Det som fascinerade mig mest var den betydelse som Alice i underlandet hade, och särskilt uppföljaren Alice i Spegellandet. Jag tänker inte avslöja allt för mycket om ni är intresserade av att läsa själva mer än att det har med det där stället innanför spegeln att göra. Den stora behållningen från boken är nog att jag fick sådan lust att läsa om de två böckerna om Alice. Att jag helt plötsligt fick lite svårt för speglar talar vi dock tyst om...

Graham Masterton - Mirror
Förlag: Sphere books
ISBN: 0-7474-0191-8

Bokbloggsjerka 8-11 oktober

Veckans jerka hos Annika handlar om:

VILKET/VILKA BOKFORMAT (POCKET, INBUNDEN, E-BOK, LJUDBOK…) FÖREDRAR DU OCH VARFÖR?

Jag gillar både pocket och inbundet. Det finns både för- och nackdelar med båda. Inbundet gör sig snyggare i bokhyllan. Å andra sidan är pocket billigare och blir inte lika tungt att hålla i under (kanske) flera timmar för en sängläsare som jag. E-böcker och ljudböcker är dock ingenting för mig. Jag klarar inte av att läsa under en längre tid på en skärm, definitivt inte en hel roman. Nej, en fysisk bok ska det vara. Ljudböcker kan jag inte koncentrera mig på. Tankarna vandrar iväg och jag vet inte vad jag har hört.

Lyckades plita ner några fler ord idag. Trots flera "störningsmoment". Jag skriver inom citationstecken eftersom det egentligen inte är några riktigt störningsmoment. Bara livet som liksom kommer emellan. Sonen är sjuk och det blev en tur till jourmottagningen - diagnosen blev halsfluss, precis som vi misstänkte. Och så det vanliga "helgköret" här hemma, telefoner som ringer och så vidare och så vidare.

Jag har förresten fått frågan här på bloggen om vad min bok handlar om. Nu är det så att jag gärna vill hålla det hemligt tills jag har ett manus som man i alla fall kan kalla okej. Det kommer alltså dröja väldigt länge innan jag skriver något om själva handlingen! Men i det här skedet kan jag väl i alla fall avslöja för er att det hamnar någonstans i (om vi nu ska dela in saker i olika fack) mystery/fantasy/skräck. Hoppas att jag har stillat er nyfikenhet lite i alla fall. Ha en trevlig lördagkväll allihop!

10 000 words and counting...

Satte mig vid min laptop för att tvinga mig själv att skriva åtminstone tjugo minuter. Det slutade med att jag satt i nästan en timme. Den dryga timmen gick snabbt och jag hann inte märka hur fort tiden gick. OCH jag passerade idag även 10 000 ord, vilket är en femtedel av det antal ord som jag skulle haft som mål om jag deltagit under NaNoWriMo nästa månad. Nu kommer jag ju inte att göra det men jag använder ändå det antal ord som ett litet mål att sträva efter. Nu ska jag fira mina 10 000 ord med att hänga tvätt.

Ökat antal besökare

Sedan jag inledde mitt galna skrivprojekt har antalet besökare till bloggen ökat med 20%! Jättekul! Ni är hjärtligt välkomna allihop!

Misströstan

Ja men så där ja! Nu har jag skrivit i precis en vecka och vad händer? Igår lyckades jag inte prestera mer än en halv sida, som jag i och för sig är väldigt nöjd med men helst av allt skulle jag dock vilja radera hela skiten och börja om från början. Det kommer jag dock inte göra, det är förmodligen bara den där inre kritikern som vaknat till liv från sin veckolånga slummer. Jag försöker intala mig själv att det i alla fall finns något i min text så här långt som är värt att spara inför nästa fas: omskrivnings-/redigeringsfasen. Ingenting får raderas fram tills dess, oavsett hur missnöjd jag är med det nu. Än en gång funderar jag på vad fan jag gett mig in på egentligen. Svaret vet jag ju redan. Jag måste få det här gjort. Gör jag det inte nu, kommer jag ångra att jag inte fullföljde detta och tog chansen att faktiskt få ner den där historien på papper. Så, dags att få tummen ur och fortsätta skriva!

Just nu läser jag...

Graham Masterton - Mirror

CDON made me an offer I couldn't refuse

Förra veckan fick jag ett mail från CDON med ett erbjudande om att få köpa en film för det moderata priset 9 kr + porto. Jag brukar inte nappa på dessa mail men när jag såg att Låt den rätte komma in fanns med bland de utvalda filmerna så kunde jag faktiskt inte låta bli. Idag var jag på Posten och hämtade ut försändelsen som märkligt nog ansågs för stort för att få plats i mitt postfack.

Det är några år sedan filmen gick på bio och jag har faktiskt inte sett filmen än. Dessutom måste jag ju läsa om boken innan jag ser filmen som jag nyss fick hem. Jag läste boken när den kom ut och det är ju några år sedan. Minnet behöver fräschas upp en aning. Har du sett filmen? Vad tyckte du om den i så fall? Är den boken trogen?

Sommarläsningsprojekt

Jag hittade just det här på Svensk bokhandels hemsida. Jag hade totalt glömt bort att jag svarat på frågor som skulle komma med i deras tidning/hemsida. Det där projektet gick ju så där... Jag kom inte mer än halvvägs. Men jag tar resten nästa sommar...

Konstiga sökord

Ibland undrar man ju vad personer som hamnat på min blogg egentligen har letat efter när de söker på "agnetha röv or röven or rumpa". Och hur fan hamnade de på min blogg tack vare dessa sökord? Jag fick mig ett riktigt gott skratt i alla fall.

Och här verkar ju någon uppenbarligen koppla ihop mig med Kamelot genom att söka på följande "poetry for the poisoned" "titti". Jag är smickrad!

Tröstshoppning del 3

När jag var på biblioteket sist råkade jag hitta de här två böckerna på hyllan med makulerade böcker. De fick följa med mig hem och utgöra en del i min tröstshopping. Men nu tror jag att jag får ge mig ett tag med bokinköpen. Tror alltså.

Jag kan inte förmå mig själv...

att öppna Lark & Termite av Jayne Anne Phillips. Jag har bara hört gott om denna bok vart än jag läst om den och nu kan jag inte förmå mig själv att börja läsa. Nu när jag håller på och skriver själv är jag rädd att jag ska tycka att boken är så perfekt att jag får mindervärdeskomplex och får skrivkramp som heter duga.

Precis som jag sa...

så kom den där inre kritikern inramlandes idag och tyckte att jag var en riktigt sopa. Det kan ha att göra med att jag är trött efter en dag på jobbet och därtill att en liten dam (på snart fem år) också var väldigt trött när jag hämtade henne trots att hon hävdade bestämt att så inte var fallet. Tre sidor har jag i alla fall lyckats producera sedan vi kom hem och den lilla damen lugnat ner sig och mutats med en stund vid datorn Knatte-länkar. Jag har sedan suttit och knapprat på min laptop och det var ju alltid något. Jag får se om det hinner bli lite mer skrivtid ikväll...

Tröstshoppning del 2

Jag fortsätter tröstshoppa för att jag inte kunde gå på bokmässan i Göteborg. Del ett hittar ni här. Här ovan ser ni böckerna jag fann på Myrorna i helgen.

Det går framåt.

Min inre kritiker verkar vara rätt så svag just nu. Jag fruktar dock att h*n kommer på besök snart. Det känns som att det går för bra att skriva. Jag har visserligen inte lyckats producera tio sidor om dagen men det går framåt, fortare än vad jag hade trott att det skulle göra. Det känns väldigt roligt. Den planering som jag har haft tror jag hjälper mig väldigt mycket. Den är ganska detaljerad men inte så pass att det inte finns utrymme för fantasin och karaktärerna att utvecklas. Men nu ska jag väl inte babbla för mycket om att jag har ett bra flow just nu för då hittar väl den där kritikern hit och sabbar alltihop. Det har ju trots allt bara gått ett par dagar sedan jag påbörjade projektet och det är långt kvar till den 31 oktober så det kan hända en hel del under den tiden. Men så här långt kan jag säga att jag längtar till att få sätta mig och skriva. Och när jag inte skriver funderar jag över vad mina karaktärer har för sig när jag inte är där.

Bokbloggsjerka

Nu tänkte jag hoppa på jerkan denna gång. Frågan denna gång lyder som följer;

NÄR DU SKRIVER RECENSIONER: SKRIVER DU DEM UNDER TIDEN DU LÄSER ELLER VÄNTAR DU TILLS DU HAR LÄST UT HELA BOKEN?

Jag skriver alltid mina recensioner när jag läst ut boken. Ibland kan jag skriva lite stödord eller markera ett stycke i boken som fastnade hos mig. Men oftast inte. Ibland kan jag tänka att jag ska skriva ner något men sedan fastnar jag i boken och glömmer bort det. Samtidigt är det skönt att kunna koncentrera sig på läsupplevelsen istället för att fundera på hur man ska formulera en recension. Jag läser ju för själva läsandets skulle och inte för att jag senare ska skriva en recension om boken. Det får komma sen.

Lästa böcker i september

Jo Nesbø - Fladdermusmannen
Erskine Caldwell - Tobaksvägen
Enid Blyton - Fem på rymmarstråt
Kjersti Annesdatter Skomsvold - Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Skrivande

Mitt galna romanprojekt har smittat av sig till Marie på Vaxdukshäftet. Häftigt! Jag vet också att det var någon mer som skulle satsa på sitt skrivande under oktober men nu minns jag inte vem det var. Kul att det finns fler "tokstollar" där ute. Det känns lite mindre ensamt nu. Målet med den här månaden är inte, som det kanske låter, att ha ett färdigt manus som jag ska skicka in till förlag. Nej, absolut inte. Att ha det som mål vore ju korkat. Mitt mål är att skriva varje dag. Det finns inga ursäkter. Möjligtvis om jag hamnar på sjukhus och måste opereras eller hamnar i koma. Det skulle kanske kunna ses som godtagbara ursäkter. Men sannolikheten för att jag skulle råka ut för det är ju liten så det är bara att köra!

Jag fick nästan en hjärtattack..

Ja, jag trillade nästan av pinn när jag såg mitt namn med stora bokstäver på den här bloggen. Jag fick paketet här i veckan och jag blev väldigt glad för det. Sean är bassist i Kamelot som jag ju babblat en hel del om här på bloggen. Så ni kan nog förstå att jag blev väldigt glad över att vinna detta pris. Min nära-döden-upplevelse kom sig nog mer av att jag inte var beredd att se mitt namn så där. Men jag har återhämtat mig nu. Jag är okej. Och jag är väldigt glad!

Nu kan det bli glest med inlägg

Men en liten uppdatering skadar väl inte. Officiellt började jag att skriva min roman idag men som ni kanske läst bland kommentarerna till dessa inlägg så hade jag redan tjuvstartat lite, så med det jag hade skrivit sen tidigare och det jag fick ner under morgonen så har jag 21 manussidor nedplitade. Jag är nöjd och det känns som en bra start. Nu ska jag ägna resten av dagen åt mitt riktiga liv. Ni vet, disk och tvätt och annat skoj. Jag ska väl försöka hinna med att läsa en och annan bok och dessutom skriva om dem under månaden också. Men det kanske är bäst att förvarna er om att inläggen under den här månaden säkerligen kommer att handla om mitt skrivande, med allt vad det innebär. Förhoppningsvis innebär det att min blogg kommer att leva vidare även efter månadens slut. Misslyckas jag måste jag gå under jorden för att skämmas livet ur mig och förbanna min stora käft.