fredag 22 oktober 2010

Jag ser ljuset, Jonathan!

Det här inlägget kommer inte att handla om Bröderna Lejonhjärta. Förlåt! Nu lurade jag hit alla Astrid-fantaster till ett tråkigt inlägg om mitt eget skrivande. Det var inom mig som den där känslan av att få ropa ut att jag närmar mig slutet på min historia som jag skriver. På något sätt kändes det som att jag såg ljuset. Jag är långt ifrån klar med mitt manus. Herregud så mycket arbete det återstår. När jag satt på toa i morse När jag satt och funderade i morse på allt det arbete som låg framför mig efter att jag skrivit sista ordet och satt den sista punkten i mitt manus så kände jag en blandning av bävan och förtjusning. En bävan över allt arbete; en del research som jag måste göra för att det dök upp saker i handlingen som jag inte riktigt hade koll på; scener som jag måste skriva till; scener som jag måste skriva om; allt som jag måste skriva om och så vidare, och så vidare... Edit) Och förtjusning över att jag faktiskt börjar se att det går att slutföra det här. Även om det återstår massor av arbete.

Men allvarligt. Jag är just nu väldigt nöjd med att jag gjorde slag i saken och faktiskt satte mig och skrev och skrev och skrev. För jag är dryga 150-talet sidor längre än vad jag någonsin har varit i ett skrivprojekt tidigare (akademiska uppsatser undantaget). Nu ska jag sluta babbla om hur nöjd jag är och sätta igång och skriva medan jag har lite tid. Sedan väntar städning inför helgens födelsedagsfirande av lilla tösen.

7 kommentarer:

Boktokig sa...

Jag förstår dig. Det tog tid och var ett riktigt projekt att räkna böckerna!!!

Vixxtoria sa...

Jag tycker det är härligt att höra! Jag läser in att du nu verkligen har en känsla av att det är möjligt att ro i land, och bara den känslan _gör_ det ju möjligt!!

Och det är ju över en vecka kvar och allt möjligt.

Gott skrivande idag, och hoppas födelsefirandet blir kanon!

elilaserochskriver sa...

Grattis! Känner igen känslan, det är underbart :)

Emas Bokhylla sa...

Ja, det ar massor av arbate, men det gar ju sa bra for dig! Gud vad kul!!

Kanske du kan tipas lite om motivation och strukturer du anvander dig av? For mig brukar mina projekt namligen do efter en 4-5 sidor....

Emas Bokhylla sa...

Ja, det ar massor av arbate, men det gar ju sa bra for dig! Gud vad kul!!

Kanske du kan tipas lite om motivation och strukturer du anvander dig av? For mig brukar mina projekt namligen do efter en 4-5 sidor....

Zachan sa...

Superbra! Är riktigt stolt över dig! Det här har du gjort extremt bra =)

Titti sa...

@Boktokig: Jag tror jag snor den där! Nästa gång jag är på någon offentlig tillställning ska jag ursäkta mig med att jag ska gå och räkna böcker!

@Vixxtoria: Tack! Och du har rätt. Jag tror faktiskt att jag kan fixa det här. Med mycket blod, svett och tårar givetvis! Men det hör ju till.

@eli: Tack! Det är verkligen en skön känsla.

@Emma: Mina andra skrivprojekt (läs försök till att skriva roman) har dukat under på grund av att jag inte har gjort en synopsis. Det har jag nu. Inte en särskilt detaljerad synopsis men fullt tillräcklig för att jag ska kunna föra projektet framåt. Sidospår har naturligtvis inträffat under resans gång men jag har haft en "karta" att gå efter. Sen handlar det för min del också om att nu bestämde jag mig för att göra detta. Att faktiskt skriva varje dag. Även om det bara blir skit. Jag har tillåtit mig att skriva skit och förbjudit mig själv att redigera medan jag skriver. Allt som jag kommer på som behöver ändras under tiden som jag skriver har jag fört in i ett skrivblock. Där har jag också skrivit upp allt annat som jag behöver kolla. Allt för att inte stanna upp och bli sittande på ett speciellt ställe i texten. Det viktigaste för mig har varit att få "spy ur mig" allt som kommit. Nu har jag snart gjort det. Vilket har gett mig ett material att arbeta med. Jag vet inte om detta hjälpte dig något. Bara några av mina tankar om mitt skrivande so far.

Zachan: Tusen tack till dig med!

Related Posts with Thumbnails