08 oktober, 2010

Misströstan

Ja men så där ja! Nu har jag skrivit i precis en vecka och vad händer? Igår lyckades jag inte prestera mer än en halv sida, som jag i och för sig är väldigt nöjd med men helst av allt skulle jag dock vilja radera hela skiten och börja om från början. Det kommer jag dock inte göra, det är förmodligen bara den där inre kritikern som vaknat till liv från sin veckolånga slummer. Jag försöker intala mig själv att det i alla fall finns något i min text så här långt som är värt att spara inför nästa fas: omskrivnings-/redigeringsfasen. Ingenting får raderas fram tills dess, oavsett hur missnöjd jag är med det nu. Än en gång funderar jag på vad fan jag gett mig in på egentligen. Svaret vet jag ju redan. Jag måste få det här gjort. Gör jag det inte nu, kommer jag ångra att jag inte fullföljde detta och tog chansen att faktiskt få ner den där historien på papper. Så, dags att få tummen ur och fortsätta skriva!

3 kommentarer:

Zachan sa...

Du behöver absolut inte radera alltihopa. Ofta brukar det lösa sig efter ett tag. Man göra några justeringar och så kan texten helt plötsligt bli mycket bättre.

Så du har inga anledningar att vara missmodig! Det du gör nu är superbra! Och jag tror verkligen du kommer vara glad efteråt när du sitter där med ditt manus =)

Emmas Bokhylla sa...

Vad kul att du har borjat skriva, vad inspirerad jag blir! Jag har forsokt flera ganger och det blir alltid pannkaka av det hela....

Men tappa inte modet, jag kommer att folja dig och jag ar overtygad om att det komemer att ga bra!

Titti sa...

Tack vad gulliga ni är! Just nu verkar det som att inspirationen har kommit tillbaka. Så nu måste jag skriva medan den fortfarande finns där. :-)

M.W. Craven - Botanikern

Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...