Vi måste prata om Mersault!

*Spoilervarning!*

Jag läste Helenas inlägg om Främlingen av Albert Camus för några dagar sedan. Jag läste den själv i somras, dock slumpade det sig så att jag aldrig bloggade om boken.

Jag kommenterade Helenas inlägg med dessa ord: Jag läste boken för ett tag sedan och minns hur otrevlig jag tyckte att Mersault var. Ändå hade jag svårt att förstå hur de under rättegången fokuserade på saker som inte hade ett dugg med brottet att göra. Vad blev han egentligen dömd för? Mordet eller att han var känslokall?

Ja, vad blev han egentligen dömd för? Mersault är verkligen inte en karaktär som väcker ens medkänsla medan man läser boken. Han är likgiltig inför allt. Det verkar inte finnas något som orsakar någon större känsloyttring hos den mannen. Under rättegången för mordet diskuteras mest huruvida han fällde några tårar eller inte på sin mors begravning. Nej, han rökte och drack kaffe! Det är hans brott. Det verkliga brottet verkar vara hans kalla känsloliv. Inte att han med berått mod dödat en annan människa.

Plötsligt vänder sympatin och jag står på Mersaults sida. Jag vill kliva in i bokens händelse och ropa Objection your honor! varvid jag yttrar några väl valda ord om att det är irrelevant huruvida den åtalade grät på sin mors likvaka/begravning. Och att röka och dricka kaffe på en likvaka är väl ändå inget brott! Att be en kvinna följa med honom hem efter hans moders död har heller inte med saken att göra! --- Vid det här laget har alla närvarande i rättssalen rest sig upp. Alla pratar i munnen och försöker överrösta varandra. Det viftas med nävar och armar, alla vill framföra just sin åsikt! --- Nu har domaren försökt att påkalla vår uppmärksamheten stund men ser sig till slut nödgad att slå ett par gånger med sin klubba och utbrista i ett barskt Order in the court! Vi återvänder till våra platser och några fortsätter att framkasta sina åsikter om Mersault. Nu blir domaren riktigt irriterad och bankar hårt med sin klubba emedan han hotar att utrymma rättsalen. Men det här händer förstås inte...

Allt det här skulle naturligtvis göra sig mycket bättre på franska, men eftersom mina kunskaper i franska inte är mycket att hänga i julgranen, det är knappt det får plats på ett granbarr, så får det bli så där som på film. Men nu är det inte på film, det är inte ens i verkligheten. Jag kan inte ingripa i den orättvisa rättegång som Mersault fick. Men det kanske inte gör något. Han verkar ändå inte bry sig.

Ingenting, ingenting var av någon betydelse, och jag visste mycket väl varför. [...] Ur min framtids innersta djup, under detta absurda liv som jag hade levat, steg emot mig en dunkel fläkt från de år som ännu inte hade kommit, och i denna fläkt försvann skillnaderna mellan allt som man då föreslog mig för den tid som var lika overklig som den jag levde i. Vad betydde för mig andra mänskors död, vad betydde en moders kärlek, vad betydde för mig hans gud, och vad betydde det liv som folk valt att leva, de öden som de ville skulle bli deras; vad betydde allt detta för mig, när ett enda öde valde mig själv, och med mig tusentals privilegierade, vilka, liksom han, kallade sig mina bröder? [...] Vad betydde det om den som var anklagad för mord, blev avrättad för att han inte hade gråtit på sin mors begravning?