27 oktober, 2010

Är vi inte lite trötta på alla rockstjärnebiografier?

De verkar dugga tätt, biografierna med rockstjärnor som ska berätta om sina stormiga liv med sex, drugs and rock n' roll. Rockstjärnor i all ära. Jag är en den första att erkänna att det är lite fascinerande att komma dem lite närmre in på livet. Men jag börjar tröttna nu. Ser jag en biografi/självbiografi från en (avdankad) rockstjärna så skriker jag högt. Nu står de mig upp i halsen. Jag har två sådana böcker hemma som jag inte har läst än. Bruce Dickinson - biografin och White Line Fever av Lemmy Kilmister. Frågan är om jag ens orkar läsa dem. Just nu känns det som det kvittar.

Anledningen till inlägget är att nu kommer en bok av och med Keith Richards och hans stormiga liv. Inte en till, tänkte jag då. Eller det kanske bara är jag?

3 kommentarer:

Ingrid sa...

Nej, det är inte bara du- jag är också urtrött på rockstjärne-biografierna. Rolling Stones à la bonheur (de var ett av mina favoritband på 60-talet) och Keith Richards är gammal nog att ha något att berätta (kanske)- men jag känner ingen lust att läsa....

Titti sa...

Jag håller med dig. Keith Richards har säkert något intressant att berätta. Ozzy's bok är jag väldigt nyfiken på. Ozzy är ju trots allt The Prince of Darkness menar jag. Men just nu är det ingen av de där böckerna som lockar. Jag är mätt på att läsa om rockstjärnornas vilda leverne just nu. Någon gång måste jag läsa Ozzy's bok. Men den gången är inte nu.

Hanneles bok-paradis sa...

jag har inte läst så många :)

M.W. Craven - Botanikern

Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...