Skrivandet går bra, om än inte lika snabbt som de första två veckorna. Men det gör inget. Igår kväll skrev jag färdigt epilogen. Är jag klar? Jag vet faktiskt inte. Jag har visserligen skrivit historien från början till slut, men jag vet inte om jag är klar. Med råmanuset alltså. Är det nu jag skriver ut manuset och lägger det någonstans där det kan mogna och tar mig an det om en vecka eller två igen? Men hur i hela friden ska jag kunna lägga bort det och inte göra något med det under en tid? Det kommer att kännas tomt. I början av månaden hade jag förväntat mig att jag skulle jubla när jag satte punkt och hade skrivit sista ordet. Icke då. Jag känner mig snarare... förvirrad. Väldigt förvirrad.
Manuset består i sin helhet just nu av 165 sidor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
3 kommentarer:
Jag tycker det låter helt naturligt och normalt att du är förvirrad. En stor del av ditt liv, som varit intensiv och viktig, har plötsligt försvunnit. Klart det blir tomt!
Klart man är lite tom och förvirrad när man avlägsnar något sådant som ändå fyllt upp tid och tankar så pass mycket. Bra jobbat förresten.
Ja det är klart det blir. Känns konstigt. Nu vill jag sätta igång att redigera. Men vet inte om jag ska låta det ligga lite först. Har inte bestämt mig än.
Skicka en kommentar