Misströstan

Ja men så där ja! Nu har jag skrivit i precis en vecka och vad händer? Igår lyckades jag inte prestera mer än en halv sida, som jag i och för sig är väldigt nöjd med men helst av allt skulle jag dock vilja radera hela skiten och börja om från början. Det kommer jag dock inte göra, det är förmodligen bara den där inre kritikern som vaknat till liv från sin veckolånga slummer. Jag försöker intala mig själv att det i alla fall finns något i min text så här långt som är värt att spara inför nästa fas: omskrivnings-/redigeringsfasen. Ingenting får raderas fram tills dess, oavsett hur missnöjd jag är med det nu. Än en gång funderar jag på vad fan jag gett mig in på egentligen. Svaret vet jag ju redan. Jag måste få det här gjort. Gör jag det inte nu, kommer jag ångra att jag inte fullföljde detta och tog chansen att faktiskt få ner den där historien på papper. Så, dags att få tummen ur och fortsätta skriva!